YTTIK- THE WIIILD CAT

Min gosse

2012-02-09T20:15:00.000+01:00

Älskade lillprinsen...

Ja, jag har avundats alla som lyckas natta sina barn i egna sängar. Jag har då inte gjort det.
Lillfröken nattades i soffan innan vi bar in henne och hon var två år MINST innan hon gick med på att vi följde med henne in i hennes säng o nattade henne där.
Lillprinsen likadant...O jag har försökt med konstens alla regler. UTOM att låta dom skrika sig till sömns. Det skulle jag aldrig utsätta mina barn för.
Lillfröken har gått med på att nattas i sin säng sista tiden men är kvick med att komma tassandes runt 23 redan o då vips in i vår säng. Men vi låter det vara så...allt för husfriden.
Detta får många att klia sig i huvudet. Ja, en annan också emellanåt. För visst, jag avundas de med barn i egna sängar som somnat där utan gråt...
MEEEN...så idag när jag satt nerkurad i soffan "Lillprinsen" under nattningen så kastade jag en blick på mitt rara sovandes gossebarn o blev alldeles varm i hela kroppen.
Tänk att dagen kommer då han inte vill ligga o somna i min famn. Jag tittade på hans långa svarta ögonfransar, den lilla näsan som man bara vill pussa på och hans små knubbiga händer som bara får mig att le. För en stund funderade jag på allvar om jag inte skulle sitta precis så, med det ljuvligaste gossebarnet i världen, min lille son i famnen ända tills solen går upp igen. O väcka han med en puss på den där sötaste lilla näsan....

Den dagen han tar sin snutte o pinnar in för att gå o lägga sig i sin egen säng, då kommer troligtvis hans mamma pinna efter.

Ibland hittar man delar av sig själv...

2012-02-09T12:34:00.000+01:00

Ni vet så där så man bara: men det är ju jag!
Det kan vara mindre delar. Som den här låten. Musiken, takten minus bruden hoande...detta är ju precis osm gjort för mig.
Så mycket JAG så man inte kan låta bli att le o mumla: Men shiiit pommes, det där är ju min låt!

ÅÅÅÅh vad jag uppskattar

2012-02-07T22:03:00.001+01:00

vänner som plockar fram min humor!
De flesta dagar om året går jag runt och funderar på vart på vägen jag tappat den dära humorn. Humorn som fått folk att kikna av skratt. Min självironi och mina låga skämt.
MEEEEEEEEEEEEEEEEN....då finns det plötsligt vänner som plockar fram de där bitarna igen. Vänner som är så roliga så jag skrattar i min ensamhet och plötsligt smittar liksom deras humor av sig. Och när jag väl börjar kan jag inte sluta. Jag vill bara tramsa hela tiden. Tills jag har så ont i magen av alla skratt och är alldeles slut! Fråga mina syskon....de orkar inte med ett uppstimmat jag; " för du ska aaaaaaaaaalltid vara värst".
Japp, precis så...

Jag älskar att jag hittat min nygamla vän Heidi! Hon är precis likadan som jag! Och hon lockar till skratt precis hela tiden. Och hon får mig själv att tycka att jag är hysteriskt rolig. Så härligt det är med likasinnade! 2 nötter gör att två nötter slipper vara ensamma liksom. :)

Förresten!

2012-02-03T21:53:00.000+01:00

Jag brukar ju fastna för svängiga låtar. Fråga mina barn när dom hörde en harmonisk låt här hemma förresten. ;) Men så plötsligt händer det. Hörde den här igår o blev bara så kär!

Harmoni

2012-02-03T21:46:00.000+01:00

Japp. Trots tentaplugg upplver jag en otrolig harmoni.
Tänk att man skulle bli 30 för att få känna så här.
Jag har hittat min drömutbildning. Jag älskar verkligen att plugga. Trots tidspress o sena nätterna det ibland innebär. Och samtidigt som jag inte vill skolan ska ta slut är jag ivrig att få komma igång med karriären på riktigt.
Jag har två otroligt härliga abrn.
En sambo som kan göra mig galen men samtidigt känner mig bättre än någon annan. Vi VET att vi har något unikt.
Allt har trillat på plats.
Jag tar inte längre åt mig. Jag söker inte och jag ältar inte längre heller andras ogillande. Visst, vem vill inte bli älskad av alla, men även om det kan svida just där o då har jag blivit fenomenal på att släppa o gå vidare.
Jag vet innerst inne vad jag har att ge, vem jag är och vad jag har att erbjuda. Varför låtsas? Är inte sånt tröttsamt? Det måste ju vara otroligt knepigt att smila upp sig, att göra allt lite tjusigare o bättre än vad det är..och sen försöka leva upptill det utåt. Dessvärre lyser ju oftast sånt igenom...ändå.
Jag upplever inte att jag behöver smöra för att accepteras. Och skulle jag märka att jag behöver tassa på tå, då inser jag istället att den personen inte var värd besväret.
Jag hr så många värdefulla människor omkring mig. Nya som gamla. Det räcker gott och väl för mig.
Haramoni. Tänk att jag-virrpannan- tillslut fann det, jag också.

People are strange...

2012-02-01T23:18:00.000+01:00

Ja, så är det ju faktiskt. Att det finns en låt med den titeln gör ju liksom att detta statement är sant.
Så är det bara.
Jag är inte lättbegriplig jag heller o jag är definitivt inte den vassaste kniven i lådan...men ändå finns det knepigare människor än jag.
Det borde ju vara en tröst kanske, men egentligen är det mest skrämmande.
Jag är så trött på alla komplicerade familjeförhållanden. Jag är så trött på att förlora vänner till priset av dessa barnsliga fasoner som pågår i min omgivning.
Visst, jag vet vad du tänker, du klokare människaa, att riktiga vänner, de finns kvar. Hos mig.
Och visst, så är det ju. Mina riktiga vänner tar mitt parti. Eller ok, det lät ju himla omoget. Men det har iaf vettet att hålla sig neutrala till allt. Å andra sidan...mina allra bästa vän trampade ju rejält i klaveret i just denna frågan.

Anyhow...nog talat i gåtor. Det får ju en också att bli matt. Inte ens vågar man skriva vad man vill på sin alldeles egna blogg. Alltid ska man ta hänsyn till nån. Alltid någon som råkar få nys om nåt. Gärna vänder o vrider, tolkar det på sitt eget lilla vis och när det sen kommer till mig...ja då är plötsligt historien en helt annan.
Åter igen...om inte vanliga familjemedlemmar kan hålla sams och knipa igen foderluckan åtminstone för fridens skull utan tar sig rätten att häva ur sig vad de helst behagar...hur ska man då kunna ha tillit till övrigt folk?

Nä...jag vet inte...Och jag lär inte lösa det där idag heller. Och i ärlighetens namn vill jag inte ens lösa det. Tragiskt nog är mitt liv iaf lugnare nu. Trots en splittrad omgivning.

Idag fick iaf släkten ett alldeles nytt tillskott. Eller 23.40 i går kom hon. Lilla Humla. Söt som socker och varma kinder som man inte kudne sluta pussa. Jag fick ett speciellt band till lilla Humla. Den trista energi som drabbade mig i början på året vände jag till något positivt med hjälp av Humla. På nåt sätt känns gör det henne lite extra speciell. Trots att jag älskar mina 2 andra syskonbarn preciiiis lika mycket.

Läste igenom inlägget nu...Ok, jag låter ju en aning bitter i början. Men det är jag inte. Jag är bara trött o less på människor som tar energi. Som förstör.
På något sätt känner jag mig starkare än någonsin. Jag har bevisat för mig själv vad jag går för. Och som min kloka mor hade sagt: Ont krut förgås inte så lätt!

Asså jag bara dööör

2012-01-25T14:13:00.000+01:00

när jag lyssnar på Miike Snow. Älskar ALLT de gör. Och jag hävdar bestämt att sångaren är min kille.
Hur som helst, idag hittade jag en av video med lämplig morgonjympadans. Så jag drog på mig nylonstrumpbyxor och en rosa bh och vidare igång med lite dans o akrobatik. Precis som i videon.
Visst visst! :)

När man hittat rätt

2012-01-20T20:21:00.000+01:00

mår man så himla bra. Och det har jag gjort.

Jag har hittat mitt drömjobb!

Ni vet när man är så där manisk över nåt...jag fattar liksom inte varför inte varenda kotte läser utbildningen jag läser. Det är så himla roligt!!!
Mitt fritidsintresse är att plugga. Det låter säkert lite märkligt, men för mig är det LYX att krypa upp i soffan med datorn och plugga eller bre ut alla mina mappar och böcker över hela köksbordet. Jag brinner verkligen för det här.

Jag tror inte jag nämnt tidigare att jag nu är ute på min första praktik? På vårdcentralen.
Jag har endast måndag och tisdag kvar nästa vecka. Känns trist. Vill vara kvaaar! Jag funderade till o med på om jag fått vara där o jobba utan lön om jag inte hittar sommarjobb. SÅ kul är det. Dock tyckte inte sambon det var en lika briljant idé som jag. Vuxna behöver tydligen pengar?
Jag kan inte begripa att det kan finnas så många härliga människor på en o samma arbetsplats?! Jag har redan bestämt mig för att försöka få plats där även nästa praktik, ett par av veckorna.
Jag har verkligen fått praktisera som en "riktig" läkarsekreterare. Inte bara titta, utan fått vara med på riktigt. Fått "jobba". Så himla kul och lärorikt!

Men nu är det fredag.
Och för första gången på lääääänge har jag en RIKTIG fredagskänsla. Troligen för att jag inte suttit innanför husets väggar hela veckan. :)
"Lillfröken" avrundade kvällen med att spela mig halvt galen med barn-yatzy och "Lillprinsen" däckade kvickt efter frisörbesök och soffhäng.
I skrivandets stund är "The Man" ute och springer. galen? Jo jag vet....Jag tror det är just därför som jag älskar han så mycket. Han är min motsats. När jag sätter mig i soffan under dubbla filtar så drar han ut o springer 1,4 mil. och jag som drömmer om någon som kunde bära mig bara jag ska ut till bilen.

Annars är det nog mest bebisväntan som hägrar i skallen. Nästa vecka är det tänkt att jag ska bli moster till en alldeles ny liten tösabit. Håller tummarna på att hon kommer på fredag eller lördag så vi kan åka o hälsa på allihop. Känns overkligt att jag snart ska få hålla en pytteliten bebis igen. Gossen som var senaste tillskottet i släkten var ju halvvuxen redan vid födseln. ;)

Nä, nu ska jag plocka fram skolgrejerna!

Tjing!

Det är inte första gången ...

2012-01-16T20:47:00.000+01:00

jag vill starta ett blogginlägg med orden: "Är det inte märkligt..."
Men är det inte det då...märkligt hur de där bekrymrena trots allt skingrar sig.
Man kan vara på botten, och det var jag, UNDER botten, och idag är första dagen sen nyårsafton som jag verkligen bara utrålar TOTAL LYCKA & HARMONI. Nu flyter allt. Allt.
Jag ska lära mig uppskatta de här stunderna bättre. Ta vara på dom. Det är ju tack vare dom man, trots att att man just då starkt betvivlar det, faktiskt överlever de där förbenade motgångarna. Och i ärlighetens namn...det var ingen motgång jag drabbades av. Det var en sann och hemsk kris. Men trots det, jag står upp och har just nu ett fånigt brett smile över hela ansiktet. och är bara så jädrans galet lycklig. Jag vann!

Åter vid liv

2012-01-13T20:10:00.001+01:00

antar jag.
2012 började på sista tänkbara önskvärda sätt. Eller ok, ett av de värsta tänkbara...Tänk, ibland ställs man inför saker i livet och man tror aldrig man ska överleva. Man våndas nästan tills man går sönder. Och jag gick nog sönder. Jag kunde inte äta med någon reda, inte sova, inte prata eller vara...Allt tappade på nåt sätt sitt värde.

Men, jag är starkare än jag trodde....för nu vet jag att jag tar mig ur det här också. Det värsta är över.
Ibland ställs man inför val där båda ( eller alla) beslut känns fel, men trots det, vet jag att jag tog rätt beslut. Jag följde mitt hjärta....

Det kommer ordna sig, det här också.

Tack alla som lyssnat, som brytt sig, som rått mig, som tröstat, som funnits där. De flesta bekymmer går att lösa med rätt människor omkring sig.

Jag förundras

2012-01-06T20:32:00.000+01:00

FORTFARANDE över människor...
Men innan jag klagar mer ska jag tacka SÖTASTE TESSILOOOOOOOO! för dina söta kommentarer. Tycker det är så häftigt att någon över huvudtaget läser min blogg för det första. Och för det andra personer som tar sig tid att lämna kommentarer. Och T är en trogen kommentarslämnare. Och alltid lyckas du komma med någon hjärtlig tanke. Söta du! Hoppas vi en dag hinner ses i verkligheten, utanför våra bloggvrår. :)

Åter till klagandet...
Som jag nämnde idag...Dagens dumhet slutar aldrig förvåna mig. Men även idag hopapde ett "MEH!" ur munnen på mig. Jag vet inte hur folk tänker...Tänker man inte efter före man ger isg in i nåt? Och tror man att detta något ska anpassa sig efter individen? Nä...det är alltid individen som ska anpassa sig efter något. Mosa in det i skallen...

Himmel...ja, inte för att jag är någon godhjärtad person som alltid tänker fina och goda tankar om hela världens befolkning, men ja...jag erkänner, på sistone har jag blivit en satmara. Och då klarar jag av puckon mindre än vanligt.

Tur att det finns så många guldkorn omkring mig också! AJ LÖV JO!

Idag blev ett fall

2012-01-05T19:54:00.000+01:00

typ stuuuuup...ner på botten. Har inte orkat prata, vara, andas...allt har varit för tungt och för oviktigt. Barnen har inte varit hemma på hela dagen...o tur var väl det. Eller kanske otur...kanske grävde jag ner mig när jag inte hade dom att pyssla om?

Hursomhelst...Passade på att kila bort till mamma på fm. Bara vara och dricka kaffe. Väl hemma, efter många timmars väntan dock fick jag äntligen mitt efterlängtade resultat i mitt journalprov: VG. Och poängen fick mig att häpna: 45.5 av 50?! Jag blev så himlans stolt så jag drog en ramsa högt för mig själv om hur jäkla bra jag fixat det. Jag gjorde så gott jag kunde och kände att jag hade koll men hade ändå inte förväntat mig ett så bra resultat. Irriterande när felen var miss med att sätta ut kommatecken, missat stor bokstav och nåt mer. Men ja, jag kan nog säg att jag har koll på hur man skriver journaler iallafall. :)

Det fick dagens moln att skingra sig lite och vips, en kort stund innan Lillprinsen skulle hämtas på dagis bestämde vi oss för att idag var det minsann dags att köpa nya tvmöbler. ÄNTLIGEN! Så "The Man" hämtade snottenTotten och lämnade han med mig medan "The Man" drog till IKEA. Eftersom "Lillfröken" varit hela dagen hos sin farmor kunde jag och gossen sitta o läsa bok och bara göra sånt han tycker om. Blev en jättemysig och riktigt rolig stund.

Nu är nederskåpen färdigmonterade och nästintill på plats. Imorgon hoppas jag att vi får upp väggskåpen. Som jag längtat efter att övertala " The Man" om att det är så här vi ska ha det ....Kanske kan jag äntligen sitta och titta på tv utan att störa mig på den trista tvbänken. :)

Jag säger inte att jag är perfekt

2012-01-05T14:02:00.000+01:00

och folk stör sig på mig med...men nu ska jag klaga...
Jag stöööör mig på tröga människor.
Jag stööör mig på folk som tror dom har koll men inte har det.
Jag stör mig på folk som är elaka och tror dom själva gör det rätta.
Jag stör mig på folk som använder felaktiga ord. Om du ska använda ett ord, använd det vid rätt tillfälle. Även om två ord likar varandra kan de betyda 2 helt olika saker. Och man kan uppfattas som "mindre" intelligent om man blandar ihop två ord.
Jag stör mig på folk som är saktfärdiga.
Jag stör mig på folk som praaaaaaaaataaaaaaaaaaaaar sakta.
Jag stör mig på folk som stör sig på andra.
Jag själv? Att jag precis gör precis det just nu? Ja men det är ju en helt annan sak...;)
Jag stör mig på att folk retar sig på att andra människor tar plats. Det vet vi alla...det handlar bara om avundsjuka...att personen ifråga vill ta den platsen själv.
Jag stör mig på vuxna människor som beter sig som mobbare. Och har x antal barn själv.
Jag stör mig på att folk inte fattar bättre....

Jag stör mig på folk bara....Nu mer än någonsin.
Som en nån skrev:

"Det finns två saker som är oändliga: universum och den mänskliga dumheten.
Men när det gäller universum är jag ännu inte absolut säker."

När vinden börjar vända....

2012-01-03T16:39:00.001+01:00

Nu är jag nog mest arg. Ledsen kommer jag alltid vara men jag börjar fungera igen och på väg upp ur botten hittade jag ilskan. Och nånstans har jag idag lyckats vända all den negativa energin till fysisk energi. Fått mer än vanligt gjort. Vem vet...imorgon orkar jag kanske ställa mig i duschen o till o med prova ta på mascara?

Det är en orättvis värld

2012-01-01T22:08:00.000+01:00

Ja, det är galet...Så mycket tragedier. Så mycket sorgliga saker som drabbar oskyldiga människor.
Det sägs att " Det kommer alltid något gott ur allt".
Nej...inte ur det här. Detta ger bara smärta, dåligt samvete och sorg och besvikelse. Jag går sönder och det känns som jag aldrig mer kommer bli riktigt som jag varit förut.

Det finns en person som jag om det nu var möjligt skulle klona och ha sittandes vid mitt köksbord just nu...Det är J.N/ J.M...Gamla "nästan"chefen som fanns vid min sida när jag gick igenom massa jobbiga saker. Jag vill att hon ska vara här nu. Hon kan alltid säga bra saker. Vända de jobbigaste tankarna.

Jag har fler vänner jag borde prata med. Eller kunnat prata med. Men jag kan inte. Jag orkar inte. Och var gång jag säger det högt kommer jag på att det är verklighet och mitt hjärta går sönder.
Jag förstår inte varför och vad detta kommer få för "goda följder".
Det här är bara för tungt. För jävla orättvist och skitjobbigt. Och så förbannat jävla sorgligt...

Det där killet i magen

2011-12-17T21:30:00.000+01:00

av lycka kom tidigare ikväll.
Jag stod o rättade till en loj liten tomte, klurade på de sista julklapparna, ljudet av kaffebryggares puttrande och jag grejjade lite i köket. Samtidigt hör jag klingande skratt från " Lillprinsen"s rum där "The Man", "Lillfröken" och "Lillprinsen himself satt o lekte. Deras skratt, allas var o ens för sig, tillsammans, gav mig det där underbara killet i magen. Du vet så där så man ler för sig till o ryser till av välbehag.
Shiiiiiiiiiiiit, vad jag är lyckligt lottad!
Det må vara kaos...
Det må vara så att det tog mig 6 månader att repa mig efter 2-barns chocken...
Det må vara att jag och "The Man" har N O L L tid tillsammans...
Det må vara att det mesta är upp o ner i det här huset....
men ändå...det här är vi.
Ljuvligaste VI!
Guuuu va ja älskar er!

Det borde vara förbjudet att

2011-12-15T21:49:00.000+01:00

blogga när man är sjuk. Det blir bara massa gnäll då....O himmel ja....Jag minns knappt själv när ja ojjade mig så här mycket senast. Troligen var det när "Lillprinsen" bodde i magen antar jag. För då var jag en häxa...värsta POMPERIPOSSA faktiskt...O jag närmar mig den där häxkategorin nu. Trots att jag egentligen är för trött för att vara arg o irriterad...
Annars är det mest så jag känner mig...
Trött
Ge mig en säng i en stuga i skogen och jag komemr hem när jag sovit mig frisk...
Arg
tja...jag kan nog skälla för det mesta...En kaffefläck, en strumpa, ett "Va?" från "The Man", ett för drygt kaffebryggande....ja....
Ledsen,
ja jag har bölat ett par gånger för jag vill bli frisk nu. ( Knappt mitt hjärta vill erkänna att jag gråtit över en 3-veckors sjuka...det finns ju betydligt VÄRRE sjukdomar...jag vet....)
Irriterad på sambon
erbjud dig att packa ner mig o gör massa varm choklad eller nåt anant uppiggande....Men nää...visst, jag borde vara tacksam för karl har ju tålamod iaf som står ut med mitt ojjande...men just nu räknas inte det.
Uttråkad
är bara förnamnet....jag orkar inte göra någonting. Jag bara är. O knappt det.
Utmattad
Jag får inte in några skolgrejer i huvudet. Jag kan knappt läsa för jag bara tänker på vart det gör mest ont nånstans....
Ful
Ja himmel va loj jag är...PÅ RIKTIGT ryggade jag till när jag av en slump såg mig i spegeln idag...Vad hände? Oh my vilken ragata som glodde tillbaka på mig i spegeln....
Tråkig
tråkigare tråkigast....Jag är supertrist. Inte kul ett dugg. Fast jag lyckades vara kul med "Lillfröken" ikväll. Vi käkade godis ( som jag inte vet hur det smakade pga min icke fungerade näsa) och kollade på film. Bara hon o ja i sovrummet. Supermysigt. Så summa summarum...
Jag har varit "kul" 1 timme och 30 minuter de sista 14-18 dagarna....
Bra, bra jobbat....

Summa summarum

2011-12-12T21:40:00.000+01:00

Jag känner att jag har inte riktigt tid för den här bloggen... Massor av annat som får ta min tid istället.
Får summera lite snabbt:
* 2 veckors förkylning har nu lett till bihålsinflammation. Detta innebär att jag måste överkomma min fobi för nässpray eftersom ja ska spreja snoken me nåt kortisontjohej....
* I januari har jag 2 veckors praktik på vårdcentralen. Var på träff idag för att heja o bli lite bekant med personalen. Alla var såååå trevliga! Känns som jag kommer stortrivas!
* I helgen var det fest. Maskerad hos bästa " Gladys". Supertrevligt! Massor av fina, glada, galna människor! Vet inte vad som hände...jag tyckte jag hade koll på ölen jag hävde i mig...men kl 00.30 när jag drällde in här hemma såg jag dubbelt ...eller fyrdubbelt...
Det tog mig cirka 15 minuter att bre mig en nattamacka för jag hade svårt att sikta in smörkniven på själva brödet istället för köksbänken.
O morgonen därefter...Öh...Jag lyckas alltid tajma mina partaj till sambons jobbarhelger vilket innebar att kl 07 på söndagsmorgonen väcks jag av högsta ropet " Maaaaaaaaaaaaaaammaaaaaaaaaaaaa".
I samma sekund insåg jag att jag hade huvudvärken från helsiket....
Kände mig som allt annat än Årets morsa.
Dagen gick trots knepigt uppvak bra!
Grämde mig mest för att jag aldrig tog kort på partajandet. Men det verkade vara andra som fotograferade friskt.

Annars ja..julen är tydligen på väg. Jag har mellan stressattackerna anat lite julstämning men kalendern skriker om nåd o jag har ingen aning om hur jag ska få allt att klaffa. Dock SKA jag ha ledigt från 23 och veckan efter. Så jag ska köra JÄRNET nu. Vill bara vara med familjen nu.

Denna veckan öser jag på inför prov i Anatomi och nästa vecka blir det prov i journalskrivning. Fullt ös!
Så...jag har inte tid att sitta här...dags att plugga vidare!
Hejs Svejs!

Det var nog idag

2011-12-07T21:28:00.000+01:00

som det på riktigt slog mig hur mycket systers sjukdom även påverkat mig.
Hennes anorexia som startade för 10-11 år sedan....
Jag fick svårt att andas. ÅNGEST! Bara efter ett par meningsväxlingar som innehöll ordet anorexia.
Som vi pratat om detta genom åren. Så mycket jag sett. Så mycket jag lidit. Så mycket jag fått utstå. Sådan maktlöshet jag fått uppleva genom att vara en av dom soms tått vid sidan om...
Men inget av det insåg jag förrän idag.
Kanske helt enkelt för att sjukdomen nämndes med någon utanför "familjen"? Jag vet inte...Men det slog mig nog på riktigt först nu vilka demoner min syster kämpat mot i så många år...

Obehagligt.

Tänk så lite vi vet...

2011-12-05T11:18:00.000+01:00

det ger mig ÅNGEST.
Tänk vad mycket jag varit med om som jag inte hade en aning om skulle bli en del av mitt liv.
Sista månaden på detta året...Bara det i sig ger ju ångest. Vad händer nästa år?
I år har så otroligt mycket stora saker hänt i mitt liv. BRA saker! Men vad för nästa år med sig?
När kommer de sorgliga sakerna...de tunga som kommer bli minnen som gör ont. Och perioderna man aldrig tror man ska klara sig ur...
Usch...man borde njuta av det man har. Så länge man har det.

Jag erkänner...

2011-11-30T21:36:00.001+01:00

jag har haft en otroligt tung period. Jag kan inte förklara i ord vad som rörts sig i mitt huvud. Tankar som verkat äta upp mig inifrån. TACK O LOV för att jag kom att ha min skola att "gräva ner mig i". Den har räddat mig. Det är skolstressen som fått mig att hämta andan.

MEN....trots tårar, hysteri, panik, utbrott i det tysta....i ett liv som bara kändes rasa utför i 120....så har molnen lättat. Det vänder.
Vändningen kom tack vare någon annans tårar...
Jag vet att det låter sorgligt...ja, det var kanskr till o med lite sorgligt....
Men det var faktiskt ett grymt fint ögonblick. Ett ögonblick av sorg som vände till lycka. En bra känsla.
Och det var där o då som jag såg hopp. Det blev fulländningen. Nu kan jag verkligen säga;
Shiiiiiiiiiiiiiit va jag diggar precis ALLT just nu!
Må det vara preciiiiis så här "for ever ever ever ever".

Härmed lovar jag mig själv...

2011-11-19T21:15:00.000+01:00

att om jag någon gång känner mig felbehandlad ska jag ge personen en chans att rätta till sitt "misstag". Jag kanske inte lyckas alla gånger, men jag ska försöka ge 100 % i att vara ärlig om jag känner mig sårad.
Jag sitter nu i en helkonstig situation där jag sägs ha gjort en annan person illa. Jag vet inte hur, när eller var?
Personen vill inte diskutera med mig. Det enda jag vet är att det handlar om mig eller fina M. Någon av oss ska ha sagt något som sårat en tredje person.
Från början tyckte jag bara det var larv och eftersom personen i fråga inte agerade på ett vuxet sätt stängde jag av.
Men idag har det tagit så otroligt mycket energi från mig. Folk lägger sig i det här o kommenterar det på FB. Och tror att vi andra inte ser.
Jag kommer imorgon att prova att skriva till personen och be om en chans att rätta till det som gått fel.
Det känns bara så nedrans tungt...Jag säger inte att jag är felfri, jag agerar säkert supermärkligt många gånger, men att bli "anklagad" och inte få veta vad man gjort så man kan rätta till det som blivit fel, känns inte ok. Inte ens rättvist faktiskt.

Som sagt har det tagit otroligt mycket energi idag o nu sitter jag bara o tänker på alla fantastiska människor jag har omkring mig som faktiskt uppskattar mig för den jag är.
Så...även om jag inte får en andra chans av den här personen, har jag så många människor med stora hjärtan runt omkring mig så jag klarar mig ändå.

Usch

2011-11-13T20:00:00.000+01:00

jag hade behövt rensa skallen. Tömma den o börja om. Hur gör man det?
Ibland känns det verkligen som om jag håller på att bli knäpp. På riktigt.

Hade en helfestlig kväll med fina syster på S.E i går. Jisses va hon är galen! :)
Väl hemma satt vi o käkade prickigkorvmackor, skålade i O´boy o snackade hemlisar till klockan slagit 03.

I dag har ja mest hängt med de små. "The Man" har jobbat hela långa helgen. Känns ju sådär inför tenta och min resa. Åker till Östersund imorgon o komemr inte hem förrän fredagmorgon.
Känns jättekonstigt! Kommer sakna hjärtegrynen så otroligt mycket! Sovit EN natt utan "Lillfröken" o häll på att gå av på mitten. O "Lillprinsen" o ja har ju kilat stadigt sen hans ankomst. :)
Jag försöker tänka på de bra bitarna: Kära återseende, IRL-umgänge med rara "M". Vilken hysterisk resa det kommer bli. :) Om vi ens komerm fram, risken är överhängade att vi blir avkastade från tåget pga våra galenskaper.
Jag kommer få sova hela nätter, jag kan duscha hur länge ja vill, jag kan sminka mig i lugn o ro o jag kommer ha sängen för mig själv. Antar att redan på tisdag känns de sakerna mindre viktiga.

Nu åter till tentaplugg.
Vi råkas!

This is it

2011-11-12T13:57:00.002+01:00

ja, inte som M Jackson men för mig själv. Och jag tror det känns bättre redan.

Alla borde ha en egen "M".

2011-11-10T20:17:00.000+01:00

Tänk så märklig kommunikation är. Och våra uppfattningar.
En typ jag tyckte var en av planetens roligaste visade sig förvandlas till en av världens märkligaste. Personen i fråga är helt det motsatta av vad jag trodde. Okej, inte helt...men nä...jag är besviken. Personen var inte alls så bra som jag fått det till. Vilken blåsning...eller vilka blåsningAR...

Ja, o så råkade jag ut för en annan märklig människa med. Intrycket av oskyldig som ett lamm blev snart en varg i fårakläder....eller vad fasiken man säger..Har NOLL gemensamt med människan o hoppas klara mig undan personen i fråga framöver.

Och sen så tar vi motsatsen: eller ja, jag fick ju bra vibbar redan från början av kära "M". Jag kan inte förklara hur men ganska genast på stationen i Ö-sund så var det något som gjorde att jag tydde mig till "M".
Jag ville lära känna henne bättre och de kommande tre dagarna i skolan var vi ihop hela dagarna mer eller mindre.
Jag kommer ihåg att jag på hemresan var lite låg för jag trodde att vänskapen inte var lika ömsesidig. Bara nån ide´jag fick för mig. Bestämde mig för att släppa det o låta saker ha sin gång. Jag hoppade ju på utbildningen för MIN skull. Nya vänner skulle bara vara en bonus.

Nu närmar sig nästa skolträff, på måndag.
Och då åker jag o "M" hela resan dit o hem ihop. Vi har kontakt 2 ggr om dagen MINST, och vid varje tillfälle sitter vi timmavis och när vi inte hörs av får jag abstinens.
Vi är så otroligt lika, fast hon har koll när jag inte har det.
Hon är en sån där som hur man än beskriver henne så blir det ändå inte tillräckligt rättvist.
Hon är så himlans bra o jag kan inte begripa hur jag klarat mig utan henne.
Och hur i hela friden skulle skolan varit utan henne?
Självfallet är det skolan som "knutit" ihop oss, men jag vet att det här är en vänskap som är intakt även bortsett från skolan.
Inför tenta med medicinska termer skickade hon under en kvart 3 olika inspelningar där hon rabblat orden, så jag kunde göra annat medan jag övade in tentaord. Och för att jag skulle ha hennes röst i skallen medan hon inte hade möjlighet att hänga med mig på FB.
Imorse kom det ett nytt röstmeddelande från henne. Det var en sång, med melodin; Tänk om jag hade en liten apa"...fast med mitt namn. Hon hade gjort om den till mig. Hahaha!
Borde försöka få in den här i bloggen minsann! Om det funkar.
Hon berömmer mig när jag själv trycker ner mig själv.
Hon vet hur jag fungerar, saker jag inte ens klurat ut om mig själv bara.
Hon har full koll på mitt dåliga lokalsinne. Det är ju dock en svaghet- för hon vet ju att om hon dumpar mig i Ö-sund hittar jag varken till skolan eller vandrarhem igen. :)
Listan kan göras precis hur lång som helst!
Hon är så galet bra! Alla borde ha en egen "M".

M- jag har sagt det 100 gånger men jag kommer säga det miljoner briljoner triljoner ggr till;
Du anar inte hur himlans bra du är! Jag kan inte säga det på ett annat sätt.
Tack för att du finns, för att du står ut med mig och för att DU ÄR DU!
På måndag drar vi på äventyr!

Hemma hos oss

2011-11-03T17:20:00.000+01:00

bara ett par sådana där tankar som kommit under eftermiddagen:

Jag suckar o stonkar helt hemma själv över att jag inte hinner med så mycker skola som jag hade behövt. Ändå finner jag mig själv med snoken i HM-katalogen under min dyrbaka skoltid.

Bestämmer mig för att baka. Trots att jag kanppt vet vad ett decilitermått är.
Saga pratar om 105 grejer medan jag ska mäta upp 5 dl mjölk. Kommer på mig själv med att säg: "Nu får man inte prata, för nu ska mamma räkna."
Hallå...till 5...det säger det mesta om både mitt siffer- och mattesinne....

Saga fnyser: "Du bestämmer inte över mig." Jag svarar: " Joho, det gör jag faktiskt". "Näää...jag bestämmer över mig schäääv."
Lite rart det där, så bestämd och så "vuxen" men själv, som i självständig...det kan hon inte uttala.

Har man inte annat att roa sig med

2011-11-03T13:54:00.001+01:00

kan man fotografera sig själv. Igår, när jag var OTROLIGT uttråkad o borde PLUGGA, kom jag på att jag har klipp- och slingtid imorgon, fredag. Började klura på om jags kulle klippa min lugg igen. Det där brukar vara varannan dag: låta växa, klippa, låta växa, klippa...Hur som helst slutade det med att jag började fotta mig själv med mobilen. 30 år och EGO-foto...Nåväl.

Sen ÄLSKAR jag att redigera kort i mobilen. Har nog laddat hem 10 olika fotoprogram. Nu kan jag ju inte fylla bloggen med bilder på mig själv, eller kan o kan, men...Här är iaf ett par av bilderna. Så kul! Skulle kunna sitta med det i EVIGHETER!

It´s gonna be alright...

2011-11-03T11:53:00.000+01:00

Sitter hemma, med köksbordet fullt av skolböcker, inlämningsuppgifter, anteckningar till kommande tenta, frusen-fullt påklädd och ändå morgonrocken ovanpå.
Tittar ut på det tristaste vädret och ändå infinner sig en smula lycka i mig.
Tänk att jag har förmånen att sitta här, fullt påklädd, med morgonrock, med musik på och göra det jag tycker är så historiskt kul. Mitt i studiehysteri men ändå så himla tillfreds.
Mycket snurr runt omkring.
Men det kommer ordna sig. Det gör det ju alltid.

Om du är på trist humör

2011-10-31T21:00:00.000+01:00

gör som jag: trotsa måndagsdimman, ta en öl o spela idiothög musik ( med hörlurar i mitt fall)
Jag snuddar vid Tinnitus-gränsen i detta nu. O allt för gamla 90-tals discodängare. Helfestligt!

Nu rasar fasaden

2011-10-31T17:06:00.000+01:00

Det känns som om fasaden rasar...
Att allt jag försökt dölja börjar komma fram.
Jag orkar inte spela längre.
Jag orkar inte ljuga.
Alla sanningar vill bara komma fram. Min mun vill yttra all ord. Alla ord som ingen vill höra. Alla ord som kommer skapa smärta. Som kommer skapa oro och ännu mera kaos.

Stress, press och osäkerhet äter upp mig.
Jag är inte den mamma jag vill vara.
Inte den syster eller dotter jag borde.
Jag duger inte till sambo.
Jag är ingen riktig vän.
Jag är inte mig själv. Eller inte den jag vill vara.

Jag fann en stor del och tappade allt omkring.
Visst känns det för jävla orättvist!

Nu, när jag hittat MITT. Det jag vill. Något som är bara mitt, Där jag bara ska vara jag och ge järnet.
Där jag kan lägga all krut och massa överskottsenergi. Mitt kall.
Och då rasera allt annat jag trott på.

Det är orättvist.

Stormen har lagt sig

2011-10-28T19:19:00.000+02:00

och det har infunnit sig lite mera lugn i båten. Dock vet jag inte om jag gillar stormen bättre än lugnet?
Jag vet inte...
Hursomhelst:
skolan kör på i ångande fart. Så himla kul, o så himla högt tempo just nu! Jag vill göra allt till 100 % men får sänka kraven om jag ska hinna med i studietakten. O det känns sådär...
Men det finns inga alternativ. Det är detta jag vill o SKA göra. Inget snack om saken!

Idga har barnen varit hos frissören. Så himlans granna i håret så det är inte kloookt! O om exakt en vecka är det äntligen min tur! Dags att bli av med min beiga hårfärg! :) Nä, inte mörk, men utväxten är skräckinjagande så det får blekas minsann.

Nä, nu gräva i godispåsen o ta tag i kvällsplugget!
Adios!

Blogglista!

2011-10-28T19:16:00.000+02:00

Nu var det min tur att bli utmanad av Tessilooo att svara på några frågor och sedan utmana ytterligare fem bloggare att svara på samma frågor!

När ingen ser eller hör mig - klurar jag nog mest i min ensamhet. Kanske pysslar med nåt. Eller hämtar andan. :)
Jag går aldrig hemifrån utan -mobilen, mobilen, mobilen!!!
Min blogg heter som den gör för att - jag kallade mig själv Kitty, men namnet var taget på ett annat forum och då vände jag helt enkelt på Kitty----->Yttik. The wiiild cat...Tja...jag vet faktiskt inte. Nåt tokspel antagligen. :)
Om jag vågade skulle jag - ta mer plats. Och våga ta mig och familjen vidare ut i världen. Men jag gillar mamma för mycket.
Om tio år kommer jag att - arbeta som vårdadministratör, förhoppningsvis är jag någon typ av ledare, kanske avdelningschef? Drömmer om ett nytt trähus! Kanske då?

Vilka jag ska utmana...Jag har ju bara EN blogg att be dra listan vidare, Glaaaaadys! :)

Faaaaaaaaaaaaaaaaan

2011-10-23T18:56:00.000+02:00

hade jag kunnat skrika idiothögt just nu.
Men jag har 2 barn och är en civiliserad människa. Så jag håller käften.

Makeover

2011-10-20T18:11:00.002+02:00

Folk brukar snacka om makeover- och mena en yttre stor förändring...
Då undrar jag- vad fasen heter en inre makeover?
För jag är i D E S P E R A T behov av en ommöblering i skallen....

En eftermiddagsfika

2011-10-20T16:58:00.001+02:00

-hela familjen. Kändes välbehövligt och som en glimt i en alltför hektisk vardag. Sagt o gjort!
Hämtade barnen på dagis o vidare till fiket. "Lillprinsen" var allt annat än nöjd.
Men så upptäckte han en kanelbulle och friden la sig över hela fiket.
Skulle kika inom Lindex, i hemlig jagt på ny vinterjacka men fann ett par byxor.
O det gjorde ju "Lillfröken" också...Hysteri utbröt...allt för ett par rosa mjukisbyxor med Bamse på?!
Vi som gärna skryter om hur lätt "Lillfröken" alltid är att ha med i affärer....har vinden vänt?
Jag gjorde allt enligt böckerna. Vänlig ton, satte mig på knä, ögonkontakt, förklara....
Hon totalvägrade släppa byxorna och till o med bet på galgen som dom hängde på. Märkte hon revir kanske?
Vem som helst kan ju räkna ut att efter blixtilska kom krokodiltårarna. Hon var helt förtvivlad....
Vi fick stå på oss och istället för att hänga upp byxorna snabbt rycka dom och kasta dom till stackars tjejen som stod i kassan.
Ut från Lindex stormar vår lilla 3-åring med stora arga kliv utan att kasta en blick efter sin mamma o pappa.
Självständig efter en strid om ett par byxor.
Vad hände?
Hon är 3?
Borde hon fortfarande inte sitta i mitt knä och fortfarande älska allt jag ger henne?
Vad hände med "mammas vilja- min lag" liksom....?
Som vanligt fattar jag ingenting.

Där va vi förenade

2011-10-19T20:07:00.000+02:00

En ganska lugn dag i hjärnkontoret

2011-10-17T20:42:00.002+02:00

avslutas med orons knackningar...Inte bara i hjärnan. I hjärtat också.
Varför?
Jag vet inte. Jag vet verkligen inte...Om jag bara vetat hade det varit så mycket enklare.
Men jag vet ingenting.
Ingenting....

Get myself together

2011-10-17T17:15:00.002+02:00

It's all over like steps in the first snow
Something's been building up and it's gonna blow
My momma called me last night, she said what nothing else fits
Pick up the pieces and move on
I see the flashing lights, just can't make sense of the bits
It's like my mind is gone

I got ... got to get ...
Get my head back on
I got ... got to get ...
Myself together
When this hurt is gone
I got ... got to get ...
Myself together

I got ... got to get ...
Can't tell what's going wrong
I wish there's something could be done
I'm not that clever
When this hurt is gone
I got ... got to get ...
Myself together

Can't stand to see you upset
But you already know
The more close it gets
The less I wanna go

I saw my brother last night
He said I know you too well
You can't pretend that's nothing wrong
I see the fuse that ignites, like I'm outside of myself
It's like my mind is gone

I got ... got to get ...
Get my head back on
I got ... got to get ...
Myself together
When this hurt is gone
I got ... got to get ...
Myself together

I got ... got to get ...
Can't tell what's going wrong
I wish there's something could be done
I'm not that clever
When this hurt is gone
I got ... got to get ...
Myself together

My daddy put me aside
Like when I was a child
He said I trust you decide
On what you know is right
And for whatever it's worth,
I am on your side
There's no denying the mess
That I got us in
And I've been trying my best
Not to make a scene
Just can't make a sense of it all
It's like my mind is gone

I got ... got to get ...
Get my head back on
I got ... got to get ...
Myself together
When this hurt is gone
I got ... got to get ...
Myself together

I got ... got to get ...
Can't tell what's going wrong
I wish there's something could be done
I'm not that clever
When this hurt is gone
I got ... got to get ...
Myself together

I got ... got to get ...
Can't tell what's going wrong
I wish there's something could be done
I'm not that clever
When this hurt is gone
I got ... got to get ...
Myself together

Tack o looov

2011-10-15T20:31:00.002+02:00

för min heldag med M och våra underbara döttrar.

Jag= ett vandrande kaos

2011-10-15T17:57:00.000+02:00

Ja, massören jag var hos i går kände av mitt kaos ganska direkt. Att jag är upp i det blå, aldrig på jorden, huvudet fullt med tankar...
Hon visste. Utan att jag hann öppna min mun. Nästan.
Men hon sa också att jag är full av kärlek. Och ljus.

Jag hade behövt det där ljuset hon snackade om. För egentligen känner jag mig ganska mörk. Som en skugga mest. Jag är ett kaos. Jag har så många känslor i kroppen att ta tag i. Men jag har inte tid. Inte nu.
Den energi som finns i min kropp måste räcka till mina små och min skola.
Men jag känner så mycket.
Jag vill gråta och skrika. Skrika tills rösten brister och gråta till alla tårar tagit slut.

Det finns en person jag just nu vill ge världens värsta lavett. En sån som svider och lämnar märke. Som man aldrig glömmer. O lavetten ska ge skam. Som förföljer den personen i resten av dennes liv.
Det finns en person som jag mest av allt jag bara vill skrika-1 cm från personens huvud- VÄX UPP!
Det finns en person jag vill skaka om och få att förstå.
Det finns en person jag vill svära åt.
Det finns också en person jag vill böna och be.
Det finns också en famn jag vill gråta ut i.
Det finns en vän jag vill pimpla vin med och berätta precis allt för.
Det finns en person som ger mig råd som jag vill ska upprepa dom tills dom går in.
Men det går inte...Ja har inte tid.
Trots att både mitt hjärta och min hjärna håller på att brista.

Vilka fina vänner

2011-10-14T18:10:00.000+02:00

jag har omkring mig...
Linda/ "Gladys"; vi kommer nog hänga när vi är 80 mä. Om vi så alltför sällan ses, hur skulle jag klara mig utan dig? Jag kopplar bort saker på nåt skönt sätt med dig? Jag är mig själv, helt på riktigt, med dig.
Hannah: Mitt "liksom". Du skrattar så du kiknar åt mina skämt. Min humor hade inte existerat utan dig! Och shiiit, du är klok. Klokare än mig.
Biborka: att du tar dig tid att lyssna på mitt malande. Jag fattar inte hur du orkar? Men oj vad mycket jag behöver dig som bollplank....;)
Min nyfunna vän Mikaela: En bättre kopia av mig själv. Vi kompletterar varandra så himla bra. Få människor kan lyfta andra utan att det blir smöreri. Men Mikaela, hon kan det där. :) Skolan hade inte alls varit samma sak utan dig! Så himla glad att jag träffat dig o att du är just DU!

2011-10-14T16:50:00.002+02:00

En annan jag

2011-10-10T22:16:00.000+02:00

Ibland önskar jag att jag kunde göra en kopia av mig själv...Så jag kunde berätta allt jag tänker, men inte vill dela med någon annan...för mig själv. Men ändå inte.
Kanske kunde mitt klokare jag ge den mer tankspridda, förvirrade mig lite svar.
Kanske, skulle den klokare delen av mig själv säg att det är den förvirrade som har rätt.
Eller skulle den klokare slå lite vett i den förvirrade.
Jag ve tinte om det är ensamheten som gör mig sån här.
Det är skitbra med mina studier. Jag har hittat något i mig själv att vara stolt över. Jag är så otroligt stolt över mina barn, men det är ju två underbara men unika individer som jag har till låns.
Min skola och allt runt det, att jag vågade, att jag kom in och hur jag hanterar det...det är mitt. Bara mitt. Och om det går vägen är det min förtjänst. O likaså om det faller platt i marken.
Jag känner mig ändå så satans ensam. Så ensam så det gör ont.
Det ska man väl inte göra?
Jag ska ju vara tacksam för familjen. Alla som sitter ensamma vill ju ha en familj.
O här sitter jag med familj och känner mig ensam.
Något fattas mig. Trots att jag har "allt det där" i mitt liv.

Varför har denna känslan kommit?

PLUGGHORSYYYY

2011-10-07T19:21:00.000+02:00

Japp, det är jag....Socialt umgänge? Vad var det nu igen?
Förutom min lilla familj så består mitt sociala utbyte genom FB-chatten eller skolplattformen. Inget på riktigt riktigt liksom.
Det är intensivt, med stooora bokstäver, men jag tycker det är förbaskat skoj. :) Och tur är väl det, för jaghar svårt att begripa om man inte brinner för det, hur man hittar energin och orken att hela tiden ha full fokus på uppgifter, kunskaper o resultat.
Allt blir lite lättare med finaste "M". Vill ju inte bara kalla henne kurskamrat, för hon är mer än så.
Hon är en bättre version av mig själv skulle jag nog säg. Lite mer skinn på näsan än jag och det jag inte kommer ihåg eller fattar, det har hon alltid STENKOLL på. Piff & Puff helt enkelt. Även om jag får stå ut med att jag är den virrigare av dom två.

Måttet; näsan ovan vattenytan läste jag förövrigt nånstans...Det har blivit mitt mantra.

Det är galet

2011-09-26T22:07:00.000+02:00

men härligt! De sista 2 veckorna har varit sprängfyllda med inlämningsuppgifter. Åtminstone räknat efter en oerfaren students mått. Öset fortsätter till torsdag, sen har jag lovat mig själv att ta någon HELT PLUGGFRI dag. Om inte 3. Behövligt!
Jag brinner verkligen för det här. Känns så otroligt rätt! Ska bli galet kul att få komma ut på praktik redan i januari.

Men som sagt, tiden, tiden, tiden...Mina små hjärtegryn har ju inte haft värlens lajbans mamma. Jag och "The Man" har fått dela upp oss; jag har haft morgonen med barnen, lämnat "Lillfröken" på dagis, härjat med "Lillprinsen", mött upp " The Man" o "Lillfröken" kl 14. Umgåtts till 15-16 o sen lämnat hemmet för rååååplugg. Inte hemma förrän runt 22 o då sover dom små¨. "The Man" hittar man slut som artist i soffan.
Men det är en kort (?) tid vi får stå ut så här. Detta kommer leda till det allra bästa för oss alla. ÄNTLIGEN!
I min värld har det varit OMÖJLIGT att verka hitta den där glimten, men jag har minsann hittat den nu.

Det medför ju dock att "Bullen", "Loffe Carlsson"...vår "Lillprins" ska skolas in redan veckan efter sin 1-års dag...men nånstans intalar jag mig att det kommer gå kalas. Det måste det! Skulle det inte göra det så har jag ju förmånen att kunna reglera och minska tiderna i princip hur jag vill.
Men shit pommes vad ja ska hålla tummarna för att han trivs. Ljuvliga gossebarnet!

Jag har nog blivit knäpp

2011-09-23T18:23:00.000+02:00

Känner inte igen mig själv...men jag tror det är något bra? Egentligen. För jag gillade ju inte mig själv innan. Så om jag nu är förändrad. Borde det ju vara nåt bra?
Knäppt som sjuttons...:)

Både ja, syster yster o mamma gillar ju Jagger så...:)

2011-09-10T10:42:00.001+02:00

Det händer mycket i mitt liv nu. Och förutom att jag inte är världens bäst fungerande människa under stress ( jag föredrar ju struktur o ordning o reda) gillar jag det. Ändå! :)

Skolan är preciiiis allt jag vill göra. Jag har träffat massor av fantastiska männsikor. Och en del känner jag redan kan bli bestående vänner även efter skolan.
Resandet till Östersund var ju en historia i sig- resan dit gav SJ oss chansen att uppleva en försening utan dess like; istället för att vara framme 21.20 på tisdagen var vi framme 07.00 på onsdagen?!!! Hysteriskt!
Hemresan blev en ÄNNU större katastrof...inga förseningar men trots det en katastrof. Lång historia och allt för galen för att ens yppas här.
Hursomhelst, dagarna därimellan var fantastiska! Massor av spännande föreläsningar och vi kom äntligen igång!
Jag utmanade mig själv. Jag förändrades så otroligt mycket! Jag har gjort saker jag aldrig trott jag själv skulle våga. Och att trotsa mig själv och mina svagheter har alltid varit livsfarligt i mina ögon. Men jag har haft fel. Hela tiden. Jag kunde! Jag vågade! :)

Jag är fortfarande lika ivrig över utbildningen. Det är precis det här jag vill göra! Det kommer bli 2 otroligt spännande år!
ÄNTLIGEN ÄNTLIGEN vet jag vad jag vill göra när jag blir "stor". :)

Blivit som galen i den här låten förresten. Så den drar ja igång o fortsätter läxläsandet!
Go lördag på dig!

Afton!

2011-08-22T21:00:00.000+02:00

En vecka kvar...sen är jag student. Så overkligt. Ännu! kanske dags att försöka förstå det nu. Om jag inte fattar det snart så kanske jag glömmer bort att plugga ju. :)
Känns så otroligt rätt och det ska bli både spännande och så otroligt kul. Men ack så läskigt. Kommer jag fixa det här? Bara litteraturlistan för första terminen är galen. Vilka ord!
Finns inget snack om saken...fixa det ska jag. Så klart. Men jag får nog sänka mina krav på mig själv lite. Ibland räcker det med att vara "lagom" och likaså att vara lagom duktig.
Faktiskt.

Annars är det som vanligt här tycker jag.
Full rulle från otta till midnatt och sen börjar det om. Som det ska vara antar jag.

Nu ska jag sätta mig och beställa hem böckerna inför skolstart. Minsann!

Afton!

Bloggen is still aliiiive

2011-08-13T18:33:00.000+02:00

även om det kan vara himlans svårt att tro det.
Frånvaron beror dels på tidsbrist- "The Man" har ju börjat jobba igen o visa mig den som kan roa två barn och blogga samtidigt- och dels på att vi inte längre har datorn direkt tillgänglig. "Lillprinsens" armar har ju blivit längre och han når allt, även det onåbara. Efter att ha fångat datorn i luften en gång för mycket får den nu vara på köksbänken. Där en annan knappt ens kan nå den.

Just idag, just nu upptäckte jag för första gången på läääääääänge den där känslan jag tror heter "avkoppling". En jädrans skön känsla måste jag säg!
"The Man" är på bröllop, "Lillfröken" på bio med kusinen "Lilleman W" & tillhörande päron och "Lillprinsen" med de långa armarna somnade redan 18. Här sitter jag nu. Avkopplad. Jisses!

Avkoppling som annars lyser med sin frånvaro kan också framkalla stress nu när man är vuxen och förälder. För precis som med pengar kommer man alltid på femtioelva saker tiden/pengarna borde räcka till. Och vad man än väljer så kommer man alltid EFTERÅT FÖRSTÅS på något bättre man borde gjort/köpt...
Märkligt fenomen det där...

Så...ska jag fylla diskmaskinen, hänga tvätt, virka klart "Lillfrökens"s prinsesstårta, surfa vidare på internet eller ska jag helt enkelt bara slänga mig raklång på sofflocket...

Vet du va...SOFFLOCKET IT IS!

Barnprogram med "Lillfröken"

2011-07-31T20:13:00.000+02:00

Lillfröken: "Mamma...vad heter han?"
Jag: "-Han heter Kalle."
L: "Vad gör han?"
Jag: "Han är hos hårfrisören."
L: "-Varför?"
Jag: "-Han behöver visst klippa sig."
L "-Varför?"
Jag: "-För att han har för långt hår."
3 minuters tystnad.
L: "- Mamma, var är pojkens mamma?"
Jag: "-Jag vet inte. Vi kan titta på programmet utan att prata lite, så kanske dom berättar var mamman är."
L: "- Var är pappan? Har pojken en pappa? "
Jag: "-Han kanske är på jobbet. "
L: "-Varför?"
Jag: -För att han behöver pengar så dom kan köpa mat kanske."
L: "-Mamma. Vem är den pojken?"
Jag; "-Vem? "
L: "-Den andra pojken?"
Jag; "-Det är hans kompis."
L: "-Den pojken där? Vad heter han?"
Jag: "-Jag vet inte. Det är en annan kompis till Kalle."
L: "-Men mamma, vad heter han?"
Jag: "-Jag vet inte."
L:"-Varför vet du inte?"

F*cking perfect

2011-07-26T11:00:00.000+02:00

Made a wrong turn
Once or twice
Dug my way out
Blood and fire

Bad decisions
That's alright
Welcome to my silly life

Mistreated
Misplaced
Misunderstood
Miss knowing it's all good
It didnt slow me down.

Mistaking
Always second guessing
Underestimating
Look I'm still around
Pretty, pretty please
Dont you ever, ever feel
Like you're less than
Fucking perfect

Pretty, pretty please
If you ever, ever feel
Like you're nothing
You're fucking perfect to me

You're so mean
When you talk
About yourself, you were wrong
Change the voices in your head
Make them like you instead

So complicated
Look how we all make it
Filled with so much hatred
Such a tired game

It's enough
I've done all I can think of
Chased down all my demons
I've seen you do the same
Oh

Pretty, pretty please
Dont you ever, ever feel
Like you're less than
Fucking perfect
Pretty, pretty please
If you ever, ever feel
Like you're nothing
You're fucking perfect to me

The whole worlds scared
So I swallow the fear
The only thing I should be drinking
Is an ice cold beer

So cool in line

And we try, try, try
But we try too hard

And it's a waste of my time

Done looking for the critics

Cause they're everywhere
They don't like my jeans
They don't get my hair
Exchange ourselves
And we do it all the time
Why do we do that?
Why do I do that?

Why do I do that?
Yeeeeaaaahhh

Oooooooh

Oh baby pretty please
Pretty, pretty please
Dont you ever feel
Like you're less than
Fucking perfect

Pretty, pretty please
If you ever, ever feel
Like you're nothing
You're fucking perfect to me
You're perfect, you're perfect

Pretty, pretty please
If you ever, ever feel
Like you're nothing
You're fucking perfect to me

Jag i ett nötskal

2011-07-17T20:28:00.000+02:00

jag har aldrig gillat ordet "lagom".
Och jag lever uppenbarligen efter det...
3 böcker läser jag just nu, samtidigt. As-stressande!
Och badar i oräkneliga virkarbeten och projekt.
Varje gång jag läser en av böckerna stressar jag över de andra två OCH klurar samtidigt på om jag inte är mer sugen på att virka ändå. Och när jag virkar (just nu ett fodral i form av en gris till mina virknålar) tänker jag på tårtan jag vill börja virka och så de där glassarna. Har ju gjort en men ska göra minst två till. Och medan jag virkar och funderar på tårtan och glassarna och allt annat skoj jag vill virka, längtar jag efter mitt nästa besök i garnaffären, samtidigt som jag funderar på om jag inte är rätt sugen på att läsa ändå.
Eller sy kanske jag skulle göra?

Det har fortfarande inte gått in...

2011-07-15T20:22:00.000+02:00

Var på jobbet igår och lämnade min tjänstledighetsansökan. Kan inte fatta att jag inte ska gå dit mer på 2 år? Om nu inget oväntat inträffar förstås, men nu förutsätter vi att allt går enligt önskemål och planer. Eller hur?
Inget "tänk om".

Äntligen har jag hittat vad jag vill bli. Jag får en utbildning. Och jag blir något.
Därmed inte sagt att man måste veta vad man vill bli eller att utbildning är ett måste. Tvärtom! Jag önskar att jag hittat mitt drömjobb och redan haft alla förutsättningar och uppfyllt alla kraven med min gymnasieutbildning och personliga egenskaper, men tyvärr har det inte räckt. Förrän nu.

Om man inte vet vad man vill bli eller uppfyller alla de där kraven får man försöka klura ut vad man vill bli. Och det är då inte det lättaste.
Som jag avundats alla människor som fötts med ett kall i livet. Sen om det varit att bli veterinär, jobba som volontär i Afrika eller bli brandman spelar ingen roll. Men att veta vad man vill göra. Och att sedan lägga livet till att uppfylla sin arbetsdröm.
Allt det där blir svårt när man inte vet vad drömjobbet är.

Det var fumliga utbeningar i höstas. Jobba med barn vore något för mig. Kreativt. Barnskratt.
Vad mer kan man behöva? Jo...Matte A. Började ge mig på att läsa upp mitt betyg i Matte A.
Under mattebokens första förtvivlat svåra sidor insåg jag att det är lärare jag vill bli. Lågstadielärare. Sommarlov. Upptäcka ett barns iver när dom förstår varför 3+4 blir 7.
Men så ändrades lärarutbildningen och det kom krav på Matte B. Då hade jag inte kommit in på andra kapitlet i min kamp att läsa upp betyget till Matte A.
2 hopp om drömmar i kras. Jag var i botten. Förtvivlad och kände mig så hopplös.
Letade jobb. Sökte men fick inte ens svar.
Och så vips, bara en dag fann jag Vårdadministratör-utbildningen i Östersund. I ett ögonblick föll verkligen alla bitar på plats. Det var ju JAG!

Det är med iver och en förvånadsvärt lite nervositet som jag nu kör nedräkning till skolstarten. Det här kommer bli kanon!
Mer om vad jag ska läsa finns här
:http://www.lernia.se/Utbildning/Utbildningar/Vard-och-omsorg/Vardadministrator---Distans/

Kamrorna tömda

2011-07-13T22:20:00.001+02:00

Äntligen orkat leta reda på sladdarna till kameran och videokameran.
Fotomaraton följer näst:

Bilder från Näset i slutet på Juni. Supermysig badplats. Hade hela stället för oss själva.

Förra helgen bjöds vi med till grillning, kubb och allmänt sällskapande. Hade jättetrevligt. "Lillprinsen" försökte tjusa söta "M".

"Lillfröken" tar nackagrepp om lillebror?!

Var gång jag försöker ta fina syskonfoto så blir det så här...

O så här....

Jättetjusigt...verkligen.

Sötaste sötaste gossebarnet. "Lillprinsen"! Som för närvarande omges av smeknamn som "Loffe Karlsson" ( Varför vet jag inte men här hemma sägs det så ofta så "The Man" börjat oroa sig för att "Lillprinsen" ska tro att han faktiskt heter det) och "Bullen" förstås.

Munnen vill man bara pussa sönder! Okej, inte på riktigt. bara nästan.

I måndags blev det havet. HÄRLIGT! "Lillprinsen" fick för sig att stranden var någon sorts buffe´och hann smaka det mesta...

Igår var vi lite väl tidiga inför resan till Hästveda-marknad, så vi svängde inom Denningarum. Massa nya djurbebisar! Missade ta kort på strutsbebisar. Ni kan inte ana så söta!

"Lillfröken" på språng!

"Lillprinsen" i vrålåket!

Sååå söta dom är! Lurviga ankbebisar!!!

Och lika söta grisbebisar med sin morsa som passade på att ta en lur. :)

Rutsckana var poppis förstås!

Och gunga mä!

Vidare drog vi iväg på marknaden. Massa skoj att titta på. Och skojiga saker att prova! :)

"Lillfröken" blev störtkär i ponnyn och drog iväg på en tur utan oss vid sin sida.

Sockervadd, nästan lika stor som "Lillfröken" själv.

Hann vara duktig ihop med bloggandet. Alla kort sorterade. Nu ska det inhandlas fotoalbum, sen ska hårdisken fram och så drar framkallningsmaraton igång. Foto från 08 till nu. Ge mig tålamod!

Väntar på bokleverans

2011-07-12T20:46:00.000+02:00

Blev tipsad av fina "Gladys" om boken "Mitt nya jag". Beställde boken inom 10 minuter. Lngtar som en dåre. Kan ju vara nyttigt att läsa något annat än virkböcker och virkmönster -som jag för närvarande kan bada i. Längtar som sjutton. Trogen adlibriskund blev det så klart på Adlibris jag beställde. Eftersom priserna var "som hittat" tog jag en klok-som-en-bok-bok också:

Snart under min sänglampa:

När livet kommer ikapp...

2011-07-11T23:26:00.000+02:00

Haft en sådan där dag när livet kommer ikapp en.
Sorg och glädje. Men även kärlek. Den där stora, som får hjärtat att dra ihop sig för att det är på väg att brista och svämma över...Kärleken till mina barn gör mig yr. Och så sårbar.
Livet är märkligt bara. Allt man ska ta vara på. Allt man ska göra. Inte göra. Hur ska du lyckas leva i nuet och fullt ut? Du ska ta varje på varje dag, som om den vore den sista. Men bara den tanken i sig får ju livet att kännas tungt.

Jag vet inte varför den här känslan kom idag...
Känslan ger mig på något sätt energi, men också ångest, som jag i så många år kämpat för att bota och behålla på avstånd.
Kanske är det därför, för att jag och ångesten numera inte är bekanta, som det blir så otäckt när han kommer på oförvarnat besök.
Man andas, men får ändåå inte tillräckligt med luft.
Jag avskyr känslan. En känsla jag förr levde med konstant.

Vet inte varför det kommer över mig nu...Allt är bara så konstigt. Så stort. Och så mycket onödigt som borde vara nödvändigt.
Varje gång denna känslan tar över mig, tackar jag något större som gett mig mina barn. Dom får mitt hjärta att svämma över, att nästan brista, men att ändå på något sätt hålla. Utan att brista. Visst är det märkligt.

Jag älskar er S & V. Mer än livet självt. Mer än ord någonsin kan beskriva. Er närvaro och er existens, det är det vackraste jag någonsin skådat...

Har förutom ångestbesöket varit en bra dag. Kom efter mycket om och men iväg med familjen till havet. Barnens premiär i havet gillades skarpt. "Lillprinsen" käkade sig mätt på sand och blev inte ens rädd när han badade fötterna. Annars är han rädd för nästan allt nytt.
"The Man" och "Lillfröken" vrålade förtjust i kapp bland vågorna. :)

Känns som att vi först nu, in på tredje semesterveckan, kommit igång med lite mer aktiviteter.
Härligt att inte bara göra måsten. Nöjen behövs också. Förstås.

Kom o tänka på att jag har lite bilder jag tänkt lägga in på bloggen, men hittar inte sladden...Rackarns. Får ta det nästa gång.
Allt för få bilder i bloggen känner ja.

Nåväl, nu får jag avrunda. Hoppas få vakna upp med lite mindre orosmoln imorgon.
Afton!

Sjung om studentens lyckliga dagar!

2011-07-02T22:31:00.002+02:00

Jajemen, det tänker jag göra

1/6

2013

då det är planerat att jag tar examen som läkarsekreterare/vårdadministratör!

Ofattbart, galet men alldeles fantastiskt!

Som jag kämpat, våndats, hoppats!

Och så kom jag in!

Minsann- av den stora mängden sökande till de "få" 35 platserna blev en plats min!

Så fantastiskt så det är inte klokt!

UNDERBART!!!

31 augusti blir jag studerande.

Det killar fortfarande i magen när jag tänker på det!

FANTASTISKT!

Lillan blir lite större

2011-06-29T22:35:00.003+02:00

Imorgon är "Lillfröken"s sista dag på lilla avdelningen på dagis. Galet.
Jag som avskyr avsked.
Okej...jag överdriver denna gång för nya, stora avdelningen, ligger ju faktiskt vägg i vägg och dom har mycket aktiviteter ihop. Men ändå...
Att inte få småprata med fröken M.
Att inte se fröken E´s iver när hon visar bilder i den digitala fotoramen i entre´n på vad barnen gjort under dagen.
Jag vet ju att saknaden blir kort. "Lillprinsen" kommer ju skolas in på den avdelningen nästa år.
Hoppas han kommer trivas minst lika bra som tösabiten gjort.

Köpt en varsin liten present till fröknarna och ett skrivit ett varsitt kort till dom.

Tyckte bilden var så passande till ett par rader från en liten till en stor. :)

I cellofan ska det föreställa en ängel med ett hjärta under armarna. På bilden ser den ju himla arg ut, men vi skyller på taskig kameravinkel eller fotografen, för i verkligheten ser den lika snäll ut som jag. :)

Fröken E och Fröken M fick en varsin extra personlig hälsning, men annars fick de alla 4 de gemensamma raderna:

" Tack för alla vackra sånger du lärt mig.

... för att du hjälpt mig klura ut obegripliga saker.

...för att du trott på mig när jag själv inte trott att jag kan.

Tack för din trygga famn de gånger livet känts så
där himla orättvist.

Tack för alla härliga skratt.

... för alla gånger du funnits där när världen känts för stor.

Tack för din värdefulla vägledning under mina första år, med mina allra första stapplande steg mot ett litet självständigare liv. Tack! Kram S"

Nu ska jag avrunda och pynta det sista av självaste "Lillfröken"s present hon ska få imorgon bitti.
Klart damen själv ska ha en avslutningspresent.
Och japp...jag är galen i att ge bort presenter. :)

Afton!

Midsommardagen

2011-06-27T22:55:00.001+02:00

Jag gillar 30 mer o mer. Alltså åldern.

Jag inser att jag kan. Nu när jag blivit 30 liksom.

Mitt livs första tårta slängdes ihop på midsommardagen.

"The Man" -fortfarande osäker på om han hade en baktanke- sa det var den godaste jordgubbstårta han någonsin ätit. Minsann! :)

Vår midsommar

2011-06-27T22:41:00.002+02:00

Jag vill tillbaka. Till Vimmerby. Till Astrid Lindgrens värld.
Där mammor och pappor höll varandra i hand, barn rusade kring deras fötter och luften berusades av barnskratt och magkittlande fnitter.

Vi packade bilen ÖVERFULL på torsdagen och begav oss mot Vimmerby. Alla lika ivriga när vi väl nådde Astrid Lindgrens värld. :)
Vad mer kan jag säg än att det var FANTASTISKT!
Och då hade vi ändå höga förväntningar. Vilka överträffades. Flera gånger om.

Efter stängning begav vi oss till vår lilla stuga på 12 kvadrat. Grillade korv på köpta engångsgrillen och pratade ikapp om vilken fantastisk dag det varit.
Hade föreställt mig att jag och "The Man" skulle sitta tätt omslingrade på trappen till stugan när barnen somnat och prata om hur mycket vi älskade varandra, hur mycket vi behövde den här semestern, hur glada vi är att vi har varandra och filosofera om livet, ödet och om att vi nu, 11 år senare, sitter här, med 2 perfekta barn.
Men jag somnade. Om inte exakt, så på mål-linjen, ihop med barnen.

Midsommarafton firades på Astrid Lindgrens värld. Alla barn fick hjälpa till att klä midsommarstången. Och så följdes så klart resningen av midsommardans. Eller "The Man" och "Lillfröken" dansade.
"Lillprinsen" sov i vagnen och jag satt på en sten och insöp den idylliska omgivningen. Och jämte mig satt "Skalle-Per" och vilade benen. :)

Efter att ha inhandlat guldpengar, en Herr Nilsson, choklad-guldpengar, en Pippi-regnponcho och ett litet flygplan till sin lillebror, kände sig "Lillförken" nöjd och vi begav oss åter hem till "hultet" för att fira de sista timmarna av midsommarafton på hemmaplan.

Inte en endaste dag har gått sen vi kom hem, utan att vi har pratat om att vi vill tillbaka.

Nu ett axplock med bilder från vår lilla tripp:

På väg mot entre´n. :)

Gladnöt!

"Lillfröken" utanför Villa Villerkulla

På jakt efter Pippi

Efter föreställningen pratade Pippi och poliserna Kling & Klang om känslor med barnen. Detta var förstås superspännande och "Lillfröken" (med bollar i håret närmast i bild) lyssnade fromt som ett lamm)

"Miniloppan" i minihus.

Prussiluskan

Föreställning

Att sitta hos oss under föreställningen var visst för långt ifrån Pippi

så "Lillfröken" höll sig i staketet. :)

Glad Pippi och "Lillfröken" i chock

På väg in till Ronja

Minsann! Ronja Rövardotter!

Emil i Lönnebergas hus

Kunde inte låta bli. :)

Stugan och söta flickebarnet

Alla sagofigurerna var på plats under midsommarfirandet.

Här dansar Ronjas pappa och gänget i bakgrunden.

"Inte nudda mark" med lite assistans

Vill tillbaka. Nu nu nu!
Spikat är iallafall en ny tradition; varje sommar Astrid Lindgrens värld. .

Senaste mössan till Saga

2011-06-25T16:27:00.000+02:00

Förra veckan blev den alldeles klar. Äntligen. Ivrig som bara den ville jag ju så klart att

loppan skulle prova den.

Saga ÄLSKAR när jag serverar en ny mössa. Verkligen....inte.

Ja, vad mer finns att säga...En bild säger mer än 1000 ord!

Jag kämpade förtvivlat. Med mutor, allt, vad som helst...men icke ett leende.

Om hon hade fått lov att svära så hade hon säkerligen dragit en skarp salva över den där mössan.

Fru Anka

2011-06-21T22:27:00.000+02:00

Ibland är livet sådär komiskt...Ni vet om man står vid sidan om och ser på sig själv...:
I helgen åkte vi på storshopping i Hbg och umgicks med systeryster med familj.
Efter shopping känns ju fika som ett måste. Gärna sött och socker. I överflöd.
Där satt jag, med värsta stora chokladbollen i höger näve (halvt uppäten på 4 sekunder) och med dotterns GIGANTISKA halva av kanelbulle i vänstra och upptäcker att hälsogurun (vars kropp säkerligen aldrig upplevt socker) står 50 meter ifrån mig och kastar en blick åt mitt håll.
Och så, där och då, var mitt livs levande ögonblick med kändisen
Anna Anka
noterat i min minnesbok.
Bra Katja, jättebra!

Bortglömd

2011-06-17T20:02:00.001+02:00

Jag antar att man inte gjort något större imponerande intryck på en person om man sedan blir bortglömd trots bokad intervju?
Jag försöker ta det piano och se det som att det inte är personligt, men ändå...Det känns otroligt taskigt.
Och det gjorde mig riktigt ledsen. Den här chansen betyder så mycket för mig. Allt faktiskt.
Jag garanterar att jag vill det här mer än alla dom andra, som trots allt fått ha sin intervju...

Sällan att jag säger att jag är stolt över mig själv. Jo, mina fina barn...Dom får mig alltid ( förutom vid oförklarliga utbrott som beror på deras faders gener) att brisera av stolthet. Men om jag inte får nämna mina barn så har jag hittat en annan sak som boostar mitt självförtroende. Att faktiskt jag också kan. Löpning.
Tycker det är galet kul! Och målet ja...ribban är lagd högt. Förstås. 1.5 mil. Jag lever ju trots allt med ett hälso/träningsfreak.
Enligt uträkning så bör jag kunna springa 1.5 mil inom 11 veckor. Första större delmålet är 7.5 km. Och det ska jag fixa inom 5 veckor.
Djeeeeeeeeeeeeeeses Kraaaajst....

Det allra bästa med ett träningschema

2011-06-16T11:34:00.003+02:00

är dom inbokade vilodagarna!

Men det hjälper ju inte...

2011-06-15T11:10:00.000+02:00

Dagen som började så bra...Slapp byta bajsblöjja och fick goosen att somna om kl 05. Vaknade med mina två småfolk först 07.30! Jag och "Lillfröken" pratade i kapp om hur skont vi fått sova. Tänk hur illa "Lillförken" sover annars när till o med hon uppskattar att få vakna utvilad.
Gossebarnet sover och tösen är på dagis. Antar att det är när man är själv och allt är lugnt som man absolut måste ha 100 projekt för att undvika grubblerierna.
Massa känslor bara kom över mig...Besvikelse, maktlöshet, ensamhet, uppgivenhet, ledsamhet och stor sorg...Vill bara sätta mig och gråta. Men det hjälper ju inte...

Asså shiiiit pommes...

2011-06-13T22:04:00.001+02:00

Är alldeles slut i bollen efter dagens tester och intervju. Eller ja, testern ai svenska och dator blev färdiga men intervjun fick flyttas till slutet på veckan pga teknikstrul. Kanske tur det?
Kände mig vimsig och alla mina så självklara svar var som bortblåsta pga stress och nervositet.
Nu krävs det ett mirakel för att jag ska komma in. Känns som det gick åt pipsvängen på mina tester. Känns trist...Riktigt trist.
Men nu vet jag vad jag villl bli iallafall. Nu är det endast utbildningen som saknas. Sen om det blir i norr eller söder av landet, ja det får tiden OCH TUREN utvisa...
Håll tummar och grannens tår för mig...Snälla?!

Intervju

2011-06-13T10:56:00.002+02:00

jag är i upplösningstillstånd och traskar runt i huset som en osalig ande.
Idag, kl 16 börjar resten på mitt liv...kanske.
Intervjudags för skolan jag sökt. Är helnojjig och kan inte sluta oroa mig för datatester,svenskatester och intervjumomentet...Och tänk om tekniken strular? Trots att jag kollat rubbet med dator, headset och inställningar 854 gånger redan...( intervju sker via webb)
Supernojjig och önskar bara att intervjuns 105 minuter vore avklarat redan nu.

Orka att oooooooooooorka!

2011-06-11T20:38:00.000+02:00

Tog ju äntligen tag i det där med löpningen förra veckan. Just en vecka idag om jag minns rätt. Har varit suuuuperpigg varje gång efter att jag sprungit men idag är jag väck. Kröp i princip in till soffan och önskar bara det fanns en dusch och nedbäddningsassistent. För hurför allt i hela fridens värld ska jag orka att oooorka???

Hjärnan har redan intagit viloläge så jag kan dessvärre inte just nu minnas vad som hänt sen jag skrev sist, men det är iallafall intervju (via webb) på måndag till skolan jag sökt.
Känns som mitt liv stannat av inför den intervjun. Kanske är jag åter mitt forna jag från o med 17.45 på måndag efter avslutad 95 minuters intervju. Hoppas....

*poff*

En alldeles fantastisk dag

2011-06-05T23:40:00.000+02:00

närmar sig sitt slut.
"Lillprinsen" som har börjat vakna kl 04 sista veckorna vaknade inte "förrän" 05.30 MEN gick med på att somna om så vi fick lov att sova "ända" till 07.30.
Klev upp och monterade ihop det sista på evighetsmöblemanget till "Lillprinsen"s rum.
"Lillfröken" var sitt underbaraste lilla jag och jag vara bara tvungen att belöna med en överaskning:
"Vill du att vi går till sjön"?
"Fööön"?!
"Japp, sjön. Du och jag?"
"Bada?!!!!"
"Japp, du och jag går bort o premiärbadar i sjön".
Alldeles salig kastade hon på sig baddräkten och med fika och halva bohaget i väskan tog vi en tjejförmiddag och promenerade till stranden.
Så himlans härligt!
Bara promenaden i sig var för ljuvlig. Att lyssna på "Lillfröken"-nöjd och upprymd är en fröjd. :)
Hade stranden alldels för oss själva första timmen från 10.30. Och därefter fylldes det på med så där svenskt lagom med folk.

Vid 14 ville lilla loppan vila och vi bestämde att det nog var bättre att vila hemma än att däcka i solen.
Jag, född utan lokalsinne, gick ju så klart vilse. "Lillfröken" som helt har snurrat in sig på min påhittade version av Guldlock som har tappat bort sin mamma och pappa för att hon gått vilse men får hjälp hem av björnfamiljen, tog det med ro och tittade lugnt upp på mig med sina stora blå;
"Så typiskt mamma. Vi får fråga nå´n".
Lät ju klokt, men orealistiskt ute i skogen, där varenda väg är identisk den andra.
Just som jag gett upp och började gräva efter mobilen ( vilken uppfinning alltså, utan mobil hade jag ju aldrig kunnat ge mig iväg så där spontant och antagligen i det läget redan suttit på en sten o stortjötit) dök "The Man" och "lill-Prinsen" upp. Eskortering hemåt!

Hemma gjorde vi inflytt till "Lillprinsens" rum färdig och passade på att möblersa om "Lillfrökens" rum. I o med ommöblering lyckades jag sluuuugt övertala "The Man" om att även "Lillfröken" behöver ett möblemang ur den förträffliga IKEA-serien STUVA till sitt rum. Yes yes yes, slug som en orm. Ibland lyckas jag!:)

Ni som troget följer bloggen vet ju att jag inhandlade ett par löpdojs för ett tag sen. Har ju provsprungit dom. EN GÅNG. Sen har de agerat promenadskor. Men idag...Nu jädrans.
Drog iväg med sambo och syskonvagnen full av kiddoz, okej, mina två som förövrigt är som fyra och sprang som en dåre.
Gick bättre än väntat med endast en paus även om den irriterade mig. Vi får se hur länge motivationen håller i sig. Kanske kan tigga till mig ett löpband framåt hösten om jag bara håller i det här nu.

Aftonen avslutades hemma hos mamma. Min Big Brother-frände. Idag var ju finalen av det jag för 90 dagar sedan påstod var trams. Jag avböjde bestämt att titta på skräpet de första 16 dagarna, men så såg jag en skymt av Peter. Och blev lite kär.
Men lika kär som jag blev där o då lika kär blev jag när han idag fick komma ut ur huset och återförenas med sitt ex. Som jag hoppas ska bli hans nya. Igen.
Jag har blivit lite BB-besatt. Känns som att det var mina vänner som försvann idag, i om med finalen.
Dags för verkligheten igen antar jag. Och äntligen kan jag gå och lägga mig klockan 22 igen.
Så nu, åter till de riktiga kompisarna och mitt riktiga liv. 1 timme och 30 minuter redan förbi min sovklocka.
Godnatt!

Hålla handen

2011-05-31T20:52:00.001+02:00

MILDA MAKARONER vad underskattat att hålla handen!
Jag och "The Man" tog varandra i hand och gick bort till dagis för föräldramötet.
När vi gick där så slog det mig att för första gången på EVIGHETER
var handen jag höll i faktiskt större än min egen.
I utbildnings/karriärkaos, 30 års kris som kommer och går, vardagshysteri och ljuva småbarnskaoset är det lätt att man slår hål på vardagsromantiken och ger sig på den också med syrliga kommentarer.
Men jag ska sluta med det. BUMS!
För shit...våra händer passade så fint i varandras.
Jag hade glömt det.
Våra händer är gjorda för att hålla i varandra.
Vi är gjorda för varandra.

Gilla 30

2011-05-29T22:48:00.000+02:00

Jag som hade värsta 30-årskrisen redan i höstas har kommit på att 30, ja 30 är fasiken rätt bra ändå!

Jag har kommit på vad jag vill bli när jag blir stor och har till o med några reservplaner,

Jag har lärt mig gilla grillat OCH jordgubbar, för att inte tala om ÖL.

Jag har kommit på mig själv att göra pannkakor utan att blinka ( nästan) och helt utan att bränna en enda.

Jag har bakat scones utan att bli stressad.

Och dessutom SAMMA DAG fattiga riddare-bebisvarianten till Lillprinsen.

Och så har jag börjat tänka på att det där med träning faktiskt är bra för hälsan -INTE bara inför badsäsong. 30 verkar ha gjort mig gott.

Och då har jag bara varit 30 i 2 månader?!

Glädjerus

2011-05-29T11:46:00.000+02:00

Haft min lilla mamma på övernattning. Blev en skräckis igårkväll o frukost på altanen.
"The Man" är på jobbet så jag hoppas mitt eget morsdag-firande blir av framåt kvällen istället.
Efter smått kaos att få ihop vagnen som ALLTID ska krångla efter att vi lämnat av mamma kom vi hem och slog oss ned i soffan. Båda barnen på strålande humör och trots att min spegelbild säger mig att jag borde känna motsatsen, så drabbades jag av ett lyckorus i hela kroppen. Till o med fjärilar i magen.
Jag vet roliga hemlisar, jag har två utbildningar som jag KANSKE blir antagen till, fina friska barn och mitt hjärta slår för inte bara mig utan fina sambon.
Jag tror faktiskt det vänder nu...UNDERBARA LYCKORUS!

I know a seeeeecret

2011-05-27T21:51:00.002+02:00

but I sure wont tell....:)

3 nya bekantskaper

2011-05-25T19:04:00.000+02:00

blev det på förmiddagsfikat idag.
Jag- som för bara ett par år sedan- hade värsta sociala fobin och hade gjort aaaaaallt för att undvika sociala sammankomster kom på mig själv med att traska iväg till grannen som ingenting.
Kom på att jag inte ens var det minstaste pyttelilla nervös. O då hade jag verkligen känt efter ORDENTLIGT.
Så olikt mig.
Både jag och Lillprinsen hade jättetrevligt. Gossen var på gladaste humöret såå jag fick verkligen chans att prata av mig med råge.
Pinnade hem 2 timmar senare och förundrades fortfarande över mitt modiga jag.
Det var nog först idag, som det slog mig på riktigt, att jag vann.
Jag vann- och det redan för flera år sedan-över den där förbannade ångesten och sociala fobin.
Hejja mig!

Lillprinsen i bortlovad mössa

2011-05-25T15:02:00.000+02:00

Mössprojektet tog lite längre tid än jag trott men nu är den färdig och faktiskt helt utan att jag tappade tålamodet med den en endaste gång!
Viggo tog majskroksmutan mot att modella i tjejmössan. :)

Nu ska den bara komma hem till lilla nya ägarinnan också.

Inte mycket vettigt här inte

2011-05-24T19:10:00.000+02:00

Nattat barn och sitter nu dyngsur i soffan efter att ha jagat runt
I ÖSREGN
efter mina trädgårdsmöbler som blåst runt i trädgården. Tack o lov hade mina blommor stått pall mot ösregn och stormvindar också.
Jorå minsann...planterat blommor och fått 3 av 4 krukor att blomma. Jag jo!

Kan inte begripa att båda barnen somnat innan 19 TVÅ dagar i rad?
Vad i allsin da´r ska jag göra nu?
Borde ju städa...sotaren kommer imorgon. Vore ju förargligt om han bryter ett ben eller två på de 854 leksakerna som ligger utspridda.
Eller om han sätter en av de 94562 dammtussarna i halsen...
Men så är jag ju så förskräckligt sugen på att virka!!!
Håller på med en blomma till kompisens dotters mössa. Sen är den färdig.
Vill göra fler av de otroligt söta bokmärkesmonstrena och så vill jag ju ge mig på att virka små söta bakelser som skulle passa "Lillfröken" alldeles förträffligt!!!
Samtidigt har jag ett påslakan att sy, ett par byxor att sy ihop, gardintyg att välja ut till mina planerade nya sommargardiner, två tavlor att klä om och även nya kuddfordral....o när jag ändå är på den banan borde jag bestämma mig för färg på nya filtar som ska inhandlas.
Med de i tanken så slås jag av iver inför skatteåterbäringen och planering av nytt tv-möblemang.
Och så ska jag ÄNTLIGEN beställa tid hos optikern. Och så ska jag ju ha nya glasögon.
Har en klar bild av preciiiiis vilka glasögon jag vill ha...Undrar om de finns i verkligheten???
Och så skulle jag vilja ta tag i den där tatueringen också...
*urspårning*
Blev hursomhelst inbjuden till grannen på fika imorgon. 4 mammor och 4 småfolk. Tackade JA med bredaste smajlet men fick total panik och socialångest medan smaljet stod som bredast.

Men va fasen...Jag kanske är rätt vimsig, virrig, knepig, kocko, glömsk, trögtänkt och så dära men å andra sidan....med en liten dos humor med och det där breda smajlet UTAN total social panik kanske jag kan få ett par timmar med nya människor och välbehövligt nytt sällskap.
Wish me good luck!

Nu
kaffe
leksaker
dammtussar
matta alt välplacerade leksaker över fläckar på golv
följt av virkning

Adios

Vad heter det...

2011-05-23T21:49:00.002+02:00

Jjkljasfkn jmdsf ljfk.m d.f dskfölsdföos f öof
kdjfkljd sfjsdofkj
mnjaskfjödsfjödsfj kljdskgfjsdkfj sfjlLDFKÖLDSKF
kjdfj jl fo 8 jfködfj df9 jsfkjdöfj ödkfjölzdkölk j yyuuubbbzfkjnkdfj dkjfdjk abdfjök dfjkdjf zdjf dkfj dflkdf dkfjd fkdjfk dfjkdsfjöskfrjierikdsnf,mvnkldfjorjosKFDMFNM,VN JHFIRJNDSAKFNMD,VNM.XCckjkksikmjmmxmjkjkksVNDKNKDSF

Ja, det var bara det.
Over and out!

Otäcka saker

2011-05-17T21:30:00.000+02:00

brukar alltid hända "någonannanstans"...
Men nej...ju äldre jag blir desto mer mörker upptäcker jag. Nu på orten.
Monster finns. På riktigt.

sYSTER ySTER

2011-05-15T17:44:00.000+02:00

Usch...idag är jag bara så otroligt trött och irriterad på alla möjliga människor. Bör hålla mig inne och borta från all sort social aktivitet. Blääää...

Saknar iallafall syster yster. Massor!

Jag älskar dig

2011-05-10T23:39:00.000+02:00

Ibland blir allt så fel.
Saker blir fel. Ord blir fel.
Handlingar blir fel. Eller uteblir.
Men jag älskar dig.
Det kommer jag göra resten av mitt liv.
Tvivel har omgett oss. Kamper. Människor som stjälpt mer än hjälpt.
Vi har gått igenom så mycket. Du har stått vid min sida när ingen annan funnits där.
Vi har tappat fokus på oss.
Men lagt den på något ännu viktigare, våra små.
Och se hur fina dom är.
Våra små är det vackraste jag sett.
Nu ska vi bara hitta oss själva igen. Du och jag.
Du säger att allt kommer bli bra. Och jag vet att du har rätt. Allt ordnar sig till slut.
Tack för att du finns. För att du är min. För att jag får vara din.

Lata härliga dagar

2011-05-06T21:45:00.000+02:00

har det varit.
Gårdagen spenderades på Sorello med svärmor och vän från förr. En värd-att-vänta-på-födelsedagsmiddag. Supergod mat och 4 timmars snicksnack om allt man kan tänka sig. Hade så himla trevligt!

Efter att ha väckts klockan 4 !!! satte cirkusen igång. Lillprinsen vägrade somna om och ingen annan än prinsen själv var pigg på att stiga upp o leka.
Resultatet: en sovande storasyster och 2 föräldrar som svor ramsor om vem som borde få sova vidare. Ovänner klockan 04.30- det måste vara vårt absoluta rekord?
Långt om länge gick lillprinsen med på att somna om. I typ 30 minuter.
Hela familjen i princip krälade ut till sofforna istället. Väl där, när vi andra 3 motigt börjar piggna till, däckar Lillprinsen igen. Fick bli barnprogram för oss andra till frukosten plockades fram.

Både jag och "The Man" suddade bort våra sura miner och kastade på oss kläder och drog ut på långpromenad med barnen. Ut på näset. Skog och vatten. Och sol sol sol.
"En kaaaaaatt" ropade "Lillfröken" plötsligt urförtjust.
Okej, en ekorre var det faktiskt. Så himla söta dom är. Både ekorrar och barn förstås. :)
Var bara tvungen att provspringa med nya skorna. Gick mycket bättre än väntat.
Tyvärr är jag kass på att motivera mig själv så när jag såg en uppförsbacke bestämde jag mig för att provspringandet var slut.
Det är ju en dag imorgon också. ;)
Hoppas verkligen att jag kommer igång med löpningen. Heja mig nu för fasen.

Idag påbörjades den EFTERLÄNGTADE ommålningen av altanen. Äntligen äntligen äntligen.
Vitt vittt vitt med svart golv är det tänkt. Kommer bli sjukt fint!
Nästa renoveringsprojekt är redan spikat; förrådet är ombyggt och ska bli hobbyrum ( läs mitt pysselrum).
Har bilden av det färdiga rummet glasklar redan. Avskyr att vänta bara. :/

Medan pyret ( Lillprinsen) och "The Man" hängde på altanen drog jag och loppan ( Lillfröken) till min mamma där Lilleman W var och hälsade på. Blev massa timmar av skratt, trams, grimaser, lekar varvat med hysteri och pannkakor. :) Supermysigt.

Fick spela Lillfrökens favvis-bil-låt på högsta volym och tvinga henne att dansa hela vägen hem för att undvika att hon somnade pladask i bilen.
Väl hemma hann vi precis med att borsta tänderna innan hon snarkade på soffan.

Härs sitter jag nu. Med värst sommarkänslan. Sitter i skäddarställning- trots att benen redan är bortdsomnade- och ler för mig själv. Lugnet har infunnit sig.
Ge mig lite plockgodis-gröna grodor och geléhjärtan och mitt liv är perfekt! :)

Förresten!

2011-05-04T22:51:00.001+02:00

Jag kan om ja vill!:)

Checka in kakfatet vi ordnade till lilla "Loppan"s kalas. All made by me.

ONLY me!

Jädrar, undrens tid är inte förbi...MINSANN!

Och så lite bilder på 3-åringen förstås. :)

Vi var laddade till tänderna och ÖVERFÖRTJUSTA för att tösen fortfarande sov så vi fick chans att väcka henne med "Ja må hon leva".

Tänk så galet det kan bli..."Lillfröken" som tjatat om att hon vill vi ska sjunga "Ja må hon leva" i 2 månader, blev jättesur när vi väckte henne med vår skön (?) sång.

Hon väste och vände ryggen till.

Visade kvickt paketen och sjöng en gång till. OCH vips satt hon upp i sängen med ett jäääättesmil.

( Och nej...ni som vet att vi kämpat med att få henne att sova i egen säng...Vi lyckas inte alltid ännu.)

Prinsesskrona och öronhänge förstås. :)

En tuff fröken pös iväg och hämtade tårta med pappa inför kalaset.

På Valborg kom min kära syster och vi två tillsammans med alla tiders "Gladys"

hade bokat in UTGÅNG. Äntligen! "Lillfröken" glittrade av förtjusning när hennes moster gav henne fri tillgång till mosters stora sminkbox. Visst har min dotter talang? :)

Här är bilder från ikväll på "LillPrinsen".

Han härjade för full rulle.

Killen krälar hejvilt men kommer nog få problem med krypandet....:

han står envist på tårna istället för knäna?!

No more excuses...

2011-05-04T18:39:00.001+02:00

Löparskor äntligen inhandlade!

Idag för 3 år sedan

2011-04-28T21:33:00.000+02:00

föddes en liten rund tös.
Hennes mun var plutig och sur. Kinderna runda och varma.
Händerna så overkligt små. Fötterna hade små tår som man inte kunde sluta pussa på.
Första gången jag fick henne i mina armar och hennes små blå runda ögon plirade upp på mig, det var då, just där och då, jag insåg vad kärlek var.
Från den stunden var jag beredd att offra mitt liv, allt jag äger för denna fantastiska lilla människa.

Idag blev denna runda lilla tösen, med den sura, plutiga munnen, med de overkligt små händerna och de sötaste lilla tårna 3 år.
Älskade Saga...tiden rusar. Och för varje dag älskar jag dig bara mer och mer.
Trots att jag redan för 3 år sedan sprängde alla ramar inom gränsen för kärlek.
Din envishet, din nyfikenhet, din vilja, ditt skratt, din klokhet och dina tokigheter.
Du är perfekt!
Tack för att du är du!
Älskade lilla "Lillfröken"- GRATTIS på din 3-årsdag!

Puss
// Mamma

Ooooops!

2011-04-27T21:28:00.000+02:00

Fick en rar kommentar i förra inlägget från en anonym läsare. :)
Tusen tack och jag ska se vad jag kan göra gällande önskemål om foto när det efterfrågas så snällt. :)

Var egentligen på urkasst humör när jag loggade in på bloggen,men kom av mig av den kommentaren. Tur var väl det för nu kan jag vara lite mer resonlig.
Jag vill inte vara en gnällmaja. Jag vill bara skriva om roliga saker. Om min söta lilla familj. Om stundande 3 års kalas.
Men märkligt nog så har solskenet länge skuggats av mörka moln. Familjebråk, brutna kontakter, försök till försoning- som misslyckats...Jag tror våra familjer slår rekord i brutna kontakter. Sjukt...
Jag är så trött på det så jag kan kräkas på beställning.

Anyhoooooow....

Lilla loppan blir 3 imorgon. Jag är mer uppspelt än lilldamen själv.
Antar att jag inte kommer kunna somna ikväll.:)
Påbörjade förvaring till virknålar och stickor idag. Lät som en briljant ide´att sy det i vaxduk. Dock var det ett helsike att sy i och när en sak börjar krångla....ja, du vet...
Jag kom på mig själv med att skälla ut symaskinen, dra svordommar som hade fått min mamma att rodna, hota saxen med kast i väggen, knyckla ihop vaxduken för att sen plocka upp den aggresivt igen...

Symaskinen slipper mig ett par dagar nu tror ja.
Imorgon är det bakning som står på agendan. Herrejädrans...
Är mig själv tacksam att jag struntade i att ge mig på tårtbak och dekoration själv. Att jag ska baka 3 sorters kakor....:/ Redan där har jag tagit mig vatten över skallen...
Oooops!

Bilder

2011-04-26T20:41:00.002+02:00

"Lillfröken" fullkomligt ÄLSKAR att få rita sig i ansiktet.

Påskkärring är alltså poppis!:)

Och så vår "lille Prins"

Pysselmaja

"Lillfröken" gjorde en otäck vurpa på cyklen. Tack o lov blev det inte mer än skrapmärke på hakan.

Här står hon i morgonrock OCH mössa, redo att baka scones med mamma. :)

Fina familjen

2011-04-26T20:11:00.000+02:00

Haft en härlig dag med familjen.
For till Växjö, ögonläkaren med "Lillfröken" och så belöningen; skoshopping till lilldamen.
3 par skor och hon var stråååålande glad. :)

Väl hemma hann vi med lite solande innan vi tiggde till oss middag hemma hos min mamma.
Supergod kycklinggryta och ris.
Lite bus och "Lillfröken" och gammel-mormor som var där hann även leka kurragömma.

Hemma igen körde vi igång värsta discot. :) Viggo hängde med så gott han kunde i gåstolen. Jag och "Lillfröken" hittade på massvis med nya danssteg och skrattade så vi kiknade. :)

Nattade Viggo redan vid 18 och gjorde iordning frallor till mig och lilldamen. Skulle till o med göra regelbrottet och bjuda på läsk till kvällsmaten, men när jag väl kom in i vardagsrummet hade tösabiten somnat i soffan. :)

Passat på att rensa upp och sortera bilder. Får nog skicka in ett par bilder i bloggen tror ja.

Som det ser ut nu blir det utgång på lördag. Skoj som sörens!:)

Hittade lite av mig själv

2011-04-25T23:15:00.000+02:00

igen efter ett par timmar med min finfina bästis "Gladys".
Tänk vad en stund med rätt person kan göra.

Tusen tack för att DU är DU!

Emellanåt

2011-04-25T10:25:00.002+02:00

vet man inte om man ska skratta eller gråta...
Jisses...

Och ett till

2011-04-20T12:47:00.004+02:00

jobb är nu sökt.
Sakta men säkert...

Kreativa KittyKatten

2011-04-19T22:19:00.000+02:00

Har inte direkt haft tid att blogga. Är kreativ på andra sätt. Minsann! :)
Återupptagit mitt virkande och premiärsytt på min symaskinen jag fick i födelsedagspresent.
Har hunnit bli en mössa virkad till "Lillförken" och imorse, på cirka 20 minuter, en mössa sydd till "Lillprinsen".
Nuvarande projekt är en virkad mössa till systerdottern.
Ska uppdatera bloggen inom ett par dagar med foto. Om jag abra kan slita mig från garn och tygvärlden. :)

Sökt ett jobb också. MINSANN!
Första jobbet jag sökt sen 2002! Galet. Tror inte jag får det direkt men nu är jag iallafall med i spelet.
Fina Hannah kom och hjälpte mig. Vi hade mitt i allvaret en skrattfest utan dess like. Älskar vår humor! :)

Euum...Annars inte mycket att berätta. Solen har väl ingen missat och det är under den här årstiden man tokgillar att bo i hus. Trots att ekonomin suger.
När ekonomin är EXTRA körd kan man roa sig med att rensa i rabatter. Faktiskt riktigt kul när man väl satt igång. :)

Nä, åter till virkprojektet!

Svejs

Fenomenet BILFANSKAP

2011-04-13T22:57:00.000+02:00

Inte nog med att jag gick med på att vi köpte den dära bilen med träpanel...i plast.
Det var en automatare. Jag var inom ett dygn på vippen, en hårsmån, från att köra rätt in i en vägg för att jag förväxlade gasen och bromsen...
Jag gick med på att vi hade det där träkorset -som nästan skymmer framrutan- hängandes i backspegeln, bara för att "The Man" sa att det innebär otur att INTE ha det upphängt och även numera att ta bort det, för att det var en gåva från hans bästis från hej-o-hå-jag-vet-inte-vart-det-korset-täljts...

Jag har anpassat mig. Och japp, tänk att jag kom att säga att jag vägrar köra annat än automatare.
För så är det. Ingen kan omvända mig. Igen.
Just som jag gått med på alla villkor lärt mig den och börjat gilla den...Då börjar fanskapet hoppa.
Den låter konstigt med. Det hjälper inte att höjja volymen på radion.
Bromsarna skriker och för aaaaallt i världen...starta den inte med radion och fläkten på...
Då skriker den så hela kvarteret tror värsta anfallslarmet gått av.
Men okej..Jag kan ta att bromsarna tjuter, konstiga skriii från bilen och konstiga hopp...
Jag kör fanskapet ändå. Alltid.
Men nu säger "The Man" att det knäpper i motorn...jag vet inget om bilar...
Men fasen...Missljud från motorn...det låter värre.
Bilfanskap, våga inte gå och ställ tofflorna nu...

Som en björn när han lämnar sitt ide...

2011-04-10T23:07:00.000+02:00

Precis så har det känts den här helgen! Strålande sol och värme fick mig att masa mig ut ur huset.
Fylla lungorna med frisk luft och låta solen värma mina kinder. Så jäkla härligt!!!
Ser fram emot resten av våren och den kommande ljuvliga sommaren. Sådan energi och sådan effektivitet jag haft i helgen har jag saknat det sista halvåret. Välkommen solen!

BlOgGfÖrÄnDrInGaR ???

2011-04-09T20:10:00.000+02:00

Funderar på att fixa ny blogg...Stänga denna och börja om från början.
Ha en blogg där man kan ha låsta inlägg.
Samtidigt känns denna bloggen så mycket jag. Och den har ju en lång historia.
Min första och min enda blogg.
Kanske göra en sån dära bloggbok först och SEN avsluta denna för att börja på ny?
Kan inte bestämma mig.

2011-04-04T10:32:00.000+02:00

Måndag och jag tycker att vi borde åka på stoooorshopping i Växjö. Egentligen vill jag bo på hotell och shoppa i Malmö med "The Man" men jag är beredd att kompromissa med en tur till Växjö med barnen.
Dock håller sambon hårt i plånboken. Förvisso...hade jag fått sköta ekonomin som jag velat hade jag MED TUR bott under ett cykelskjul...

Gårdagen bestod av besök av fina Hannah och sedan bar det av på kalas hos mamma. :)
Värsta goda tårtan. Tog 3 bitar...om det räcker?
S messade när vi kommit hem och föreslog en promenad.
Eftersom min skalle var ett virrvarr nappade jag kvickt!
Skoskav som inte är av denna väääärld efter värsta långpromenaden på nästan 2 !!! timmar.
Idag får jag krypa!!!

DREAM ON...DREAM ON...Kitty Sjörövare....

2011-04-02T08:33:00.000+02:00

Vill soooova sova sova sova myyyycket mer...Klockan 06, förvisso en timme senare än vanligt, är båda barnen klarvakna. Gossen ligger och leker och tösen börjar ramsan om välling.
Förr drömde jag om att Prinsen skulle sova hela nätter. Alltid.
Men eftersom det känns OMÖJLIGT så sänker jag önskemålen för att höja chansen att önskan uppfylls...Ge mig en hel natts sömn per halvår då.
Eller ok, jag ger mig...Ge mig bara EN enda natt. Känner mig som en zombie. PÅ RIKTIGT!

I övermorgon fyller mamma år. :)
Jag och syskonen har en briljant present till henne.

Hej o hå...dags att ge sig i kast med dagen.
Totalvägrar städa så det blir nog att vi går ut en runda.
Avundas just nu S och hennes sambo. Malmö, hotellnatt, barnfritt....
DREAM ON...DREAM ON...Kitty Sjörövare....

Att hålla käften

2011-04-01T13:47:00.002+02:00

Tänk att jag kom att lära mig hålla käften?
Vem kunde tro det?
JAG som annars varit mästare på att öppna truten i tid o otid?
Sagt något som lät så bra inne i huvudet men som sen blev konstiga grodor och väckte mer frågor än svar...
JAG som fått höra att jag är så öppen. Till o med att jag fått små tips om att kanske inte vara så personlig.
Nu vet ingen någonting.
Ingen.
Jag är en mästare på att spela teater. Att hålla käften.
Och dom som BORDE bry sig...dom skiter i det fullständigt.
Jag kan aldrig vara mittemellan tydligen...Antingen FÖR ärlig eller FÖR tyst...
Jag saknar en vän.
En RIKTIG.
Någon som jag kan vara helt ärlig mot. Inte spela eller låtsas. Jag måste nog ta tag i det där.
Nu känner jag att jag mest undviker folk. Vill inte belasta någon.
Jag bjöd inte ens hem folk på min 30-årsdag. För jag vill inte folk ska känna sig tvingade att komma.
Jag vill inte ta upp någons tid. Och jag vill kunna vara ärlig.
Inte spela, låtsas eller hålla käft för någon annans skull heller för den delen...
Dårskap till både höger o vänster.
Jag vet varför jag blivit sån här.
Och jag vet egentligen att jag har ett par guldkorn omkring mig som gillar mig för den jag är.
Antar att jag får försöka utmana mig själv där.

Jag kan inte förstå det....

2011-04-01T13:11:00.000+02:00

Jag o Prinsen traskade bort till M idag.
Har inte träffat henne sedan begravningen. Kändes så skönt att få prata med henne och krama om henne. Det är så obegripligt alltihop. Jag kan inte förstå det.

Än en gång förundras man över pratet på den här orten.
Saker folk säger som visar sig inte alls stämma?
Mycket märkligt tycker jag.
En sån här sak är väl inget att spekulera i eller förvränga? Men det är väl så...isådana här lägen tros alla känna alla och veta allt om alla...

"Lillfröken" är iväg med farmor. En runda till Osby med tåg och sen eventuellt en sväng hemåt med buss. "Lillfröken" tyckte det skulle bli såååå spännande. :)
"Prinsen" sover och "The Man" jobbar.
Märkligt när det är alldeles tyst här hemma.
Det blir verkligen att man stannar upp och undrar om man just verkligen är H E M M A.

Lugn helg framför oss. Eller åtminstone gällande planer, är ju hemma med 2 barn så lugnt vet i katten? :)

Siv som i IMPULSIV

2011-03-31T20:47:00.000+02:00

Jag har alltid varit spontan. På ett sådär icke bra sätt.
Eller spontan..nja förresten...Impulsiv!
IMPULSIV ja!
Jag har sedan 11 år tillbaka retat mig på att " The Man" är så förbaskat seg.
Men idag bevisades motsatsen; man kan FAKTISKT lära en gammal hund sitta.
Han förvandlades till en impulsiv orädd sambo. Det var till o med så att jag själv blev osäker.
Min ide´kan inte varit bra om han nappade på den?
Nej, jag måste ha varit FÖR impulsiv. Eller har han blivit galen? Nåt har gått på tok.
För inte kan vi vaqra överens om en sådan impulsiv ide´?
Jag måste nog sova på saken.

Lilla M och Prinsen

2011-03-31T19:41:00.000+02:00

Sitter under filt med en kopp kaffe. Båda barnen sover.
"The Man" jobbar kväll så vi var rastlösa redan innan han hann iväg till jobbet.
Tack o lov för långpromenad med S!
Vi struntade i regnet och drog iväg.
"Lillfröken" och dagispolaren "A" åkte i ena vagnen och lilla "M" fick hänga med lille "Prinsen" i andra vagnen.

Lilla M och Prinsen

Hann bara ta kort på de minsta, sen dog mitt batteri på mobilen.
Väl hemma käkade vi korv med bröd och pimplade apelsinsaft innan vi kurade ihop oss för att värma 3 frusna kroppar.
Jag vill att mina fötter ska bli varma igen, för första gången igen sen 15 idag....
Vill att "The Man" ska komma hem.
Och ja vill ha sommar.
Och jag vill boka min hotellvistelse i Osby. ( övernattning och uppassning hos Hannah)
Och jag vill hinna få sommarkroppen lagom till min 30årsfest. ( ett gott tecken på att ja må va långt ifrån men ändå på rätt håll är förlovningsringen som passar och sitter på fingret igen första gången på 3 år och 6 månader...minst.)
Och jag vill ha läsk. NU!
Fasen....