YtTiK tHe WiIiIiIiLd Cat

29 mars, 2013

Mentorskap

. 29 mars, 2013
0 från Dej till Mej

Hur ska jag någonsin kunna tacka den avdelningschefen som arbetat med mig i mitt examensarbete?
Hon har fått mig att inse att jag har rätt inställning i både huvud och hjärta. Att mitt intresse för att finnas där för andra människor måste tas vara på. Att jag har ett driv, just för att jag vill påverka. Att jag har ett stort hjärta, för att kunna känna och närvara.
Jag har insett så mycket, lärt mig så mycket och mina visioner har bekräftats.
Att sitta och lyssna på någon som man ser upp till, som berättar på ett sätt som nästintill får en att bara sitta där-gapandes och nickandes....Och inse att hon säger ju det jag tänker, men på ett mycket tydligare sätt.
Att inse att en ledare med 13 års erfarenhet säger mina tankar och åsikter, fast med hennes ord får mig att veta att det är meningen. Det här intresset och det jag tror på är alldeles för starkt för att kastas bort.
Det har övergått från dröm till plan. Och det känn som en jäkligt fantastisk bekräftelse!


- Chefen trycker på; ledaren drar med.
- Chefen säger ”jag”; ledaren säger ”vi”.
- Chefen berättar hur du ska göra; ledaren visar hur du ska göra.
- Chefen säger ”kom i tid”; ledaren är redan på plats.
- Chefen använder rädslan som makt; ledaren använder entusiasm.
- Chefen gör jobbet till ett slit; ledaren gör det till ett äventyr.
- Chefen säger ”Gå nu”; ledaren säger ”nu går vi”.
- Chefen bibehåller; ledaren utvecklar.

Torkild Sköld som har en helt fantastisk sida "Personligt ledarskap" på Facebook hade en dag sammanfattat de här exempel på skillnaden mellan chef och ledare från http://foretagsledaren.blogspot.se/.
Torkild skriver i samma inlägg på sin sida den 20 mars:
"Det är med personligt ledarskap som allt börjar. Det är ledarskapet som avgör hur bra ett företag, en organisation eller en grupp ska prestera. Det är det personliga ledarskapet - hur bra du kan leda dig själv, som avgör hur bra du själv skall må, prestera och utvecklas. "
KLOCKRENT! 


Read More »»

27 mars, 2013

Att ta lärdomar från motgångar

. 27 mars, 2013
0 från Dej till Mej

Jag vet inte när jag kände mig så befriad som jag gör precis nu. Jag är trött som ett as...känns som jag skulle kunna och verkligen hade behövt sova i tre dygn. Jag har ätit för dåligt, tvivlat för mycket och kört slut på både tankar och förnuft. Men jag är stolt. Som fanken.
Jag stred för det jag tror på. Jag valde att inte acceptera att jag inte fått rätt information. Jag stred för min familj och för mina rättigheter. Och jag gjorde det proffsigt. Jag trampade ingen på tårna men lät ingen få chansen att trampa på mina heller.
Det var tufft. Och det där modet jag skrev om för bara ett par dagar sen svek mig. Jag var till o med på vippen att kompromissa med mig själv till ett alldeles för högt pris- enbart för att vara andra till lags. Helt och hållet på någon annans villkor.
Men så skulle jag gå och lägga mig igår och mitt bättre jag gjorde sig påmint.
Mitt examensarbete, som jag lagt ner mitt hjärta och själ i, för det jag tror på....Om jag inte följer mitt hjärta, om jag inte följer mitt sunda förnuft, om jag inte står för och kämpar för det jag tror på, då kan jag kasta mitt examensarbete och där med mina framtidsdrömmar i soporna på en gång.

Jag bestämde mig för att stå för det jag tror på. Att jag och det jag brinner för är viktigt.
Det innebar ett sjukt tufft beslut. Råångest, sömnlösa nätter, zombimode och noll aptit. Men idag, efter att ha stått upp för mig själv och det som är viktigt för mig och det jag tror på, har jag växt.
Jag är så fantastiskt stolt över mig själv. Jag är ödmjuk OCH ....

M O D I G! 

Och shit, vilken förebild för mina barn. En dag kommer de vara lika stolta som jag precis nu är över mig själv.

Read More »»

26 mars, 2013

Jesper Juul räddade mig idag:

. 26 mars, 2013
0 från Dej till Mej

Det är inte något fel att vara besvärlig någon gång emellanåt - att ha oresonliga känslor, oresonliga gränser och oresonliga behov. Det är bara ett tecken på att man är en levande människa som inte reducerats till en roll och att det viktigaste i livet inte nödvändigtvis är att få omgivningens godkännande. 

Read More »»

19 mars, 2013

Var modig!

. 19 mars, 2013
1 från Dej till Mej

Jag har många fina människor omkring mig och mina vänner väljer jag alltid efter att de inspirerar mig på något sätt. Det gäller allt från vänlighet, äventyrslust, självständighet till mod!
Mod är något jag själv saknar. Jag har alldeles för många gånger gjort val baserat på andra, i stort och smått. Inte alltid för att någon styrt mig (de gångerna är faktiskt väldigt få) men för att jag velat ta det säkra kortet, inte velat trampa någon på tårna, gjort det för att jag trott det passar sig bättre, saknat tro på mig själv...osv.
Men om man går samma gata dag efter dag, då ser man sällan nya saker. En dag har man sett rubbet.
Hur ska jag någonsin kunna ta den andra gatan om jag inte lägger alla "tänk om" åt sidan och bara gör det, först då kanske?
Om jag provar att köra "mitt race". Går på MIN magkänsla, men ändå väger in mina råd från mina närmaste och deras tankar? Struntar i allt "jag fixar det inte" och allt det där och bara bestämmer mig för att "DO IT".

Jag tog det där beslutet egentligen redan för 2 år sedan. När jag kikade runt på utbildningar och hittade rätt.
De här åren har varit mina. På gott och ont. Nu ska jag ta det ett steg längre. Att fortsätta vara en förebild.
Barnen.
Jag fick chansen att ta den här tiden till att utveckla mig själv och jag ska fortsätta. Och min resa ska bli deras. Jag ska visa att man kan vara ödmjuk men också gå sin egen väg. Låt ingen ingen få dig att tro att "du inte kan". För det kan du!
Låt inte avundsjuka komma i vägen. Låt inte heller dina  egna tvivel på dig själv styra.
Följ ditt hjärta. Var modig.
Jag gör resan nu. Och den dagen de står där, vid ett vägskäl som jag gjort nu, ska jag berätta om mina egna tvivel. Hur jag en dag bara bestämde mig för att strunta i det där. Att bara köra. Att förlita mig på min egen styrka och min "känsla".
Jag ska uppmuntra dem att våga. Att vara egna starka individer med kraft i både hjärta och sinne. Ödmjukhet och styrka att gå sin egen väg.
Var modig!



Read More »»

15 mars, 2013

Somewhere over the rainbow

. 15 mars, 2013
0 från Dej till Mej

Somewhere over the rainbow
Way up high
And the dreams that you dreamed of
Once in a lullaby
Somewhere over the rainbow
Blue birds fly
And the dreams that you dreamed of
Dreams really do come true ooh ooooh

Someday I'll wish upon a star
Wake up where the clouds are far behind me.
Where trouble melts like lemon drops
High above the chimney top thats where you'll find me oh
Somewhere over the rainbow
Blue birds fly
And the dream that you dare to,why, oh why can't I?

Well I see trees of green and red roses too
I watch them bloom for me and you
And I think to my self
what a wonderful world

Well I see skies of blue, and I see clouds of white
and the brightness of day, I like the dark
And I think to my self
what a wonderful world

The colors of the rainbow so pretty in the sky
Are also on the faces of people passing by
I see friends shaking hands
Singing, "How do you do?"
They're really saying, I...I love you
I hear babies cry and I watch them grow,
They'll learn much more
Than we'll know
And I think to myself
What a wonderful world (w)oohoorld

Someday I'll wish upon a star,
Wake up where the clouds are far behind me
Where trouble melts like lemon drops
High above the chimney top that's where you'll find me
Oh, Somewhere over the rainbow way up high
And the dream that you dare to, why, oh why can't I?

Read More »»

12 mars, 2013

H som i hyllning till min Hannah

. 12 mars, 2013
0 från Dej till Mej

Det är fantastiskt att man bara genom ett telefonsamtal kan hitta en förlorad bit av sig själv. Idag var det min Hannah. Du plockade fram en sida hos mig som jag saknat. Det där skrattet, energin och glädjen. O mest av allt- livet må innebära allvar men vi två lyckas alltid plocka ner det på en nivå så vi kan garva oss hesa åt alltihop.
Tack!

Read More »»

Det blir bättre!

Jag måste vara bra. Det måste jag vara. Mitt slit belönas om så av "nya människor. Kanske kan jag ska tänka på framtida kontakter istället för att anpassa mig efter alla gamla?
Det kommer bli bättre. Jag vågar påstå att det till och med kommer att bli fantastiskt, ja OFÖRSKÄMT bra!


Read More »»

11 mars, 2013

Vem var jag, vem är jag och vad vill jag vara?

. 11 mars, 2013
0 från Dej till Mej

Tänk att tio personers fina ord förintas på ett ögonblick när en enda person gör något som sårar.
Jag vet inte om det är jag som är skör, men jag tappade på något sätt det där skalet som jag byggt upp.
Någonstans identifierar jag mig med hjälp av människor. Jag behöver deras stöd, tro och någonstans utbytet man får genom sociala relationer. Det är kanske inget konstigt i sig...men jag har insett att jag gör andras åsikter till vägvisare för mitt eget liv. För mina beslut och tankar.
Det är komiskt hur mycket tid jag lagt på att förstå mig på och analysera alla andra. Jag känner av, funderar, analyserar. Klurar på vad som kan ha lett till uppkomna situationer. Hur jag bidragit. Vad jag kunde göra annorlunda. Om jag kunnat göra något annorlunda.
Allt det här tar tid. Tid som varit bättre att investera i mig själv. Inser jag nu.
Det är en fin gest att hjälpa, finnas där. Men det blir tröttsamt i längden när man inser att så många människor   väljer att köra på med sina egna liv.
Så många kör på sitt eget race. Utan stund för eftertanke. Eller åtminstone inte i samma omfattning som mitt eget grubbleri. Shame on me....antar jag....
Det komiska är att jag blev varnad av min H...bara för några veckor sedan. Och nu sitter jag här. Efterklok givetvis.
Jag har isolerat mig nu. Jag behöver samla ihop mig själv. Jag har låtit andra få påvisa min personlighet. Vem jag är. Jag måste bryta det här. Andras åskter ska inte få bli min tro och min personlighet. Jag måste välja vilka bitar som för mig är viktiga. All kritik kan vara viktig. Jag menar inte bara ros och beröm, det kan vara tuffare besked, där enda förväntningen jag har är att det är konkreta saker eller känslor. Där leverantören har lagt tid på eftertanke och formulering. ÄVEN om det är " Fuck you", så att jag åtminstone kan få veta vad leverantören anser att jag gjort för att förtjäna det där mindre smickret...

Jag vet ju vad jag vill. Jag har framtidsvisioner och klara mål. Även delmål utstakade på vägen. Jag vet vad jag vill ge och dela med mig av. Jag vill motivera, inspirera, göra människor delaktiga, få dem att känna sig unika, hjälpa dem vidare....
Jag vet att jag har förändrats och jag var banne mig ganska bra redan innan. Jag har gjort en helt otrolig resa sedan tidiga hösten 2011. Det går inte att sammanfatta hur jag utvecklats. Vilka styrkor jag fått och vilka personliga demoner jag bemästrat.
Jag vet att jag har ett driv som jag vågar påstå att inte alla andra har.
Jag vet att jag kan med rätta förutsättningar utföra stordåd. I både små och stora sammanhang.
Jag har något som jag vet är något sjudundrans braigt. Som jag inte tänker behålla för mig själv, just för att jag brinner för människor och för att hjälpa på så många olika sätt.
Men om jag har allt så glasklart...varför kom denna tunghet över mig.
Varför gick den där fantastiska solen i moln då?

Har jag gått och blivit bitter?
Nä, det är nog värre än så. Saken är den att jag tappat tro. Tro på medmänsklighet. På att glädjas och dela det med andra.

Read More »»

10 mars, 2013

Upp som en sol

. 10 mars, 2013
1 från Dej till Mej

och ner som en pannkaka.
Vad trodde jag egentligen? Att jag skulle sprida lite glädje, motivera och peppa någon annan? Att min glädje kunde delas?
Elakhet och andras behov av att plocka ner mig på jorden styr mig än.
Hur kunde jag tro mig vara någon?
Jag tappade nåt. Nåt i mig dog.
Jag ska inte tro jag är något. Och jag kan inte ta ens de självklaraste personerna i mitt liv för givna när d kommer till att glädjas för och med mig.
Minns inte när jag blev så sårad sist. Det gör ont.
Som fan.

Read More »»

09 mars, 2013

För ett år sen precis idag....

. 09 mars, 2013
0 från Dej till Mej

fick jag ett meddelande på Facebook. Det var från Annelie, klasskompisen som jag egentligen inte alls kände, men som jag då ganska nyligen gjort ett grupparbete med i kursen IT.
Jag hade inte med Annelie under vår första träff på skolan, så det enda jag visste om henne var från specifikt vårt grupparbete, hennes klockrena stockholmska och den där "lilla rösten" som lät så snäll. Och att hon var en jäkel på svenska språket.

Allt började den där kvällen, hon ställde någon fråga gällande tentan vi skulle ha någon vecka senare, på plats i Östersund. Den frågan blev början på allt. En tenta i medicinsk terminologi förde ihop mig med den här stockholmskan Annelie, med den snälla rösten.

Den kommande 1 1/2 veckan skrev vi mer eller mindre konstant till varandra på Facebook. Hon hade en fantastisk humor vilket var precis vad jag behövde, särskilt under alla sena nätter vi satt uppe och nötte både ord och grammatik.
Att sitta och skratta så man får ont i magen, helt själv, genom någon annans rader på dator, det är det första minnet av vår vänskap. Jag kunde inte begripa att en människa kunde var så jäkla galen och rolig!

Så kom träffen i Östersund, samma vecka som jag fyllde år.(Annelie som för övrigt skämdes för att hon inte hade något paket på min födelsedag men överröste mig med sina chipspåsar och dipmixer. :))  Och sedan dess har vi hållt ihop. Vi har i stort sett hörts varje dag och många gånger flera gånger om dagen.
Vi har mestadels skrattat men också har gråtit och svurit. Vi har pratat om rymden, om fobier, om katter, känsliga delar från vår bakgrund och lika många galna minnen- allt på ett sådant sätt så det känns som vi UPPLEVT det tillsammans.
Men framför allt, vi har funnits där för varandra. Alltid.

Jag är väldigt öppen som person men jag har ALDRIG SÅ SNABBT fått ett sådant förtroende för någon som jag fick för Annelie. Hon fick veta mina hemligheter och mina svagheter så otroligt fort.
Hon fick mig att kämpa lite till, att se saker på ett annat sätt, att stå ut i väntan på "det ordnar sig".
Vårt år, vår vänskap har närts genom Facebook, men framför allt den fantastiska uppfinningen med telefonsamtal och sms.  Vi har träffats "IRL" 8 dagar på ett år och då i Östersund i skolsammanhang och ändå känner hon mig minst lika bra som min "Gladys" tror jag. Det är egentligen helt otroligt.
Annelie är klok, snäll, hysteriskt rolig, omtänksam och framförallt-så jäkla ödmjuk! Jag tror hon är den enda vän som sagt att hon är STOLT över mig. Och det när min karriär sätter fart på ett helt otroligt sätt...På ett sätt som jag nästan skäms för, på ett sätt som låter skrytsamt- just för att det är så obeskrivligt braaaa....Men Annelie, som kämpar genom sina egna motgångar delar glädjen med mig. På riktigt.

"Vem som helst kan hysa medkänsla med en vän i hans lidande, men det fordras en verkligt fin natur 
för att sympatisera med en vän som har framgång." 
Oscar Wilde

Just det där, framgång skapar som jag sagt förr, allt för ofta avundsjuka och dessvärre både bitterhet och missunsamhet. Men Annelie, hon peppar mig, uttrycker stolthet och är hysterisk av glädje. För min skull. För mina medgångar.

Hon är fantastisk. Det går inte att beskriva. Hon betyder alldeles för mycket för att det ska gå att beskriva med ord.
Bäst av allt, jag vet att den här vänskapen är precis lika värdefull för henne som för mig.
Jag kan vara helt brutalt ärlig med Annelie. Ingen har sett alla mina sidor av min personlighet så som hon. Jag vet att hon diggar mig tack vare mina svagheter OCH bättre sidor. Jag skulle utan att tveka ringa henne mitt i natten om jag hade behövt hennes vishet eller tröst, jag vet att hon skulle lyssna och jag vet att vad hon än sa så skulle det kännas bättre efter att vi pratat.
När jag känt mig ensam och missförstådd, då har Annelie alltid funnits där. Sagt några ord och jag har vänt till att känna mig stark och jäklans bra.

Allt har blivit roligare, galnare, klarare och bättre sedan hon dök upp i mitt liv. Barnen tokdiggar henne, trots att de aldrig träffat henne. "Lillfröken" kallade sig själv Annelie ett tag och "Prinsen V"- istället för "den andra" säger han Annelie. Istället för ex. den andra bilen säger han den "anneleeee" bilen.
Kanske har jag tjatat om min Annelie lite väl mycket? :)
"The Man" har engagerat sig i min Annelie. Och oj vad han har fått lyssna på mina hyllningar för denna människa. Och svägerskan. Och mamma. Och syster yster...ja, mer eller mindre alla har väl råkat ut för namnet Annlie, hon den braiga från min klass, i Stockholm.

Vi må ha avståndet Älmhult-Stockholm (ja, jag vet inte hur många mil varken fågelvägen eller vanliga vägavståndet är) men det är långt. Och ändå så lever jag mitt liv, med Annelie precis som att hon bodde precis här. Som att hon låg här i soffan precis nu och garvade åt melodifestivalen.

Annelie! Orden räcker verkligen inte till. Jag vill att hela världen ska veta:
Du är fantastisk! Så mycket du lärt mig om livet på ett år.
Så mycket stöd du gett mig. Och beröm och komplimanger. Jag har blivit så mycket bättre tack vare dig. Din humor, din klokhet, din styrka, din alltid helt otroligt stora vänlighet och omtanke....
Jag tog mig igenom våren och sommaren HELT TACK vare dig! Och hösten- den stressen och pressen som var hade inte gått om inte du hejat på. Och att jag fixade det, har gett mig mig mod för framtiden.
Nu klarnar allt. Det känns som att nu belönas min kamp och kanske jag når mitt mål.
Det hade inte gått lika snabbt utan dig.
Nu är det min tur. Sätt ditt mål och jag ger mig inte innan det är nått!


Om någon förtjänar rubbet, framgångar, medgångar och positiv "anda" så är det banne mig DU!





Read More »»

Magkänsla

Är man galen om man förlitar sig på sin magkänsla?
Allt känns så fantastiskt rätt, men nytt, stort och okänt. Men magkänslan säger att jag ska våga. Att jag ska vara modig och följa mitt hjärta.



Read More »»

07 mars, 2013

Jag är kanske ändå också lite bra?

. 07 mars, 2013
0 från Dej till Mej

Så ofta jag sett upp till andra.
Så många gånger jag önskat jag hade andras egenskaper.
Så många gånger jag velat byta.
Så många gånger jag bett om råd av andra och velat ha deras syn på saken. För att jag inte litar på mig själv.
För att jag inte tycker att jag kan. För att jag alltid suddar ut mina styrkor genom att plocka fram mina svagheter.
För att jag hittar styrkor hos alla andra, men mest svagheter hos mig själv.
För att jag alltid imponeras mer av andra än mig själv.

Som jag sagt förr-jag har de finaste vännerna med de finaste och mest avundsvärda egenskaperna. Alla har unika egenskaper som jag uppskattar och lika mycket imponeras av.
Men idag, från och med idag är jag förbannat stolt över att vara mig själv. Över vad jag åstadkommit bara genom att vara JAG.
Mina betyg visar mitt driv, mina betyg visar att jag lyckats förmedla mina ambitioner. Fy farao vad jag är glad att jag är jag.
Plötsligt har jag hittat en styrka och tro i mig själv, att jag också är bra, så kanske kan jag nu också lära mig att känna mig förtjänt av alla underbara vänner som finns omkring mig?

Read More »»

06 mars, 2013

De där vännerna....

. 06 mars, 2013
0 från Dej till Mej

Vänner som plockar fram det allra bästa egenskaperna i mig.
Som får mig att skratta så jag viker mig dubbel.
Som får mig att känna mig som 18 då jag dras med ut i vimlet.
Som lyssnar hur mycket jag än pratar.
Som minns min födelsedag, trots att jag glömmer er.
Som får mig att tro på mig själv när jag tappar hoppet själv.
Som plockar upp mig när jag trillat ner i avgrunden.
Som hjälper mig framåt när jag velar-oavsett om det beror på tvivel eller lathet.
Som ger mig av sin tid.
Som ringer mig för att veta hur min dag varit.
Som ber mig om råd kring vägval i deras liv.
Som delar med sig, i glädje och sorg.
Som bryr sig om händelser som är på gång i mitt liv.
Som hjälper mig när jag får prestationspanik.
Som plockar ner mig på jorden.
Som delar mina skratt och hjälper mig att torka mina tårar.
Som inspirerar mig och får mig att våga.

Ni är fantastiska.
Allihop, med era stora hjärtan och så individuella unika egenskaper!


Read More »»

01 mars, 2013

It takes two to tango

. 01 mars, 2013
0 från Dej till Mej

Är just i kast med en enkät kring mina styrkor och utvecklingspotentialer i en eventuell ledarroll...Otroligt intressant arbete att ta fram vilka egenskaper en ledare bör besitta och sedan få svar på vilka delar "lilla jag" har eller behöver utveckla...
Konflikthantering är en del i enkäten...Är det där någonsin lätt undrar jag? Tycker verkligen någon på den här planeten att det är lättsamt att meddela tunga beslut eller besked av den tråkigare typen?
Jag vet med mig själv att detta är något jag måste arbeta med. För jag tycker det är PEST att lämna besked som jag vet inte kommer uppskattas hos mottagaren. Jag vet också att jag lindar in det, gärna pratar långt ifrån ämnet för att med pyttesmå steg närma mig "bomben". Och hur försiktig jag än är, hur mycket jag än planerar innan så vill jag allt som oftast alltid ta tillbaka det jag sagt när jag anar minsta lilla negativa reaktion.
Det är ju så förskräckligt jobbigt att meddela personer negativ kritik.
MEN jag tror att om man är väl förberedd, att man låtit saken bero lite och tar sig tid att diskutera med motparten så kan det faktiskt komma något gott ur det. Negativ kritik kommer ju- oftast- ur en tanke om att saker behöver bli bättre? Eller i alla fall om det är KONSTRUKTIV kritik.

Jag har meddelat kritik som jag förberett, lindat in, varit beredd att leverera, ångrat mig, förberett mig om igen och med trotsat dåligt samvete som åt upp mig inifrån...ändå långt om länge sagt det jag ville ha sagt.
Jag sa det med tankar om en bättre framtid. Det hade uppkommit ett vägskäl där jag kände att jag inte längre (ens) kunde ta hänsyn till min motvilja för konflikt. Jag visste att konflikten skulle bli större om jag inte valde att försöka lösa det som uppkommit.

Kritik är alltid svårt...Det kräver också många gånger att man är lite på "samma våglängd". Om man INTE är det...ja, då kan du ge dig katten på att konflikten är ett faktum oavsett konfrontering eller ej. Och oavsett vilka goda avikster du hade från början så kan du bara räkna med att banka huvudet i väggen...För det är stopp. Det kommer aldrig gå in hos den andra. Kanske för att denna inte är mottaglig för annat än rent och skärt smicker?
Jag tror faktiskt att för att det ska uppstå konflikt krävs två deltagare.
(Okej, man kan ha inre konflikter, men det är inte sådana jag pratar om nu :) )
Två deltagare är på något sätt ett krav för att en konflikt ska uppstå. Och så behövs ett problem.
Och här tvistar de lärde....
MEN min tro om det här är att det inte sällan endast är en persons fel. En konflikt uppstår av meningsskiljaktigheter. En krock av något slag.
Här är det bara att hoppas att man kan diskutera problemet...Kan man det INTE...ja då blir det lite moment 22.
Om man vill ha en förbättring ska man aldrig vara tyst för någon annans skull.
Jag tror på allas rätt till åsikt och allas rätt till att sträva efter något bättre.
Därför innebär det för mig att personer som inte kan ta kritik vidare har dålig samarbetsförmåga, för mycket dominans och bäst bör traska runt på sin egen planet. Åtminstone tills den dagen då de lärt sig att lyssna, verkligen lärt sig rannsaka sig själva och försökt ta fram förståelsen för andra människor och har vett och etikett att diskutera.

Jag har upplevt en gång då det blev det så sju helsikes fel det bara kunde bli. På riktigt, det ENDA jag önskade var en förbättring. En förbättring för att främja utveckling.
Det blev inte alls som jag tänkt mig. Och jag kom långt om länge till nästa insikt: Vi gör alla misstag. Vi förlitar oss på känslor och människor och ibland har vi fel. Men alla de där misstagen, gör om dem till lärdomar.
Det var en jobbig tid. Jag tror aldrig jag har blivit så besviken. Så arg. Och jag tvivlade på mig själv.
Då är det bra att ha andra människor omkring sig. Som lyssnar, stöttar och plockar fram det bra i mig och får mig att hitta tron på mig själv igen.

It takes two to tango- både i krig och försoning.
Banka aldrig ditt huvud blodigt för någon som inte är beredd att försöka se saker ur ditt perspektiv. Låt dem gå och låt dem inte känna dig nedslagen. Lägg tiden på stöttande, inspirerande personer som tillsammans med dig vill utvecklas. Som inspireras av dig, som inspirera dig eller som tillsammansmed dig vill göra det här som kallas livet och vardagen med dess med- och motgångar lite bättre och lite roligare.


Read More »»