YtTiK tHe WiIiIiIiLd Cat

01 mars, 2013

It takes two to tango

. 01 mars, 2013

Är just i kast med en enkät kring mina styrkor och utvecklingspotentialer i en eventuell ledarroll...Otroligt intressant arbete att ta fram vilka egenskaper en ledare bör besitta och sedan få svar på vilka delar "lilla jag" har eller behöver utveckla...
Konflikthantering är en del i enkäten...Är det där någonsin lätt undrar jag? Tycker verkligen någon på den här planeten att det är lättsamt att meddela tunga beslut eller besked av den tråkigare typen?
Jag vet med mig själv att detta är något jag måste arbeta med. För jag tycker det är PEST att lämna besked som jag vet inte kommer uppskattas hos mottagaren. Jag vet också att jag lindar in det, gärna pratar långt ifrån ämnet för att med pyttesmå steg närma mig "bomben". Och hur försiktig jag än är, hur mycket jag än planerar innan så vill jag allt som oftast alltid ta tillbaka det jag sagt när jag anar minsta lilla negativa reaktion.
Det är ju så förskräckligt jobbigt att meddela personer negativ kritik.
MEN jag tror att om man är väl förberedd, att man låtit saken bero lite och tar sig tid att diskutera med motparten så kan det faktiskt komma något gott ur det. Negativ kritik kommer ju- oftast- ur en tanke om att saker behöver bli bättre? Eller i alla fall om det är KONSTRUKTIV kritik.

Jag har meddelat kritik som jag förberett, lindat in, varit beredd att leverera, ångrat mig, förberett mig om igen och med trotsat dåligt samvete som åt upp mig inifrån...ändå långt om länge sagt det jag ville ha sagt.
Jag sa det med tankar om en bättre framtid. Det hade uppkommit ett vägskäl där jag kände att jag inte längre (ens) kunde ta hänsyn till min motvilja för konflikt. Jag visste att konflikten skulle bli större om jag inte valde att försöka lösa det som uppkommit.

Kritik är alltid svårt...Det kräver också många gånger att man är lite på "samma våglängd". Om man INTE är det...ja, då kan du ge dig katten på att konflikten är ett faktum oavsett konfrontering eller ej. Och oavsett vilka goda avikster du hade från början så kan du bara räkna med att banka huvudet i väggen...För det är stopp. Det kommer aldrig gå in hos den andra. Kanske för att denna inte är mottaglig för annat än rent och skärt smicker?
Jag tror faktiskt att för att det ska uppstå konflikt krävs två deltagare.
(Okej, man kan ha inre konflikter, men det är inte sådana jag pratar om nu :) )
Två deltagare är på något sätt ett krav för att en konflikt ska uppstå. Och så behövs ett problem.
Och här tvistar de lärde....
MEN min tro om det här är att det inte sällan endast är en persons fel. En konflikt uppstår av meningsskiljaktigheter. En krock av något slag.
Här är det bara att hoppas att man kan diskutera problemet...Kan man det INTE...ja då blir det lite moment 22.
Om man vill ha en förbättring ska man aldrig vara tyst för någon annans skull.
Jag tror på allas rätt till åsikt och allas rätt till att sträva efter något bättre.
Därför innebär det för mig att personer som inte kan ta kritik vidare har dålig samarbetsförmåga, för mycket dominans och bäst bör traska runt på sin egen planet. Åtminstone tills den dagen då de lärt sig att lyssna, verkligen lärt sig rannsaka sig själva och försökt ta fram förståelsen för andra människor och har vett och etikett att diskutera.

Jag har upplevt en gång då det blev det så sju helsikes fel det bara kunde bli. På riktigt, det ENDA jag önskade var en förbättring. En förbättring för att främja utveckling.
Det blev inte alls som jag tänkt mig. Och jag kom långt om länge till nästa insikt: Vi gör alla misstag. Vi förlitar oss på känslor och människor och ibland har vi fel. Men alla de där misstagen, gör om dem till lärdomar.
Det var en jobbig tid. Jag tror aldrig jag har blivit så besviken. Så arg. Och jag tvivlade på mig själv.
Då är det bra att ha andra människor omkring sig. Som lyssnar, stöttar och plockar fram det bra i mig och får mig att hitta tron på mig själv igen.

It takes two to tango- både i krig och försoning.
Banka aldrig ditt huvud blodigt för någon som inte är beredd att försöka se saker ur ditt perspektiv. Låt dem gå och låt dem inte känna dig nedslagen. Lägg tiden på stöttande, inspirerande personer som tillsammans med dig vill utvecklas. Som inspireras av dig, som inspirera dig eller som tillsammansmed dig vill göra det här som kallas livet och vardagen med dess med- och motgångar lite bättre och lite roligare.


0 från Dej till Mej:

Skicka en kommentar