Lilla sällskapet

"Jag är inte lika ung längre, men precis lika dum, dum, dum..."

Read More »»

Okej då...en nackdel...

med att vara känslomänniska och följa sitt hjärta är att man har ett brutalt behov av att vara så satans ärlig. Och så händer det då att man är så jäklans ärlig så man blir illamående på sig själv. På sin egen jäkla ärlighet. På sin egen jäkla följ-ditt-hjärta-smörja.
Men hursomhelst....det blir ändå lite lättare. Intalar jag mig själv.

O tack o lov för LINDA!
En fika ute i solen var preciiis vad jag behövde! Något vi gjort till en supertrevlig vana!

Read More »»

Hjärta vs hjärna

Jag har alltid fått det till att det är nåt dåligt att vara en känslomänniska..., Man ska liksom inte följa sitt hjärta och fånga dagen. Alla andra säger ju i verkligheten tvärtom: planera, strukturera, tänk logiskt, tänk om, balansera, diskutera.....
Men det är banne mig fel!
Som min Julia sa: Man kan lura hjärnan, men inte hjärtat!
Så från o med NU ska jag sluta älta saker, jag ska fatta beslut efter mitt hjärta (inom vissa ramar så klart), jag ska ta beslut HÄR O NU och kanske viktigast av allt: jag ska ta mina beslut efter mitt hjärta inte väga in alla andras hjärtan.

Read More »»

När man inte hittar svaren själv

så går man till ett medium!

Read More »»

Bara en sak till, sen ska jag knipa käft för idag...

Lillebror berättade att de provkört en bil i förrgår. När man startade den spelade den en liten glad melodi. När man stängde av den sa den "Goodbye".
Jag hade aldrig kunnat ha en sån bil! Lika lite som jag kunnat ha en sån där självgående gräsklippare.
På riktigt! Hur säger man "hejdå" till en bil? Nä, för fasen...Må jag aldrig behöva köra en bil som kan prata. Det fixar inte mitt samvete.

Read More »»

O en sak till...

O så tror man man har koll, men nope, det har man visst inte?
Eller vilken koll? På vad? På vilket? Eller ÄR det något? Egentligen? Ja, jag har faktiskt inte en jädra susning!

Och för den delen har jag inte en jädra susning om vart den pyttelilla lappen med mina tider jag fått för akupunktur är nånstans ( jag vet, sjuk meningsuppbyggnad) ? Snälla! Gör tidkorten i A4 istället!

Read More »»

Sommar sommar sommaaaaaaaaar

Så har sommarlovet kommit.
Barnen är lika rastlösa som sin mor. REDAN! Och vi har 7 veckor kvar?!

Read More »»

Det är jobbigt

när det blir så där jobbigt.
Jag hade redan huvudvärk. Nu blev det liksom ännu värre.

Och så kom Annelies rader: "TACK för att DU är DU". Och allt blev lite grann lättare igen. Underbara människa!

Read More »»

Kvällen är kommen och avrundas med ett leende.

Så somnade småfolket till slut.

Lillprinsen efter envist pott-tränande...eller nja...killen är smart! Han vet att jag läser 100 böcker om och om igen i väntan på kisspremiären. Men nix, när han känner det är dags att pinka envisas han med att dra på sig blöjjan, om det så kostar han att jag inte läser boken om de sjutiofemtioelva djuren och fyrahundratjugofyra olika fordonen. Och dåååå, mina vänner...om han offrar de där böckerna, då är han bestämd.
Han nattas galet lätt. Vi leker att han startar en helikopter och så hoppar och snurrar vi hela vägen in i sängen. En puss på varje hand och en puss på munnen, vink vink o sovgott- vi ses imorgon. Klart!

Sen har vi Lillfröken som fortfarande t o t al v ä g r a r sova i sin egen säng...O inte lär det vara något att ta i tu med nu precis. Damen har en vilja av stål om lååångt mer saker än vart hon ska sova om nätterna. Jag kliar mig i huvudet o undrar: vad var det som hände?
Tösabiten har fortfarande det mest otroliga sinnet för fyndiga kommentarer, ironisk och kvicktänkt, med glimten i ögat och en fantasi för att skapa som jag sällan skådat....men så på köpet kom humöret jag mer än gärna hade velat se nannyakuten hantera utan att bli flintskalliga. Tösabiten tål inte ett enda nej, hon får spader om inte saker händer BUMS HÄR O NU, hon har hakat upp sig i tvärtom-leken, vill inte säga förlåt och totalignorerar pappa men avgudar mamma...o då kan jag säg att pappan är nog den som mest är den tålmodiga av hennes päron.
Låg en bra stund med henne i sängen ( vår, eller jag menar min och The Mans då...egentligen)  idag och försökte prata på ett sådant sätt så hon förstår. Och grejen är den...att hon är smart, tösen min. Man får vara på sin vakt...man ska hitta balansen med att hitta nya intressanta ord, vara pedagogisk, göra henne lite stor och lika mycket liten...inget mer än det andra...bara det i sig är ett projekt...Men kanske lyckades jag ikväll. Hon låg där och tittade på mig med sina vackra blåa ögon och jag såg den där glimten i ögonen när jag använde orden som stolt, samarbete och vi pratade om vänskap- om hur viktig den är i familjen och med andra människor.

Vi kanske inte vänder alla hennes stormar idag (som så klart får härja här ett tag för jag är övertygad om att de är nödvändiga även om de är svårhanterliga för henne nu) men vi fixar det. Tillsammans. Jag och min kloka tös.

Read More »»

Tankar, eller var det funderingar? Kryddat med en vänlig gest.

Idag har varit en mycket konstig dag...
En sån där dag när man undrar vart timmarna tog vägen? Och vad fyllde jag dom med?
Antagligen har jag varit så uppe i mina tankar så jag missat allt som pågått runtomkring.
Små saker har väckt konstiga tankar och funderingar.
Inte nödvändigtvis dåliga tankar, jag har nog mer funderat bara. Över stort och smått.
Och så har jag gjort en vänlig gest. Spontana överraskningar. :)

Read More »»

Read More »»

MIN ANNELIE!

Imorgon är en stoooor stooooooor superduperstoooor dag!
För imorgon kommer min Annelie hem!
Min Annelie som vet alla mina hemlisar, som är en av trion i vänskapskretsen jag inte skulle klara mig utan. Som får mig att skratta så jag gråter, som är galnare än jag, som orkar lyssna på mitt ältande, som har sådana där råd som jag kan fatta-utan att jag behöver tänka efter för mycket, som snackar fort som sören, som har varit EN KLIPPA de sista månaderna och människan som blivit mitt senaste beroende.
Imorgon! Imorgon! Då är hon åter hemma i sin lya, förvisso massvis mil ifrån mig ändå (Stockholm), men åter igen på telefonavstånd! HURRA HURRA HURRA! Då är jag lite mera komplett som människa igen!
Jahaaaaaråååååå!

Read More »»

Ett par timmar med riktigt vänner är allt som behövs!

I dag har jag träffat 2 av de allra allra bästa. Och ingen dag var bättre för de här två träffarna än just idag.
En förmiddag och lunch med H. Hon som jag bara känner jag kan vara helt mig själv med. 110 % ärlig, oavsett humör. Hon handskas med mig lika bra oavsett om jag är APTRIST eller om jag är HELCRAZY. Och det är fasen en underskattad grej...att kunna vara sitt allra tradigaste jag men ändå känna att det är okej,att hon gillar mig ändå.
Senare blev det fika med J. J som är en otrolig förebild i precis allt. Stort och smått. När jag står inför beslut eller utmaningar och ältar kommer jag ofta på mig själv med att tänka: Hur hade J gjort? Och varje gång tar jag ett beslut som bara blir så bra. Lika bra som J!
Jag älskar att jag har sådana här personer omkring mig. Som ger mig så mycket energi och som verkar få ett utbyte av mig?!

Jag har fått mig tankeställare från annat håll. Jag vill inte vara egoistisk och omöjlig för kritik. Jag försöker ta det till mig och samtidigt se klart på det hela. Vad hände? Vad var min del i det? Hur hanterade jag det? Hur kunde jag hanterat det annorlunda?
Självfallet är ROS alltid trevligare att få än RIS, men jag anser att INGEN människa är perfekt, varken du eller jag, och man kan inte utvecklas och jobba på ens lite mindre braiga egenskaper om man inte får dem till sig.

Såååå....hur hanterade jag då det JAG fick till mig? Kanske inte jättebra. Kanske vore det lättare om man möttes på halva vägen? Kanske om man kan enas om att saken faktiskt beror av två personer, inte en.
Kanske är jag omogen? Omogen som inte vill ta eget ansvar?
Jag har tänkt på det här mycket och insett att jag KAN ta kritik, jag KAN ta ansvar för min del, även också om det endast beror på mig och mina felaktiga handlingar. Men förutsättningarna beror på leverantören helt enkelt. Hur sägs det? Hur konkret är kritiken? Vilka är exemplen? Har ja fått en ärlig chans att rätta till saker?
Och hur har leverantören själv skött sin egen del? Kan leverantören ta sin del och ta åt sig av de delar jag anser vara mindre bra?

Om jag inte får en känsla av att vi är två om saken, om jag är konkret med vad jag anser vara bekymmer och får noll återkoppling på precis det jag tyckt är knivigt...hur ska jag då hantera det jag får till mig? Självfallet går man in i en försvarsställning.

Jag kan stoltsera med att jag har många års erfarenhet av intensivt team-work, fråga min forna kollegor, jag vet hur man ska mötas på halva vägen. Man måste ge och ta. Och man kan inte ta om man inte är beredd att ge.

Så vad vill jag ha sagt med detta....
Jag tror det är någon slags slutgiltig bekräftelse för mig själv.
Jag försökte, men fick till mig att jag försökte för sent. Jag fick till och med till mig att jag hade oärliga avsikter med ett försök till försoning.
Jag ville reda ut saker och bekände de fel jag begått och vad jag ansåg var fel på andra hållet i den här relationen. Jag fick inte ett medhåll någonstans, utan detta var helt taget ur luften, och det visade sig att det nog bara var jag som gjort fel. Jag fick iallafall inga klockrena erkännande från personen i fråga att denne tyckte sig själv ha gjort några fel.

Jag orkar inte låta det ta mer energi. Jag vill inte älta det mer. Samtidigt känner jag att det jag sa eller försökte säga som HELT missuppfattades, aldrig upplevdes viktigt. För i relationer, om det är ärliga och viktiga, är det väl en förutsättning att man kan prata om det bra OCH det som är mindre bra. Är relationen viktig försöker man hitta en lösning. Tillsammans. Jag försökte vara ärlig. Lärdomen jag tog med mig var nog snarare: för ALLT I VÄRLDEN...säg ALDRIG vad du tycker om det inte ENBART är bra saker.

Vad som händer här näst...jag har inte en susning. Jag lämnar det helt och hållet i händerna på den andra personen. Kvitt eller dubbelt!

Read More »»

En rastlöshet som är O H AN T E R B A R

Nu finns tiden men inte lusten. En rastlöshet som är O H AN T E R B A R!
Om jag var född med normala benhinnor skulle jag kunnat springa milen på den här överskottsenergin. Men näääärååååå, istället har jag benhinnor som med jämna mellanrum spökar och nu trilskas så jag GLADELIGEN ser fram emot akupunktur i skenbenshelvetena i nästa vecka. Så medan jag sitter här, rastlös och uttråkad så ....

Tankar sen sist:
Så länge mänskligheten finns, fortsätter dårarna att existera.

Jag saknar en massa människor. Människor som jag vill ha här vid mitt köksbord. Och prata med. I evigheters evigheter. Men de är ingen av dem på direkt gångavstånd.

Jag är glad att jag har satt mina barn som PRIO 1. Därmed skippar jag sommarekonomin och tar igen tid med mina ljuvliga små i hela 8 veckor i sommar.

Ja o det var väl det hele jag just nu känner för att dela med mig av, offentligt, iallafall.

Read More »»