Klockan har inte ens slagit 21 och jag vill bara gå och sova. Har lyckats stå emot sen 20.00 men nu drar det i hop sig. Trött trött trött!
Hade en helgalen morgon: panikstress trots att jag gick upp i god tid.
Dock var ju förvisso inte.... film, dans, bus, mer dans, mer film, frukost, inte frukost, ny frukost, inte frukost, juice, juice, mera juice, film, dansa som gubbarna på filmen, byta blöja, inte byta blöja, mera dans, mera juice....inplanerat i den tidsplanen jag lagt upp för morgonen....
Och till råga på allt en bakfull sambo som knappt kunde öppna ögonen...Jihooo...
Pussade "Lillfröken" hejdå och pös efter ännu fler omständigheter till slut till jobbet!
Jobbade över till 16 och åkte direkt med familjen till kära mamma som bjöd på mat.
Åt som hästar!!!
Det var väl någon gång där efter maten som jag började drömma om att få gå och lägga mig...
SÅ låt oss se...då var nog klockan snarare endast 17.30.
Alltså har jag hållt mig vaken i 3 och 1/2 timme sen jag först kände av min supertrötthet.
Men då borde jag väl kunna gå och lägga mig nu?
Väl?
Okej, får helt enkelt bortse att resten av mina vänner är ute och dricker alkohol och festar som aldrig förr denna kväll.
Jag, ja jag trivs bättre häääääääääääär...hemma under mitt duntäcke!
Godnatt!
31 oktober, 2009
Åldern börjar ta ut sin rätt...???
30 oktober, 2009
Pestdagen nr 2 denna vecka
Suttit och glott in i skärmen i säkert ett flertal minuter utan att skriva...Varför vet jag inte riktigt.
har sett fram emot den här stunden idag.
Lite extra mycket just idag eftersom jag inte hann skriva i går...Men nu när jag väl sitter här är jag alldeles tom.
Eller försöker jag lägga band på mig själv för att inte börja ösa ur mig allt som bara kokar inom mig.
I går var det fullt ös på jobbet. Roliga arbetsuppgifter och vips var det ett urvecklingssamtal som skulle ta en timme, men som vips blev en timme och 45 minuter. Gick jättebra och jag har en chef som begriper sig på mig. Hör och häpna!
Det var ett jättebra samtal- självklart lite extra bar eftersom det bara var en massa beröm, inget annat.
Direkt efter jobbet åkte jag till käraste "Gladys". Jag har aldrig varit i sånt behov av att komma hemifrån och få bara vara som i går. Kaffe och ta-igen-prat. Lite vuxen prat, snack om framtid och stora och små saker.
Jag tror jag påtalat det ungefär 1000 ggr redan i bloggen och säkert nästan lika många ggr för "Gladys" själv; hur jäkla glad jag är att jag har henne. Och hur skönt det är att vår vänskap är så kravlös. Vi vet precis var vi har varandra. Enda nackdelen är att våra träffar alltid känns för korta. Men vi ska minsann ta igen det!
Kom hem igen runt 19 och efter rusande med "Lillfröken" la vi oss i soffan och tittade på Tv.
Från och med i förrgår
totalvägrar hon sin egen säng och även VÅR säng, så nu är det soffan som hon ska nattas i.
Gjord mig beredd på en evighetsnattning men vid 20.30 hade hon somnat sittandes intill mig. :)
21.20 tackade jag för mig och gick o la mig ja också.
Såg fram emot min lediga dag i dag och hade väldiga förhoppningar om sovmorgon..Icke. 07.00 var det upp med "Lillfröken".:)
Pestdagen nr 2 denna vecka= vaccineringsdags för "Lillfröken".
Läste noggrant på pappret BVC skickat hem där det stod att man skulle förbereda barnet. Att man skulle berätta att barnet ska få spruta och att dom förstår mer än vad man tror. Jajemen. Hämtade "Lillfröken", stannande henne mitt i hennes morgonrutin att jaga rätt på favoritkatten "Doris och förklarade med min varma mammaröst: Saga, idag ska du till doktorn. Du ska få en spruta i armen. Det kommer göra ont en liten, liten, liten stund. Men efter att vi varit hos doktorn ska vi åka och köpa en leksak.
Hon nickade och pekade på sin arm.
Förstod hon vad jag sa? Ja, ja vet inte...Skrek gjorde hon i alla fall stackaren när hon fick den där otäcka sprutan. Fy!
Men när vi berättade att det var dags att åka och köpa en leksak så glömdes smärtan bort och hon sprang i full fräs till bilen.
Det blev Iggel Piggel från "I drömmarnas trädgård". "Gubben", nallen...eller dockan....eller vad man nu ska kalla han är minst lika hög som "Lillfröken". Ser så roligt ut-oavsett om hon bär han i famnen eller i handen släpas han i marken.
"The Man" är i väg med jobbet och bowlar och äter gott.
Kvällen har spenderats med mamma/mormor på besök och dess för innan var vi på överaskningsbesök hos "Lillebror" och co.
När mamma körde härifrån vid 20 var det tänkt att jag och "Lillfröken skulle ha en mysig kväll i soffan framför Idol. Och jo då, mysigt blev det, men det var bara jag som tittade. "Lillfröken" somnade än en gång sittandes intill mig i soffan.
Var inte lika kul att ligga i soffan själv och dessutom tyckte jag att jag hörde massa konstiga ljud utanför så eftersom jag inte kunde höja volymen på tv:n får jag sitta här och i princip BANKA på tangentbordet för att överösta de konstiga ljuden som jag fortfarande inte vet vart de kommer i från...eller vad...eller vem...????...som orsakar de där ljuden???
28 oktober, 2009
Hemkommen
efter kvällsjobb.
Det är alltid någon märklig vånda inför kvällsjobb.
17.00 borde alla arbetsplatser stänga så man kan umgås med familj och vänner.
Hursomhelst, men kvällen gick av bara farten. Fick dessutom syssla med mina nya arbetsuppgifter och trivdes som bara den!
Väl hemma var det knäpptyst i huset. "The Man" nattar "Lillfröken". Jag hann inte ens säga godnatt. :( Och ännu värre-jag har alldels glömt att gratta henne på hennes ett och ett halv-års dag.
I morgon måste hon få en present! Och fyrdubbelt kramkalas.
Annars har det varit en märklig dag. Haft massa konstiga känslor och tankar. Minns inte ens vad och jag kan inte sätta fingret på vilken typ av känslor det varit som kommit över mig, men jag har helt enkelt inte känt mig riktigt som mig själv idag? Jag må vara en knepig typ, men det här förbryllar även mig?
Ser fram emot lugna kommande timmar fram till sovdags. Antar att det kommer bli mycket: "Tänk, i dag är det 1 1/2 år sedan hon föddes." " Undrar vad vi gjorde precis exakt just NU för ett och ett halvt år sedan." Tänk, om 6 månader EXAKT idag är det hennes 2-års dag." Och så självfallet...:" Tänk att hon är vår. VÅR ALLDELES EGEN!"
Och så hoppas jag på godis till det samtalet förstås. :)
27 oktober, 2009
Från o med NU
Jag bytte tillbaka till den gamla inläggsredigeraren här på Blogger och där fanns minsann RÄTTSTAVNING!
Så från o med nu- NO MORE "Lillförken"-enbart "Lillfröken!
Hepp!
Varje gång jag varit hos...
tandläkaren så tackar jag livet!
Både för att jag överlevt och för att framtiden är min!
Känner mig pånyttfödd! Som om jag klarar precis vad som helst!
Och varje gång upprepar jag för mig själv ; Jamen det här var ju inte så farligt...Det ska jag komma i håg till nästa gång, så är jag inte så rädd.
Förmodligen!!!
Hursomhelst trodde jag att det skulle gå bra idag. Jag klarade sitta i väntrummet hela 20 minuter utan att börja hacka tänder. Däremot fick jag nervösa ryckningar i benen vilket gjorde att jag satt
och stampade med fötterna i golvet.
Men...när sköterskan dök upp då brast det! Först håller jag på att svimma och så brister jag i storgråt!
Du milde tid som jag grät!!! Vet inte ens hur det kan få plats så mycket tårar i ögonen?!!! ( eller vart nu tårarna håller till )
Och så börjar saaaaaaammaaaaa ramsa som varje år när jag väl satt mig i tandläkarstolen och jag är inte nöjd förrän dom går ner på min nivå och i princip förklarar minsta grej de ska göra och pekar ut varje instrument de ska använda och varför de ska använda just det instrumentet.
Jag var ÖVERTYGAD om att jag hade hål! Och jag hade garderat mig med en summa av 4 hål. MINST!
- "Bra, Katja. Inga hål."
- "Är du verkligen säker?"
Jag var så inställd på att jag skulle få komma tillbaka en annan dag och laga och börja om hela gråtprocessen, så jag trodde faktiskt att tandläkaren slarvat när hon kollade igenom tänderna.
Och jag menar, mina tänder är himla stora så har hon verkligen dubbelkollat precis precis överallt???
Jag får lita på henne i alla fall.
Glad i hågen torkade jag tårar och försökte smeta upp sminket som trillat ner x cm från vart det ursprungligen satt och betalade glatt den skyhöga summan och körde hem igen.
Redo för nya utmaningar i livet!
26 oktober, 2009
Just det där med
"I drömmarnas trädgård"....
Jag tycker "Teletubbies"-gubbarna är läskiga, men gick ändå och köpte en dvd för att det just är anpassat till mindre barn. Okej...ja, "Lillfröken" sitter ju inte precis o vrålglor på film, men ja...det var ju ändå något gulligt med en första dvd-film till henne.
Nä, jag tyckte inte det var så skoj..men jag är förälskad i "I drömmarnas trädgård". Verkligen!
Här har vi verkligen ett barnprogram som är anpassat för dom allra minsta.
Okej..sen kan man ju ha åsikter om tv-program för småttingar visst, men det var inte det jag skulle diskutera...
"Lillfröken" var nog bara runt 9 månader när det av en slump var på tv:n hemma hos mamma/mormor när vi var där. "Lillfröken" var alldeles fascinerad! Alla färger och de konstiga ljuden.
Det är inget onödigt prat eller trams, inga kloka inlindade budskap. Bara en massa härlig fantasi och mystik.
Massa olika ljud och alldes för knepiga namn på gubbarna.
"Biborka" tycker prgrammet är avskyvärt. Och hon tycker gubbarna är jätteotäcka.:)
Men jag är ju en konstnärssjäl, och självklart avundas jag personerna bakom den här fantastiska ide´n.
Ja, det var nog kort och gott det jag ville säg...
Om man inte gillar "I drömmarnas trädgård", då är man ingen konstnär. Oavsett ålder.
Tack för mig!
Anti-dag!
Har haft en rejäl ANTI-DAG! Vaknade alldels för tidigt, förvisso log jag trots att klockan bara var 06.30 eftersom jag väcktes av att "Lillfröken" satt upp intill mig och sjöng. Försökte i alla fall. :)
Morgon och förmiddag gick till en massa galna upptåg och bus. Och x antal "PLAY"-påtryckningar av dvd:n " I drömmarnas trädgård". "Lillfröken" älskar den serien! Och vi lyckades hitta den på dvd.
Till filmen medföljde ett litet häfte med bilder på alla "gubbar" och deras namn. Så fort hon sett det här häftet har jag fått sätta i gång filmen igen. Den har alltså gått varm här idag.
Mamma/ mormor som passade "Lillförken" mellan 12.30-15.30 här sa att hon ALDRIG I HELA SITT LIV vill höra signaturmelodin till "I drömmarnas trädgård" igen. :) "Lillfröken" har alltså kört stenhårt med filmen även med mamma/mormor. Här är dom. Nästan alla "gubbarna". :) Min personliga favorit är MakkaPakka. Lille gubben i mitten som ser ut att ha kanelbullar till öron och en mitt på huvudet.
25 oktober, 2009
Jag tror jag knäckt koden
Jag tror jag knäckt koden! Koden till varför min blogg har blivit en tråkmånsblogg
Svaret: Mitt liv flyter på!
När mitt liv flyter på så tänker jag inte så mycket. Jag bara är.
Alltså blir min blogg lidande när mitt liv är för bra.
Jobbet går bra, ”skrik till mamma får panik-utbrotten” är över (nästan), lön och barnbidrag är just insatt på kontot…Ja, det går bra helt enkelt. ”So far”!
Det behövs alltså orosmoln och bekymmer för att jag ska fylla bloggen med knepiga rader.
Eller lite halvskumma incidenter som ingen annan råkar ut för.
Fast jag behöver klart dom här bra perioderna också.
Och då får bloggen helt enkelt stå ut vid att vara en tråkmåns-blogg.
Den andra delen av sanningen är också att jag inte hinner med att fundera allt för mycket. Det är full rulle mest hela dagen och när alla att-göra-sakerna är färdiga är jag så trött så jag kan inte tänka klart.
Hursomhelst…
Snart jul! Okej, jag har insett att jag börjar komma till åren…för aldrig förr, inte ens förra året tyckte jag att oktobermånad var ens i näääärheten av jul, men nu! Nu känns det som att det är dags att inhandla en tomtedräkt och en finare julgran än den vi hade förra året..( den var en skam!!!)
Jag har dessutom lärt mig att planera ( ännu ett ålderstecken) och har som sagt var inhandlat ett par julklappar. Jag har även en del planerade inköp framför mig. Detta är så sjuuuukt olikt mig. Grädden på moset…eller döds-stöten (beroende på hur man nu ser det) är att jag inte ens tvingat någon att öppna någon av de inhandlade julklapparna än. Kanske lyckas jag med bravur med precis alla julbestyren i år.
Okej…skulle jag komma på mig själv med att stå och göra julmat då…då…
Jag är typen som avskyr söndagar. Det påminner mig bara om att helgen är för kort och hela söndagarna går till att försöka styra upp kommande vecka.
Men idag är undantaget! Först fick jag sovmorgon och sen när jag stiger upp är klockan ändå bara 08! Perfekt- utvilad men ändå nästintill uppe med tuppen! Och klockan har gått så himla sakta idag!
Vi har hunnit städa, kolla på fotboll i samlad trupp, fikat med ”Lillebror”, ”Biborka” och ”Lilleman W”. Och jag hann klippa ”Lilleman W”- blev en variant av kort tuppkam- som vi självklart kallade dinosauriefrisyr.
Nu däremot tycker jag att klockan kan öka på lite. Börjar bli himlans trött med tanke på att klockan bara är 18?!
Det jag är absolut sämst på
Skulle bara anmäla min närvaro. Ska nu sätta mig med kaffe, papper, penna och miniräknare och ägna mig åt det jag är absolut sämst på: MATTE!
Anledningen: Dagisplats!
Jag ska gå upp till 75 % är det tänkt i januari eller ev februari och nu ska jag sätta mig och räkna timmar till både mig själv och "Lillfröken". Detta kan bara gå på ett sätt...Åt fanders!
Önska mig lycka till!
24 oktober, 2009
Kurragömma
Alldeles vimsig i mössan. Sov två timmar med "Lillfröken". Vaknade med lite väl mycket energi båda två. Vi lekte kurragömma och "tagen" till vi båda var alldeles andfådda och jättevarma. "The Man" avbröt leken och tog med henne till farfar. Kanske en himla tur.
Ska passa på och fylla på kalendern med allt jag inte får glömma att komma i håg. Och en eller två koppar kaffe på det.
Dagens tvivel: I bland tvivlar jag på människor omkring mig...
IGEN
Märks det att jag tappat stinget...IGEN, med bloggen?
När jag väl får tid att slå mig ner är jag för trött för att komma på något kul att skriva. Än en gång: hoppas på snar förbättring!
"Lillfröken" är hos mamma/mormor sen två timmar. Vi har inte lämnat bort henne en enda gång bara för att göra något bara vi , bara jag och "The Man", men idag tog vi chansen.
Blev visserligen bara lite julklappsköp och lite kylskåpspåfyllning men ändå! Att få gå och strosa på Maxi utan att springa affären runt i jakt på en försvunen "Lillfröken" är befriande.
Kom hem och lagade mat i hop och satt och pratade i lugn och ro. Också så himla behövligt!
Två timmar och batterierna är omladdade och jag saknar min goaste "Lillfröken" massor.
Har hittat perfekta julklappen till "Lilleman W"- en laptop! Självklart en barnanpassad, :) men till och med "The Man" tyckte den var jättekul och alldeles perfekt! Så det blir nästa julklapp att inhandla.
Nä, nu ska jag köra och hämta hem sötnosen!
Svejs!
22 oktober, 2009
Ett par korta rader
Satt och bläddrade i "Lillfröken" "Min första år"-bok.
Hade skrivit ett par korta rader:
080428
kom en underbar liten flicka som
fick mig att föstå att det var precis det här livet handlade om.
En kärlek som jag inte trodde fanns växte sig så stark så jag blev alldeles yr från första stund våra blickar möttes.
Från den dagen när vår dotter kom tackar jag livet, att denna lilla stjärna fick komma till oss.
Hon har tagit vårt hjärtan med storm.
Ingenting är större än det här.
Plötsligt kom allting tillbaka. Hur ofattbart allt var. Hur stort, underbart och overkligt allting var.
I boken fanns "Mitt brev til dig". Men raderna ovan var bara det jag kunde skriva. Orden räckte aldrig och räcker fortfarande inte till.
Det är så mycket jag vill säga henne, lära henne, förklara för henne.
Vi stannar upp, precis som då, och tittar på henne och någon av oss säger precis det den andra tänker: "Tänk att hon är här. Att hon är vår."
Det är ofattbart.
Hon är verkligen vår.
Vår "Lillfröken".
21 oktober, 2009
Saker jag lärt mig i livet
* Ödet slår tillbaka...( Jag kan fylla en bok med exempel )
* Ett brustet hjärta kan läka, men man kan få ärr...
* Jag klarar mer än jag tror...
* Efter regn kommer solsken...hur mycket man än inte tror det just då...
* "Varför händer bara det här mig?" Det gör det inte...Det drabbar masssor, men du har bara haft oturen att inte stöta på en annan människa i samma situation just då...
* I bland är gräset grönare på andra sidan...fast inte alltid för alltid.
* Den som väntar på något gott, väntar alltid för länge...
* Jag har inte roligare än jag gör mig...
* Det är inte mig det är fel på, det är alla andra...
* Utan mina svagheter hade jag inte haft mina styrkor
* Slösa inte bort värdefull tid på att avundas alla andra...Du har ingen aning om vad som sker bakom stängda dörrar...Ingen är perfekt och därmed kan inte någon heller ha ett felfritt alldeles perfekt liv.
* Jag duger som jag är. Tjock? Jag kunde varit tjockare. För kort? Jag kunde varit kortare? För spontan? Jag kunde varit dryg och velig. Pratar för fort? Eh...att prata i slowmotion är fasen värre...Osv...
* Ju mer jag fokuserar på det positiva, desto mindre tid finns det att lägga på det negativa...
* Om du ler får du ett leende tillbaka. Oftast.
Saker jag inte lärt mig:
* Att man kan prestera och vara LAGOM, MITTIMELLAN.
* Att dåligt samvete kan äta upp mig.
* Att man blir trött om man sover mindre än 6 timmar.
* Att fokusera på det jag har istället för det jag INTE har.
* Att man som 28-årig kvinna borde kunna laga mer än en maträtt.
Ja...det var nog det jag kunde komma på precis just nu...
Jag och mitt dåliga samvete
Jag är född med konstant dåligt samvete. Jag kanske inte tänker på det varje minut, men om jag känner och tänker efter så kan jag minsann alltid alltid alltid hitta något jag har dåligt samvete för just då.
Just NU har jag dåligt samvete för att jag var så otroligt oeffektiv på jobbet idag. Kändes bara som allt gick i slowmotion och det som kunde gå emot mig, ja det gjorde det...
Alla har väl sådana dagar. Skillnaden är bara att jag får dåligt samvete. Sådana dagar ger mig mer eller mindre panik och jag vill bara be om ursäkt för mig själv.För att jag inte presterar på max.
Jag klarar inte av att inte göra mitt allra bästa och om nöjer mig aldrig med mittimellandagar och definitivt inte dåliga dagar.
Jag får försöka vara effektivare på hemmaplan istället. Okej...stryk att jag har sovit 2 timmar med "Lillfröken", fått middag och kaffe serverat. Men från o med NU då.
Ser fram emot lördag. Då kommer "Anjeska" & co en sväng. Saknar dom massor!
Nu är "Lillfröken" med "The Man" i affären och köper ansiktskritor. "The Man" ska i väg i kväll och då ska jag göra en katt-ansiktsmålning på "Lillfröken". Förena nytta med nöje! Måla= jag får vara kreativ och på köpet får jag en toklycklig "Lillfröken".
Svejs så länge!
20 oktober, 2009
Mest gnäll
tror jag det blir idag i bloggen...Är ofattbart trött! Jag som vaknade så himlans piggelin i morse.
Otroligt trött men för upptagen för att vila. Tänk så bra det varit om man kunnat sova med ett öga?!
Man hade kunnat vila på väg till jobbet, på jobbet, på väg hem från jobbet, medan man lagar middag, medan man umgås med vänner och familj och ja, till o med medan man bloggar. Hade varit superduper!
Men än så länge fungerar männsikans sovande endast med två ögon stängda. Fast sånt kanske utvecklas på några århundraden eller två.
Hursomhelst...
"The Man" och "Lillfröken" for till "Lillfröken"s farmor.
Jag tänker inte göra en enda vettig, viktig, nödvändig eller behövlig grej under tiden dom är i väg. Jag ska bara sitta här. Kanske, kanske transportera mig själv till soffan, men inte mer.
Jag som hade såna planer på allt jag skulle få gjort här idag...Eh...jo men visst...
Påbörjade projekt "garderobsrensning" i går men kom bara halvvägs...
Tänker INTE INTE INTE fortsätta idag...
I morgon är en annan dag heter det ju...väl?
Nästa vecka är PESTEN!
På tisdag ska jag till tandläkaren och på fredag ska "Lillfröken på 18 mån. kontroll och vaccineras för mässlingen och vad det var...
Asså ja kommer inte sova en hel natt förrän på fredag...
Vet redan att jag komemr sitta och hyperventilera hos tandläkaren på tisdag redan i väntrummet och jag vet också precis hur samtalet kommer låta när jag väl gått med på att sätta mig i tandläkarstolen:
"Andas, Katja. Djupa andetag." "Var inte ledsen". " Vi ska bara titta idag".
Sen kommer hudfärgen försvinna och jag blir askgrå och då föreslår dom att vi sänker stolen och pratar mig till rätta tills jag gråtit klart och till slut går med på att dom får väl kolla då. Men ingen borr, inga konstiga krokar, inga lampor, inga speglar, och helst vill jag inte höra dom rabbla de konstiga namnen dom har på tänderna. Samma visa, varje år...
Och när det väl är överstökat ska jag då behöva våndas för "Lillfröken" som på fredagen ska utsättas för min andra skräck: SPRUTA!
Nog om det. Får hjärtklappning.
Ja, där tog det stopp. Typ. Nu kan jag inte tänka på annat än de där otäckheterna...Åh...
19 oktober, 2009
Till kära Tessilooo
Då är mitt mål med min blogg fulländat:
Kan jag få en endaste människa att skratta så är jag lyckligast i världen!
Stor kram!!!:)
P.S: Nu är det frid och fröjd på katt-torpet, för er som väntat hela kvällen på en uppdatering.
"Kvinnan som talar med katter".
Försov mig i morse. Så kallt så jag tyckte jag förtjänade att ligga kvar. Inbillade mig att jag skulle lyckas blunda 5 minuter utan att ställa om klockan, utan helt enkelt vakna av mig själv...Eh...? Okej, en halvtimme senare var jag uppe i alla fall. Det kunde ju varit värre...
Timmarna på jobbet guldkantades av kära "MAAZ" som råkat låsa in sig i soprummet (- tack o lov att han hade en telefon så han kunde ringa Sandra om hjälp. Haha!), Hannahs support när jag fick småpanik för att tekniken krånglade och så lite beröm från chefen ( som jag förtjänade :)).
Allt flyter på och jag trivs bättre än någonsin. Känns sorgligt att lämna avdelningen när jag trivs så himla bra, fast jag är övertygad om att det kommer gå bra på nya avdelningen också. Men efter 7 år på samma ställe så vore det väl konstigt om man inte blev lite sentimental av att lämna gänget?
Här hemma är det som vanligt..."Lillfrökens" utbrott har avtagit och här är mestadels frid och fröjd. "The Man" har påbörjat sin lediga vecka så jag har förhoppningar om en eller annan mindre renovering eller någon form av huspyssel under den här veckan. Tvättstugan är fortfarande överbelamrad trots att jag verkligen lagt full fokus på att förinta tvätthögen. Och kattkriget...ja, kattkriget pågår än...
Signe och Doris har fått leva åtskilda sedan i går kväll. "The Man" var förtvivlad och väldigt dramatisk när jag kom hem från jobbet idag:
"Vad ska vi göra? Vi måste ju lämna bort dom?! Dom kommer slå i hjäl varandra."
Han hade inte vågat släppa ut dom så Signe var fortfarande instängd.
Lämna bort katterna för att dom råkade slåss EN dag? Det där kan vi diskutera om dom fortfarande slåss 4 ggr om dagen efter en vecka. Och slåss jo...det gör dom så hårtussar flyger och ljuden dom åstadkommer är horribla...men att slå i hjäl varandra....nja....Kan katter verkligen mörda varandra???
Jag höll fast vid att dom måste få reda upp det här...på sitt eget lilla kattvis. Konfronteras helt enkelt.
Inte kan man bli vänner igen om man itne träffas?
"The Man" gillade väl inte ideén speciellt, men med tanke på hans eget alternativ ( - att lämna bort dom på något P12-hem för arga katter ) så var min ide´värd att testa. På ett villkor: att han slapp vara hemma.
Så "The Man" och "Lillförken" traskade till lekplatsen och jag får leka "Kvinnan som talar med katter".
Det har gått bra än så länge. Okej, dom fräste åt varandra och Signe är inte intresserad av att klättra ner från garderoben där hon gömt sig, men inga slagsmål än så länge...Och det är ju bra.
Återkommer med vidare rapporter.
Jag förstår att ni sitter klistrade i väntan på uppföljningen. :)
18 oktober, 2009
Jag som aldrig blir generad
men det blev jag precis...
Kära Sandra skrev på f.b:
Hej! Du är ju helt underbar =)
Jag satt och läste din blogg i 1,5 timme, så himla bra.
Och jag fick bara ur mig tack o en glad gubbe. Och blev generad?
Jag blir ytterst sällan generad... konstigt, för egentligen är jag nog blyg...tror jag.
Jag blev generad när en tjej kom fram och grattade mig i början för att jag var gravid när jag väntade "Lillfröken".
Det slog mig bara då att shit, nu fattar ju alla att vi har haft sex, jag och "The Man".
Visst, eh...det vore ju konstigare om folk inte trodde man hade sex, men det blev precis som ett sånt jäkla uppenbart bevis.
Fattar du? Inte? Nä, men det är sådan tankar och uppenbarelser som fyller min skalle.
Kan inte förklara det på ett bättre sätt.
Åter till Sandra då. Det var ju hur som helst himla rart skrivet tycker jag.
Just beröm om prestationer, (okej...förutom då prestationer som leder till grattis efter aktiviter i halmen som leder till graviditet) gör mig generad. Varför vet jag inte? Jag har slitit med bloggen faktiskt så jag nickar stolt samtidigt som jag blir generad. Samma gäller jobbet. Jag har lagt oerhörd kraft och kämpat en massa för att nå dit där jag är idag. Så jag anser själv att jag förtjänar berömmet och hade nog tjurat om jag inte uppmärksammats, men ändå...generad vid minsta beröm?
Åter till Sandra igen då...det jag skulle komma till var att jag tycker det är fantastiskt att en människa- även om bara en enda människa-lagt en och en halv timme på att läsa min blogg. MIN blogg. Jag som bara är jag. Simpel. Typ...
Det var i alla fall stort för mig!
"The Man" nattar "Lillfröken".
Hon måste hålla på att bli sjuk och vara i någon feberdimma...Hon följde med han frivilligt, utan ens att sträcka ute en hand efter mig, inte en enda tår, utan bara en puss och så vinkade hon innan dom stängde dörren. Eh...aldrig hänt förr...
Inte mycket att rapportera för övrigt den här dagen. Katterna har stått för dramat i huset. Dom har hållt på att slå i hjäl varandra- jag överdriver INTE- 4 ggr idag.
Jag har fått för mig att Signe har fått dålig syn...att hon inte känner igen sin syrra Doris...
Att hon tror det är en annan katt, en inkräktare som är i huset...
Hon avgudar Doris i vanliga fall...men idag...det var typ ordet K I L L i hennes ögon och skriket hon åtstadkom med sin lilla katthals skrämde även mig...Hat.
"The Man" är mycket bekymrad och kommer definitivt inte kunna somna förrän han är övertygad om att dom är vänner igen och att kattfrid råder i huset.
17 oktober, 2009
"Morsan, jag varnar dig...-utbrott"
Denna helg= "The Man"s jobbhelg. Dagen till ära vaknade ju så klart "Lillförken 06.30- i samma sekund som "The Man" lämnade hushållet.
Fasade för "Skrik till mamma får panik-utbrotten" men dom kom minsann aldrig. Istället har "Lillfröken" varit på ett nästan pinsamt bra humör hela dagen. Första utbrotten kom faktiskt inte förrän "The Man" ringde och sa att han var på väg hem.
Och det utbrottet var mer ett "Morsan, jag varnar dig...-utbrott",
alltså inte i PANIK-klassen.
Vi har läst ungefär 400 böcker, provat vinteroverallen som fortfarande passar även denna vinter eftersom jag köpte en alldeles för stor förra året, vi har rensat ut för små kläder, jagat katter, hoppat sönder stora sängen, hoppat lite i soffan, haft te-party, ätit, pussats, kelat i soffan, försökt tvätta bort det jag målade i hennes ansikte i går...smått panik- det var visst en superduperpenna- det går inte helt bort?!!!
En halvtimem innan "The Man" kom hem kom C förbi. Drack kaffe och småpratade innan "Lillfröken" krävde ensamrätt och vi fick istället ha teparty på "Lillfrökens" rum. Tyvärr fick vi inte mycket tid att prata då "Lillfröken" skrek rätt ut om vi sa mer än en mening till varandra. All fokus på prinsessan i huset visst.
Har helt snurrat i mig på julklappar och komemr på den ena efetr den andra bra ideén till julklapp till den och den. Måste bara se till att börja köpa nu så jag inte står där en vecka innan med för tunn plånbok och för lite tid. Vill åka till Ullared nästa helg, men "The Man" var inte helt övertygad...
Ska tjata tills han ger sig!
Har precis lagt "Lillfröken" och väntar på att "The Man" ska åka och köpa lördagsgodis till mig. :) Okej, det är ju nästintill en skam att inte ta sig ett glas rödtjut i dag men inget vin hemma och dessutom har ju Domus bättre öppettider än Systemet.
16 oktober, 2009
Men nästa gång!
Helt slut och längtar efter att få kasta mig pladask i soffan!
Rusade och busade med "Lillfröken" tills vi båda var högröda i ansiktet och hade kramp av allt skratt i magen!
Först ritade vi en svart nos och morrhår så hon blev en katt. Ni skulle sett lyckan när hon fick se sig själv i spegeln. Var alltså inte någon ide´att försöka tvätta bort det innan läggning.
Sen gömde sig "Lillfröken" under en filt och sprang runt och "hoade" vilket vi båda skrattade hysteriskt åt. Sen lekte vi kurragömma och sen en vildare variant av "Björnen sover".
Hon somnade efter en halv flaska välling i sängen. :)
Annars har dagen gått åt förråd och garage-städning, besök hos mamma/mormor och mormor/gammelmormor som fortfarande är här och hälsar på.
Fick sms från Hannah innan. Hon och kära Sandra skulle dricka vin och ev gå ut en sväng men eftersom jag ser ut som en riktig hillbillie i dag får jag snällt hålla mig hemma och inomhus och med personer som är vana vid denna härjade fejja....
Men nästa gång!
Nu blir det soffa!
15 oktober, 2009
Jag vill ha....
Vet inte varför jag tappat lusten att blogga? Kommer inte på någonting, absolut ingenting, att skriva om?! Alldeles tom.
Okej, vi provar det här i stället...
Jag vill ändra om- typ byta sovrum, jag vill bygga en vägg med massa inbyggda fack och belysning, jag vill ha ny häll, ugn och bänkskiva i köket, jag behöver nya väggskåp i tvättstugan, jag vill ha en ny yttertrappa och ett nytt staket, jag vill ha nya sovrumsmöbler-åtminstone en ny säng...
Och jag vill ha nya vinterskor, jag vill köpa vinterjacka, overall, skor och lite nya kläder till "Lillfröken" och jag själv behöver nya kläder...jag får panik!
Och så behöver jag en laptop och jag vill ha en ny bil.
Eh...jag tror det var allt.
Och jo, storken får gärna fara hitåt också.
Eh...ja, det var nog det.
14 oktober, 2009
Nödvändigt???
Har egentligen inte alls lust att blogga?!
Första gången jag känner så sen jag startade bloggen tror jag och just därför ska jag trotsa olusten!
Egentligen handlar det nog mest om att jag inte har något att rapportera.
Men nu har jag skrivit i alla fall!
13 oktober, 2009
Jajemen!
Glassfest avrundades med skrikfest som avslutades med sovfest...förhoppningsvis...
"Lillfröken" har hamnat i -vad vid finare namn kallas - någon typ av "utvecklingfas"...
Jag skulle hellre kalla det SKRIK TILLS MAMMA FÅR PANIK!
Visst, hon har varit en envis fröken sen dagen då hon först såg världen, men det häääär....OOOO MY....
Envishet säger jag ingenting om, det är faktiskt en god egenskap i mångt och mycket...men när det inte har några gränser?!
*Vill ha penna, får inte pennan inom 23 sekunder= skrik till man blir högröd i ansiktet
*Får pennan= skrik, mörkröd i ansiktet, drar sig i håret
*Mamma frågar vad "Lillfröken" menar= skrik tills rösten sviker och flax med armarna åt alla tänkbara håll
*Doris springer åt motsatt håll när skriket får både människoöron och kattöron att tjuta=skrik, mörkröd i ansiktet, drar sig i håret
*Mamma försöker förklara att Doris blir rädd men tvingar nästintill kattstackaren fram till "Lillfröken"=skrik tills rösten sviker och flax med armarna åt alla tänkabara håll
Ja, tyvärr ser eftermiddagarna och kvällarna ut så sen ett par dagar tillbaka.
Från morgon till middagstid är det däremot bara glada miner?!
Vad är tanken att hon ska utveckla med det här då? Vilja? Prova mammas och pappas tålamod? Stärka sin självkänsla? Lära sig innebörden protest? Utmana? Ja, jag är loooooost...
Hoppas att den här "utvecklingsfasen" ersätts av en lite roligare...Typ "nu är det dags att lära sig snacka".
Barn är ju så himla härliga, men japp, utmanande också. Just dom här perioderna; när man är mitt i dom kliar man sig i skallen och undrar hur man ska klara sig igenom det här och måtte det snart vara över. Och när dom väl är över minns man dom knappt?
Nåja...Vips så är hon lite mer sig själv igen och kanske resulterar det här till en lite tuffare tös i framtiden.
I dag var det skratt och kramfest på jobbet må du tro!
Jag fick tjänsten jag sökt och dessutom fick kära Hannah den andra tjänsten! Vi sken som solar!:)
Inom ett par veckor börjar vi i en alldeles ny grupp, med nya kollegor och ny gruppchef. Men det känns skönt att vi har varandra. Det blir inte lika nervöst då.
Ska bli superskoj!
Det är på samma arbetsplats, bara en annan avdelning. Och jag kommer fortfarande jobba med kökssortimentet. Det ligger mig fortfarande varmt om hjärtat än efter 7 ( ! ) år.
Har så mycket jag vill hinna med innan det är sovdags, men vet inte vart jag ska börja???
Får klura ut bästa kvällsagendan över en kopp kaffe.
Svejs!
Read More »»
12 oktober, 2009
Blir inte många rader
på bloggen idag inte. "Lillfröken" rusar fortfarande och "The Man" jobbar sent.
Träffade kära "Tessilooo" i affären idag. Hon är så snäll!
Återkommer imorgon. :)
11 oktober, 2009
Det jag behövde
för att bli lite gladare var helt enkelt middag med familjen hos "Lillebror".
Där bjöds på potatis/kassler-gratäng och chokladpudding med banan och grädde. Kloka visdomsord från "Lilleman W" och att se "Lillfröken" och "Lilleman W" sitta tillsammans och prata och leka på sitt eget lilla vis gjorde mig varm i hela kroppen. Och plötsligt var den dära känslan så obegriplig och alldeles borta igen.
Tack för maten och sällskap!
Och tack Du, för att du står ut! ( p.s : Jag önskar mig en laptop i julklapp. Snälla! )
Egentligen borde jag inte skriva i bloggen
nu, eftersom jag är i upplösningstillstånd!
Men allt man inte bör eller får, det gör jag! Med glädje! Allt blir ju lite mera spännande då.
Om jag hade haft en fetare plånbok nu så hade jag packat en väska till mig och "Lillfröken" och vi hade rest bort ett par dagar.
Ätit gott, gärna solat och badat, lekt och glömt livets bekymmer, alla drömmar, alla mål, alla förhoppningar, alla krav, alla måsten, all framtid...Bara levt i nuet...och inte en sekund i förväg.
Inte ens "The Man" hade fått följa med. Bara jag & "Lillfröken".
Vuxna påminner mig bara om måsten och hela raddan som jag precis drog.
Känslan är kvar...Och satmaran i mig också.
Idag saknas något...Eller är det bara idag?
Jag vet inte vad. Men det räcker liksom i alla fall inte till.
När man vill ha något mer, fast man borde vara nöjd och tacksam.
Jag vill också vakna varje morgon och tacka livet för att jag finns och allt jag fått...men jag är inte född sådan. Mycket vill ha mer...
Eller en del vill ha mera....Eller lite till?
Är det hösten?
Eller är det tristess?
Eller otålighet?
Eller väntan på vad som aldrig tycks komma?
Eller bara ren och skär avundsjuka?
Eller tron om att "alla andra...."
Oavsett vilket så är jag trött och frustrerad.
Det skulle vara mer än så här.
JAG skulle vara mer än så här. Nu. Så här. Nu. Just här. I livet.
Hela mitt JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAG skriker efter lite drama och utmaningar. Överaskningar.
(OBS! Ödet, om du läser det här eller snappar upp mina rader så menar jag positiva ENBART positiva överaskningar, utmaningar och drama. INGET annat, så våga inte utmana mig )
Panik i hela kroppen. Vill bara skrika rakt ut!
Rymma. Drömma. Leva.
Fullt ut.
Okej...jag är en satmara!
Labels: Galenskaper i mitt huvudOm du har ont av avundsjuka så behöver du inte läsa vidare...
Jag vill bara spy!
Jag visst det! Jag visste det! Jag hade det på känn. Vet inte varför, men jag brukar ana sånt.
Det är väl en medfödd plåga.
Jag är en usel människa och borde glädjas för andras skull, men det gör jag inte! I bland, men inte nu...inte denna gången.
Det var fel dag att få reda på det. Trots att jag faktikst redan visste det.
Jag blir jättearg, vill storgråta och helst slå sönder något...för jag tycker det är orättvist!
Jävligt orättvist.
Har hjärtklappning och panik och ilska i hela kroppen.
Både för att jag är så arg på ödet samtidigt som jag är arg på mig själv.
För jag har ingen rätt att känna så här. Det är fult av mig. Det är egoistiskt av mig.
Jag borde glädjas, eller åtminstone lyckönska.
Kan knappt skriva...
Det är sjukt att det kan påverka mig så mycket.
Ingen annan kan förstå hur det är för mig.
Och jo, det är jävligt synd om mig just nu.
För jag hatar det här. Jag hatar att ha dom här känslorna.
Jag hatar att vi ska behöva gå igenom samma resa om och om igen medan andra får precis vad dom vill ha, NÄR som vill ha det.
Det är så det känns. Och i min värld är det så det är.
Fan vad trött jag blir!
Går och lägger mig och lipar en stund så blir det väl bättre sen. Ska bara hitta något att slå sönder först.
Jäkla känsla...Försvinn.
Labels: Galenskaper i mitt huvudKanske är det bara dagen Söndag...men "den där" känslan har åter lagt beslag på hela mitt sinne och min kropp.
Den biter sig fast och inte ens alla positivaste realistiska tankar i världen kan göra att den försvinner.
Ingenting räcker liksom...Duger. Är nog.
Och jag avskyr ju lagom. Överflöd är mer min melodi.
Fast åt det bra hållet förstås...Men det känns långt borta idag...
Jäkla känsla...Försvinn.
Min söta mormors födelsedag idag!
Labels: PladderMår fortfarande illa sen gårdagens krängande.
Åt chips som en dåre...Tycker inte ens om chips men ändå gick näven på repeat i påsen. Tack o lov för att ja inte gick loss på glassen som jag tjatade till mig också.
Idag blir det kalas hemma hos mamma. Min mormor, "Lillfrökens" gammelmormor fyller år och är här och hälsar på.
Annars kommer det bli en lugn söndag för övrigt.
10 oktober, 2009
Jag tror vi kammade hem många "roligaste vuxna"-poäng
Fick ett
Labels: Pladderhjärta i en anonym kommentar i förra inlägget.
Så kärt!
Tack!
Och jag vet från vem. Tack!:)
Avbrott
i en annars utstakad morgon blev det när jag kom att tänka på pappa...
Började plötsligt tycka synd om honom. Jag avskyr när jag gör det. Och idag har jag definitivt inte lust eller tid med sådana tankar...
När jag tittar på min pappa, inser jag att jag inte känner honom. Det känns konstigt att han är min pappa....
Fick dåligt samvete för att jag inte svarat de sista 4 ggr:na han ringt...och "Anjeska" har inte pratat med han på en månad och ville inte svara när han ringde för att gratta "Rutis".
Och "Lillebror" har brutit kontakten med pappa sen flera år tillbaka.
Jag vet att ringer jag upp han nu får jag först höra att han undrar varför "Anjeska" inte svarar. Sen kommer han fräsa på sitt eget speciella pappa-vis; Jag ringer o ringer, varför svarar du aldrig?
Verkligenheten är så enkel så svaret är bara: Jag har inte tid!
Jag prioriterar annat. Och min pappa har faktiskt en förmåga att ringa när man är fullt upptagen med något annat. Och han är inte typen man ens orkar säg: Jag ringer upp, till.
Egentligen vill jag bara skrika rakt ut när han sätter i gång.
Jag kan inte sätta fingret på känslan han ger mig...Han är inte elak, men han ger mig dåligt samvete, kanske omedvetet...och dåligt samvete ska ingen av oss ha!
Vi försökte ringa han månadsvis som små, utan att han svarade.
Jag tog bussen till orten där han bodde och ringde på. Jag var nog runt 10 år. Han sambo öppnade och fräste: "Det är till dig" för att sedan direkt smälla igen dörren framför mig.
Stod snällt kvar och väntade tills pappa väl kom.
Jag ville komma och hälsa på men han drog den vanliga: Vi ska i väg. Men jag kommer snart och hälsar på. Så hittar vi på något.
Vi trodde honom varje gång...
Men han kom aldrig.
Min bror var nog inte mer än 4 år när pappa hade lovat att dom skulle åka ut och fiska.
"Lillebror" satt ute på trappan och väntade flera timmar och storgrät när mamma till slut var tvungen att ta in honom eftersom pappa ändå inte kom.
Så har hela vår barndom varit.
Det har varit en bonus om man fått träffa pappa på jul och födelsedagar. Trots att han bodde på samma ort de första åren och sedan endast bara inom ett par mil.
Man kan säg att vi ger igen...fast omedvetet. Helt enkelt för att vi inte anser att vi bör lägga våra liv åt sidan för honom längre. VI prioriterar annat.
Ironiskt...vår pappa drabbas av precis det hans barn fått gå igenom.
Det har tagit så många år att nå hit...
Att ärligt kunna säga till mig själv att jag inte ska ha dåligt samvete, och tro på det.
Jag kan inte påverka det som hänt och jag har haft så svårt att acceptera det.
Jag kan än idag inte förstå hur man kan välja bort sina barn så.
Jag skulle offra allt för "Lillfröken".
Förr drömde jag alltid om den perfekta pappan och att vi skulle ha en sådan där perfekt relation.
Men det kommer aldrig att bli så, det insåg jag för länge sen.
Mitt villkor till mig själv, när jag återupptog kontakten med pappa var:
Jag ska inte ha dåligt samvete för de märkliga beslut han tog.
Det var pappa som gjorde fel. Inte vi.
Jag träffar honom när JAG känner att jag har lust. Jag pratar med honom när JAG känner att jag har tid.
En dag i taget. Utan att tänka på allt som hände förr.
Och det är på mina villkor.
Får massa minnen nu när jag skriver om det...Märkligt...
Kommer till exempel i håg hur jag som liten kunde titta på barn med sina föräldrar och sitta och önska att den, eller den eller den pappan, var min pappa.
I lågstadiet hittade på att jag fått grejer av pappa.
Att vi snart skulle åka utomlands.
Att jag skulle flytta hem till pappa...
En alldeles egen låtsasvärld. Så långt från verkligheten som jag bara kunde komma.
09 oktober, 2009
Partners in crime...
Har inte tid med bloggen...eller inte så mycket tid som jag vill ha i alla fall just till bloggen.
Hinner inte fila på några bra skämt, inte strukturera upp mitt bloggskrivande, inte tänka ut dagens tanke....
För tillfället är min bloggvärld ett virrvarr!
Hoppas på snar ordning och reda!
Kalaset hos lilla Rut i går var så mysigt! Hon fick massor av finfina paket!
Tog alldeles för lite kort, men tänkte försöka lägga in ett par bilder i kväll eller i morgon från gårdagen.
Rut fick en lektunnel av oss som blev superpoppis, även hos Ruts pappa som klart skulle leka pajas. :)
"The Man" sov på soffan och jag och "Lillfröken" intog den 2 cm tunna madrassen på golvet. Behöver jag ens nämna att min kropp fortfarande är i plågor?
Blev prinsesstårta till frukost klocjan 08.00, till "Lillfrökens" stora förtjusning.
Efter x antal koppar kaffe for vi hem vid 10-tiden.
Har varit i full gång ända sen vi nådde "hultet".
Hann inte in genom dörrarna förrän jag började rensa skafferiet, tvätta, fixa i "Lillfröken"s garderob...osv...
"The Man" rev ut ett gammalt grovkök som var i förådet och har istället inhandlat finfina hyllor som vi lovat varandra att organisera exemplariskt.
"Lillfröken" har piggnat till igen efter sin feber som kom och försvann i förrgår. Det hon inte hann rusa av sig på kalaset i går eller med Rut i dag har hon rusat av sig idag. Det har varit full fart precis hela dagen!
Och idag har hon visst lärt sig att öppna ytterdörren utan att det hörs.
För att fira det lite extra så passade så klart hon och katten "Doris" på att rymma tillsammans.
Jag och "The Man stod och pratade om något och reagerade på ett konstigt ljud utanför ytterdörren...?!!!
Jodå, där ute stod "Lillfröken" barfota på trappan. Doris däremot var redan på flykt.
Partners in crime...
Dags att avrunda.
Snart kommer "Lillfröken" hem efter utflykt hos mormor.
Kanske hinner skriva lite senare annars återkommer jag i morgon!
Stå ut med upptagna mig ett tag till så ska jag gottgöra er!
07 oktober, 2009
Kelar
med "Lillfröken", bloggar och lyssnar på nuvarande favoritlåten. Allt på samma gång. Det gäller o vara om sig och kring sig. "Lillfröken" har feber och lär vara på gång att bli tokförkyld. Stackars liten!
Så resten av kvällens timmar går till ompyssling och pussande av jättevarm, pytteliten panna.
I morgon e.m åker vi på Ruts ettårskalas och stannar antagligen över natten.
Är just nu osäker på om jag hinner skriva mer innan fredag.
Vi får se!
Animal
06 oktober, 2009
Nyss hemkommen och väntar på kaffe
Så trött så trött...
Nyss hemkommen och väntar på kaffe.
Kvällspasset är avklarat. Gick bra förutom tekniken. Det där med datorer och jag och mitt tålamod...
Funkar det inte när du trycker på en knapp EN gång funkar det inte när du trycker 400 gånger på samma knapp heller...Tvärtom, det fördröjer bara väntan....
Är på dåligt humör och har inte särskilt mycket att skriva.
Återkommer!
05 oktober, 2009
Snabbrapport om dagen
Fullspäckad förmiddag men telefonsamtal och en tös som tyckte att hennes mamma var allt för upptagen.
For till jobbet vid 12.30 och fick äntligen träffa Tobbe igen!
Blev en massa ta-igen-snack!
Gillar Tobbe som bara den. Han påminner otroligt mycket om min bror, fast i en äldre version. Och jag kan bli precis lika irriterad på Tobbe som jag kan bli på kära "Lillebror".
Sen blev det en trist stämning framåt eftermiddagen...
Kära kära S blev ledsen och jag ville bara kunna göra henne glad igen. Tyvärr var det omständigheter som jag inte kunde påverka. Sådana situationer gillar jag inte alls, när jag inte kan göra alla glada igen.
Förhoppningsvis har S skakat av sig tråkigheterna och jag hoppas att omständigheterna kastas om så att hon blir glad igen.
Väl hemma igen var det kel och lek och tröst med en liten hoppa som vägrat sova middag när hon blev passad av mormor.
Klockan 19 tog hon sin nalle och gick till "stora sängen". Och efter en flaska välling sov hon som en stock.
"The Man" for till IKEA för att inhandla badrumsskåpet jag tjatat om i EVIGHEEETER!
Nu ska jag läsa favvo-bloggarna, tjöta lite på F.B och sen blir det nog "Hollywood-fruar"!
Så tack för idag!
04 oktober, 2009
Men hoho? Nähä?
Jag har ju aldrig varit allergisk?!
Fick värsta kliet över hela kroppen i går...Okej, jag har haft det ett par dagar, men i går höll jag på att bli tokig!
Och idag var jag alldeles prickig på bröstet och under dagen spred det sig upp på halsen och ut med sidorna på ansiktet.
Ja, jag är sjukligt fåfäng och sa direkt att jag totalvägrar gå till jobbet i morgon om utslagen inte försvunnit.
Efter att jag höll på att slita av mitt hår i ren panik ringde jag sjukvårdsupplysningen, bara för att kolla om de kunde sätta upp en tid åt mig på vårdcentralen i morgon.
Hörde direkt på hennes röst att det var något märkligt. Snabba frågor och så sa hon att jag skulle åka in till jourläkaren?!
Jaha, men kan jag inte vänta tills i morgon?
Nej, du måste åka in idag.
???
Var inte annat än göra än att hämta hit lilla mamma så hon fick passa "Lillfröken" och så åkte jag & "The Man" till metropolen Ljungby.
Tack o lov var det tomt på akuten och jag kom in efter 10 min. Och dessutom fick jag en supertrevlig läkare.
Fast det är rätt komiskt med läkare, ett ögonkast och man får sin dom i en enda lång följetong:
"Det är allergi. Det är omöjligt att säga nu vad det är du är allergisk mot. Men det är allergi.
Du får tabletter som du tar i 5 dagar, sen måste du boka tid hos allergispecialist. Du tar medicinen i 5 dagar, men utslagen ska vara borta innan dess. Om utslagen inte försvinner eller blir värre måste du kontakta vårdcentralen direkt."
"Eh...okej."
Tack och hej.
In kom en sköterska strax efter med piller burkar för en hel arme´. Okej inte riktigt, men...
Fick en himla massa kortisontabletter, tror det var 6 st utspädda i vatten, på en gång och sen 2 andra tabletter.
Ska hämta ut resten av kuren i morgon. Hoppas få lite mer information gällande medicinen av personalen på Apoteket.
Ja, så så blev min söndag.
Inte någon vila precis.
Fast de där förbaskade utslagen förde något gott med sig.
Eftersom det är synd om mig nu, för att jag nästan är sjuk, och måste äta mediciner så köpte "The Man" massa plockgodis till mig. Alla mina favoriter.
Gick loss på godisskålen tills jag höll på att svimma av fullproppad mage.
Fick nästan kräla in till datorn
och nu ska jag kräla tillbaka till soffan.
Som en gammal kollega skulle säg:
Hej på dej
P.S: Eftersom jag blir trött av medicinerna och för mätt på godis så ser jag det som ett giltigt skäl att strunta i att rättstava det här blogginlägget. Alltså- varje felstavande och omkullkastade bokstäver har sin charm och förstärker känslan av min allergiska reaktion.
Bröllopstokig!
Har alldeles snurrat in mig på bröllop! Kollar på filmer på youtube, lyssnar på låtar, tittar på bilder på allt från brudpar till bukettter till håruppsättningar. Och blir så rörd så jag gråter!
Lever mig så in i sykonens kommande bröllop!
Kära syster ringde mig i går och rådfrågade om lite detaljer och jag var fast. Var alldeles uppspelt så jag var tvungen att ringa henne på fikan i dag på jobbet.
Det är blandade känslor det där. Drömmen om att en dag bli gift, ja, den har jag släppt lite, samtidigt som den gör sig påmind var minut nu med 2 bröllop nästa år.
Kanske blir det min tur 2011 då?
Alla fröknar som har en man som friar. GRATTIS!
03 oktober, 2009
" Allt kan förändras på 1 minut..."
Först nu somnade "Lillfröken". Och vi klarade oss från att somna själva.
Ett öga på Körslaget...o ja som avskyr alla de där sångprogrammen. Idol kan jag titta på men inget mer.
Kanske är det min hemliga förälskelse i A.Bagge som ändå gör att jag inte kan låta bli att titta på just Idol.
Timmarna efter jobbet har spenderats med familjen inomhus, väl gömda från regnet.
"Lillebror", "Biborka" och "Lilleman W" kom förbi en sväng när vi satt och slet vårt hår i brist på fantasi gällande aktivitet. Tur!
Kvällens resterande timmar, eller snarare minuter för min del misstänker jag, kommer spenderas här, i finfina stolen, med Winnerbäck, skrivandes på bloggen för att sen vila ögonen framför tv:n tills jag somnar.
Timmarna rusade idag på jobbet.
Jag och två kollegor kom in på ämnet " Allt kan förändras på 1 minut..."
Hos mig väcker det bara oro och påminner mig om hur skört allting är. Det är ett stort och otäckt ämne.
Det kan vara att förlora någon, det kan vara att drabbas av en sjukdom, få reda på en lögn som omkullkastar ditt liv, det kan vara ett svek....
Det slog mig hur sårbart allt jag har är.
Jag vill samla in alla männiksor jag bryr mig om, bara hålla dom nära och skydda dom så att aldrig något drabbar dom. Jag vill att klockorna stannar så att ingen åldras, så att döden inte inbillar sig att det skulle vara ett giltigt skäl att ta några av dom människorna i från mig.
Jag vill rannsaka alla männsikor omkring mig, vad är deras avsikter, vad kan jag göra för dom, vilka borde sållas bort...
Det är precis sådana här tankar som brukar ta sig in i mitt hjärnkontor. Alltid sådana där tankar som jag alltid måste förinta med klokare ord som: Så kan jag inte tänka. Jag kan inte styra livet eller ödet. Jag kan inte göra tillräckligt. Jag kan försöka, men den dagen då jag till exempel förlorar en person jag älskar, då kommer jag ändå alltid känna att jag borde gjort mer. Vårdat bättre.
Jag avskyr den känslan. Att vara tvungen att acceptera livets baksidor.Särskilt döden.
Jag väljer att avrunda det ämnet igen...Annars kommer jag inte kunna sova.
Med samma kollegor kom jag in på hur man samtidigt kan påverka en annan persons liv. Med bara små gester, ett par ord eller en mindre handling.
Något som du ser som ingenting kan betyda allt för en annan.
Jag har tänkt mycket på det där.
Att jag ska bli bättre på att tacka när jag får komplimanger eller beröm. Och jag ska ge tillbaka.
Att få höra att jag har ett härligt skratt, som idag, betydde otroligt mycket för mig. :)
Att få höra "Tusen tack för hjälpen. Du anar inte hur myket du hjälpt mig" trots att jag "bara" gjorde mitt jobb med lite merservice- det fick allt att gå som en dans.
Att få en kram när jag minst förväntar mig det.
Ett telefonsamtal som för någon annan var av ren rutin, betydde extra mycket för mig.
Det finns ju en motsats där också...Gester eller ord med negativ innebörd. Personen kanske inte menar så mycket med det, men mottagaren kan förändras för gott efter det ögonblicket.
Jag har en variant där...
Jag har alltid haft otroliga komplex för mina framtänder.
Jag har provat allt, gömma munnen bakom händerna när jag skrattar, helt enkelt försöka låta bli att slratta, eller skratta med stängd mun (- om du visste hur svårt det är)...
Nu råkade en av min sambos första komplimanger just vara: Du har så fina tänder?!
Jag minns idag, minst 18 år senare glasklart ett av dom tillfällena, som gav mig dom komplexen jag ännu har idag.
Nu kan jag nästan skratta åt det, men samtidigt blir jag så arg och ledsen för att det var en så korkad grej att göra mot mig. Och den handlingen som den personen, dessutom en vuxen männsika, gjorde, kom att ge mig komplex, antagligen resten av livet...
Hursomhelst...
Kör numera hej vilt skämt om tänderna istället. Skratta eller gråta, heter det ju.
Just nu saknar jag "Anjeska". Grymt mycket!
