Det sägs att man "det alltid finns någon som har det värre". Oftast tas det till när det gäller de mer extrema situationerna-liv/död, sjukdomar och fattigdom.
Och absolut- jag instämmer! Många gånger är vi snabbare på att hitta de lite sämre sakerna än de bra i våra liv. Samtidigt tycker jag att man måste få tycka att dagen känns usel och att livet könns jädrans motigt för saker som inte kanske behöver handla om liv/död, allvarligare sjukdomar eller ekonomiska kriser.
Om vi nu ska tänka på att andra har det värre, kan vi då prova att testa medkänslan i de "vanligare" sakerna också...
Innan du klagar på dina föräldrar-det finns barn som växer upp utan en eller båda föräldrarna.
Innan du kastar ut vikthets i olika sociala forum-du kan trigga någon annans ätstörning.
Innan du klagar på "grannens jobbiga unge" eller "andras elaka ouppfostrade barn"-de barnen är någon annans barn.
Någon annan som älskar just det barnet eller barnen lika mycket som du älskar dina egna.
Innan du klagar på att personer inte engagerar sig i ditt liv- hur mycket riktig tid har du själv lagt i deras?
Innan du klagar på oförstående personer- hur mycket chans har du gett dem att förstå?
Innan du klagar på folks attityd till dig-vad har du själv gjort för att bidra till den där attityden?
Jag kan bli så trött på prettoklagandet. Det där klagandet som är i det fördolda eller som för personen i fråga är OK men för nån annan gör det ont, men det lägger inte personen en millisekunds tanke på, för att de är så uppe i sitt eget att klaga eller att inte klaga.
Alla kan visst försöka med det söndertjatade "tänk positivt" men jag hävdar bestämt att alla lika väl (om inte mycket hellre) kan tänka på att prova tänka utanför sitt eget bo. Tänk om ALLA emellanåt försökte relatera till någon annan än sig själv.
Och absolut- jag instämmer! Många gånger är vi snabbare på att hitta de lite sämre sakerna än de bra i våra liv. Samtidigt tycker jag att man måste få tycka att dagen känns usel och att livet könns jädrans motigt för saker som inte kanske behöver handla om liv/död, allvarligare sjukdomar eller ekonomiska kriser.
Om vi nu ska tänka på att andra har det värre, kan vi då prova att testa medkänslan i de "vanligare" sakerna också...
Innan du klagar på dina föräldrar-det finns barn som växer upp utan en eller båda föräldrarna.
Innan du kastar ut vikthets i olika sociala forum-du kan trigga någon annans ätstörning.
Innan du klagar på "grannens jobbiga unge" eller "andras elaka ouppfostrade barn"-de barnen är någon annans barn.
Någon annan som älskar just det barnet eller barnen lika mycket som du älskar dina egna.
Innan du klagar på att personer inte engagerar sig i ditt liv- hur mycket riktig tid har du själv lagt i deras?
Innan du klagar på oförstående personer- hur mycket chans har du gett dem att förstå?
Innan du klagar på folks attityd till dig-vad har du själv gjort för att bidra till den där attityden?
Jag kan bli så trött på prettoklagandet. Det där klagandet som är i det fördolda eller som för personen i fråga är OK men för nån annan gör det ont, men det lägger inte personen en millisekunds tanke på, för att de är så uppe i sitt eget att klaga eller att inte klaga.
Alla kan visst försöka med det söndertjatade "tänk positivt" men jag hävdar bestämt att alla lika väl (om inte mycket hellre) kan tänka på att prova tänka utanför sitt eget bo. Tänk om ALLA emellanåt försökte relatera till någon annan än sig själv.
0 från Dej till Mej:
Skicka en kommentar