Jag vet inte när jag kände mig så befriad som jag gör precis nu. Jag är trött som ett as...känns som jag skulle kunna och verkligen hade behövt sova i tre dygn. Jag har ätit för dåligt, tvivlat för mycket och kört slut på både tankar och förnuft. Men jag är stolt. Som fanken.
Jag stred för det jag tror på. Jag valde att inte acceptera att jag inte fått rätt information. Jag stred för min familj och för mina rättigheter. Och jag gjorde det proffsigt. Jag trampade ingen på tårna men lät ingen få chansen att trampa på mina heller.
Det var tufft. Och det där modet jag skrev om för bara ett par dagar sen svek mig. Jag var till o med på vippen att kompromissa med mig själv till ett alldeles för högt pris- enbart för att vara andra till lags. Helt och hållet på någon annans villkor.
Men så skulle jag gå och lägga mig igår och mitt bättre jag gjorde sig påmint.
Mitt examensarbete, som jag lagt ner mitt hjärta och själ i, för det jag tror på....Om jag inte följer mitt hjärta, om jag inte följer mitt sunda förnuft, om jag inte står för och kämpar för det jag tror på, då kan jag kasta mitt examensarbete och där med mina framtidsdrömmar i soporna på en gång.
Jag bestämde mig för att stå för det jag tror på. Att jag och det jag brinner för är viktigt.
Det innebar ett sjukt tufft beslut. Råångest, sömnlösa nätter, zombimode och noll aptit. Men idag, efter att ha stått upp för mig själv och det som är viktigt för mig och det jag tror på, har jag växt.
Jag är så fantastiskt stolt över mig själv. Jag är ödmjuk OCH ....
Och shit, vilken förebild för mina barn. En dag kommer de vara lika stolta som jag precis nu är över mig själv.
0 från Dej till Mej:
Skicka en kommentar