Tro på dig själv, så gör andra det också

I dag blev jag överöst med beröm.
Det var alldeles fantastiskt! Och jag insöp varje ord som sades och jag ska verkligen lagra dom orden väl och aldrig glömma dom! Jag som alltid annars tramsat bort komplimanger eller beröm eller hittat på ursäkter och gett äran åt någon annan. Inte mer!
Det gällde sidor och egenskaper som jag insett med mig själv och nu har andra insett
dom fantastiska sidorna också.
Det är verkligen sant det där; tro på dig själv, så gör andra det också.
Jag ville bara kasta mig om halsen på dem båda som sa alla dessa fina saker om mig, men nja...det hade kanske varit att ta i. En aning. Men jag vet att dom förstod hur stolt jag blev av deras ord till mig. :)
Jag känner verkligen L Y C K A för att jag nått dit i mitt liv. Att tro på mig själv. På riktigt. Äntligen.
Vad mer kan jag säg?

Tanken var att jag skulle söka en intern utbildning men i samråd med de klokare beslöt jag mig för att vänta till nästa år.
Jag vet att jag kan, att jag passar och att jag har massor att bidra med. Men jag ska se det här kommande året som ett perfekt tillfälle att lära mig acceptera ordet TÅLAMOD.
Nog rackarns är jag otålig och jag var ju så laddad nu!
Att stanna upp och koncentrera mig på det jag har omkring mig innan jag rusar vidare.
Steg för steg ska jag ta mig mot målet. Vilket jag hoppas nå hösten 2010 istället.
Så heja mig i cirkus 365 dagar till!:)

Read More »»

Tandvärk

har jag haft sen tidig eftermiddag och jag tackar livet för att jag överlevt mig själv!
Okej, det är lätt att lova NU, men jag ska minsann komma i håg det här...nästa gång jag har ont i huvudet eller i magen eller vad som, att tandvärk är värre!
Det sätter ju sig på psyket! Blev alldeles hysterisk här innan.
Det kan ju dessutom vara en taskig kombination av P L Å G A tillsammans med
T A N D L Ä K A R -  S K R Ä C K !
Ringde till min tandläkare och började storgråta så fort dom svarade...förstås.
Nu har jag tur att äntligen hittat tandläkare som tar min skräck på allvar! Så jag känner mig aldrig dum när jag gråter. Jag vet att dom förstår.
Men man kan ju inte låta bli att tycka det är lite halvpinsamt ändå...först när man gråter så mycket så man inte ens kan säga sitt personnumer...och sen när dom då ser att jag närmar mig 30-strecket...
Fick i alla fall en tid på torsdag-morgon. Jag överlever tills dess.
Ni anar inte hur ont jag ska ha för att ringa frivilligt till tandläkaren.
Jisses!
Proppade i mig Ipren men fick ändå gå tidigare från jobbet. Var alldeles gråtig och kände mig febrig av den där förbenade tanden...
Visst, det är bättre nu, men det är ändå så pass att jag misstänker att den ska plåga mig i natt också...

Okej, ett himla tjat om tandvärk, jag ber om ursäkt. Men har du haft tandvärk så vet du vad jag menar.
3 Ipren per dygn heter det...jag har förbrukat 2 på 6 timmar...Jädrans!

Read More »»

Om man inte varit med om det själv så låter det nog som hokuspokus

Märkliga tankar bara slår mig så där...Jag är van.
Jag har för länge sedan accepterat att det är sådan jag är. Och jag har lärt mig tycka om mig själv även om jag inte alltid gillar mina stora funderingar. Å andra sidan, det är precis dom där stora funderingarna som gör att jag ser mig som annorlunda. Och som sagt, annorlunda är ett vackert ord. Och därmed en vacker egenskap.

Det är bara så konstigt...Jag kan vara inne i ett samtal om vad som helst, eller sitta och titta på tv, eller vara sysselsatt med något och så vips drabbas jag av en konstig känla i kroppen.
Närmast passande beskrivning är nog vemod.
Det bara dyker upp så där. Jag märker att hela jag förändras på blott en sekund.
Numer har jag lärt mig att stanna upp, backa tankarna och försöka fånga upp vad det var jag hörde, såg eller tänkte som gav mig den där märkliga känslan.
Om man inte varit med om det själv så låter det nog som hokuspokus.
Har frågat "The Man" flera gånger: Kan inte du bara så där helt plötligt bli så där konstig, orolig, ledsen eller fundersam utan att veta varför?"
"Nej...det tror jag inte".
Hepp.

Jag har insett för många år sedan att jag är en känslomänniska. Förr var det otroligt jobbigt för en tanke förvandlades på 10 sekunder till 1000 tankar om livet i stort och så redde jag inte ut det...

Men nu har jag accepterat det, lärt mig styra det och jag skulle ändå för allt i världen aldrig byta.

Som någon klok en gång skrev: Jag är bäst när jag är mig själv!

Read More »»

Hoho, vart tar kvällarna vägen???

Begriper inte vart kvällarna tar vägen? Tyckte precis jag kom hem från jobbet och nu är klockan 19.45. (slutade 17)
Har ju bara hunnit äta, läsa bok, pynta dockvagn och prata i telefon.
Javisst ja, ett misslyckat nattningsförsök har jag också hunnit med.

Fick värmande rader från kära Julia, allas våran "JUAT" idag. Det betyder otroligt mycket.
Hon är en person jag ser upp till och som jag har stor respekt för.
Ska skriva ner hennes ord till mig i min kalender.

Dagens skratt bjöd förstås Hannah på. Jag vet inte i vilken ordning det var, om jag drog ett skämt som hon spann vidare på som jag skrattade åt och spann vidare på som hon skrattade åt som jag spann vidare på...eller om det var tvärtom.
Hannah är min skrattkvart om dagen kan man säg.

(Fotbollsträning i tv-rummet hör jag)

Har dåligt samvete för syskonbarnen.
"LillemanW" är van vid att jag är där ofta ofta, men sedan jag började jobba och han började på dagis igen så går vi om varandra. Vi ska ta igen det, "Lilleman W". Jag lovar.
Och så lilla "Rutis"...Dig träffar jag allt för sällan.
Du vet jag hinner inte köra till Klippan och hem igen efter jobbet och samtidigt hinna leka med dig och ändå komma hem och i säng i tid.
Men nästa vecka kommer jag och firar din ettårsdag och då sover vi över hos dig och mamma och pappa. Då ska vi ta igen förlorad tid, "Rutis".

Imorgon blir en mellan-dag. Då det står lite still, men på onsdag, då...Då bör det nog komma lite mer besked.

Svejs!

Read More »»

Närvarorapport

Härmed rapporterar jag min närvaro.
Har inte mycket att förtälja er kära kamrater idag. Dagen har varit min och "Lillfröken"s. De dagliga bestyren samt lite guldkant genom picknick med nalle och dockan på storarumsbordet.
Barn nöjer sig verkligen med det lilla!
Tog ut hennes lilla tygservis och dukade upp det på storarumsbordet och fyllde kakfatet med rån och ställde fram lite saft. "Lillfröken" hade världens kalas!:)
Dags för mig att lämna "Lillfröken" med mormor då det börjar dra i hop sig för jobb för min del.
På återseende!

Read More »»

Fortfarande otroligt stolt

över mig själv!
Om jag inte kommer ända dit jag hoppas, då är jag ändå himla nöjd. Jag kan ärligt säga till mig själv att jag gjort mitt allra bästa så här långt.
Det är en härlig känsla!
Nu får vi vänta och se hur långt det räcker...:)

Read More »»

Måste-måstet

är klart!
Det gick nästan oförskämt lätt, när jag väl fick tid att slå mig ner i ro.
Jag är otroligt stolt över mig själv! OTROLIGT!

Read More »»

Idag är det dags!

Sista dagen idag...okej, jag hoppas på dispans, en dag eller två med lite tur, men målet är ändå att få måste-måstet klart i dag.
Jag har varit livrädd och undvikit det så in i...men i dag när jag väl satte mig och gav det ett försök så kändes det ganska naturligt och gick förvånansvärt lätt.
Att göra denna typen av måste-måsten är inte lätt med "Lillfröken" som inte anser att jag ska ge mig på andra utmaningar än henne.
Blev först en kamp mellan oss båda om tangentbordet. Försökte därefter mig på att köra gamla varianten med penna och papper. Men jag förlorade där också.
I sista minut, precis när hon laddade för krokodiltårarna, kom "The Man" och lockade med vällingflaska.
Snopet släppte hon allt och gick med han in för middagsvila.
Jag som hade gjort mig beredd för att fly hem till mamma för att någon gång bli färdig med det här.

Jag har oerhört lätt för att skriva i vanliga fall. Det bara kommer, helt naturligt. Men nu, när det är seriöst och jag ska ta vara på en chans, då är det desto knepigare...

Önska mig lycka till!

Read More »»

Kalas 2

ägde rum här under eftermiddagen.

"Anjeska" hade tagit fel på tiden till klassfesten så hon kunde dessvärre inte komma. Men här var fullt hus ändå: Jon, "Rutis", "Lillebror", "Lilleman W", "Biborka", mamma/mormor, jag, "The Man", "Lillfröken" och så söta "L"- "The Man´s" kusinbarn.

Tårta tills vi storkande och massor av lek och stoj.

Söta "L" stannade en bra stund efter att de andra åkt. Vi bestämde att hon ska sova över nån kväll. Hyra film, tända ljus och äta massor med godis. Och dessutom ska vi ta med "L" och hennes lillebror "J" till Leos lekland.

Vi har pratat så länge om att åka dit med "Lillfröken" men det har aldrig blivit av. Men nu så...och då tar vi även med oss "L" & "J".

Förhoppningsvis får vi även sällskap av "Lillebror" med familj också.

För övrigt gav sig "The Man" sig själv en moppe i present.
Jag sa att jag tyckte vi behövde en bil till, men aha...det blev en moppe.
Så länge jag själv inte måste köra den så ska jag inte klaga.

Höll på att skratta mig sönder och samman bara jag provade hjälmen. Kinderna hamnade framme vid näsan OCH uppe vid ögonen.

Tänkte ge mig på att köra den, men har någon fobi för mopeder så jag vågade inte...
Om den dagen kommer då jag vågar provköra den, då lovar jag att dokumentera det och visa er på bloggen.
Avslutar dagens bloggande med bilder på raraste raraste barnen.

"Lillfröken" & "Lilleman W"

"Lillfröken" & "Rutis"

Från början fanns de där leksakerna i den där lådan...:)

Read More »»

Hmm...

Planen var att jag skulle ta tag i det där måste-måstet...men stängde in mig i dator-rummet med mina funderingar.
Kan det vara så? Näää....
Kanske? Varför inte?
Eller...näää....
Men varför skulle det då.....?
Nåt lurt är det...
Väl?
Vad är anledningen annars?
Finns säkert en logisk förklaring?
Eller?

Bort bort bort!
Låtsas inte om det det där nåt mer nu.
Jag och mina fantasier. Hoppas jag.

Read More »»

Måste fixa måste-måstet...snart. Senast i kväll.

La mig redan 21.30 i går och fick sova ända till 09.00 innan jag hörde "Lillfröken" ropa "Ma" och "Pa".
En fantastisk känsla att få känna sig riktigt pigg och utvilad!
Det gav resultat- har städat precis hela huset, utan att fuska genom att stänga dörren till något av rummen.
Okej, det finns en baktanke med städningen...; genom att städa kan jag ärligt säg till mig själv att jag inte hinner med måste-måstet precis just nu. Utan jag måste helt enkelt skjuta upp det till senare.

I eftermiddag kommer "Anjeska" och co och även "Lillebror" med familj på lite försenat kalasfirande.
Det är ju en god ide´...att ordna flera olika kalas under flera olika dagar. Då förlänger man ju sin födelsedag?! Ett tips jag ska ta fast på.

Nä, nu börjar måste-måstet göra sig påmint...Måste kvickt komma på något praktiskt att göra så jag kan fortsätta skjuta på måste-måstet lite till med rent samvete...
Eh...Ja! Jag ska ta och springa en snabbrunda förbi lite fönster och speglar och torka bort alla små handavtryck innan "Lillfröken" vaknar. Dom kommer blänka efter putsandet en timme till ungefär.

Hej så länge!

Read More »»

Jag vill hjälpa henne att känna sig trygg

Min torsdag innehöll inte bloggskrivande alls! Hade kanske inte urmycket att skriva om, men jag fick verkligen tänka sunt och realistiskt när jag gick och la mig och med PANIK insåg att jag alldeles missat att blogga på EN HEL DAG!

Vet knappt vart gårdagen tog vägen?
Åkte i alla fall till käraste "Gladys" för 2 timmars prat om allt och inget vid 17.
Det är så skönt med henne. Vår vänskap är lika kravlös som min och min systers tillexempel. Man hör av sig när man kan. Man behöver inte ha dåligt samvete eller planera och spika in massa träffar.
Vi vet var vi har varandra och även om det skulle gå månader emellan att vi träffas så när vi väl ses, är det som om vi aldrig varit ifrån varandra. :)
Samtidigt vet jag att om jag skulle behöva råd eller tröst eller bara en vän akut, dag som natt, då finns hon där. Garanterat.

En kopp kaffe och en soffa och vi kan prata bort timmar. Jag hade behövt fler "Gladys"vänner.

Resterande av kvällen spenderades med "Lillfröken" som ville sova, sen inte sova, sen kela, sen sova, sen inte sova, sen hämta nalle, sen sova, sen inte sova och sen somnade mellan mamma och pappa i stora sängen.

Annars vill hon fortfarande sova i sin egen säng ( i går var första gången på evigheter som vi fick natta henne inne hos oss) , men vill inte att mamma går ut från rummet förrän hon somnat. Och jag stannar intill henne troget.
Dilemmat är att pappa inte duger till nattningen. Bara mamma. Alltid mamma.

"Lillfröken" har aldrig, och ska aldrig behöva gråta sig till sömns om jag får bestämma.
Varje kväll provar vi om pappa/ "The Man"  får gå in och natta, skakar hon på huvudet så följer jag med istället.
Hon pekar på sidan av spjälsängen, på golvet får jag ligga och hålla henne i handen medan hon äter sin välling.
Jag går inte ut utan att hon har somnat.
Jag frågar ibland " Får mamma gå ut till köket?" eller"Får mamma gå ut till pappa" till exempel.
Skakar hon på huvudet, då stannar jag kvar hos henne. Jag tror faktiskt, att en dag, när hon känner sig trygg nog, så kommer hon att nicka och hon kan somna utan mig intill.
Jag V Ä G R A R tvinga fram det. TOTALVÄGRAR.
Visst, i bland tar det lååååånga stunder innan hon ens överväger att blunda, men jag sitter där vid hennes sida.
Börjar hon gråta, då tar jag upp henne och vi kelar en sund i soffan eller leker innan vi provar igen.

Gör jag fel?

Jag lägger mina egna behov och mina måsten åt sidan för att försöka visa mitt barn att jag finns där.
Jag vill hjälpa henne att känna sig trygg.

Innebär detta att jag intalar henne att jag ALLTID finns där. Nej.
Jag har nu fått bevis på just det.
Det funkar nämligen utmärkt att gå till jobbet, att vinka hejdå, att hon går till pappa även om jag är hemma osv. Men om hon vill ha mig på kvällen, innan hon ska sova? Då får hon det.

Såg en ganska ironisk grej som jag reagerade på.
Hur kan berömma sitt lilla barn för att vara duktig på att somna i sin egna säng när man använt sig av metoden: "Lägga in och låta gråta sig till sömns. Lite gråt mår inte barn dåligt av."
Beröm inte barnet för ett korkat beslut som du som förälder tagit.
Vad har barnet för alternativ?
Dom har insett att mamma eller pappa inte vill lägga tid på att natta och de måste utstå ensamheten och otryggheten, därmed gråter de sig till sömns.
Det handlar alltså inte om att barnet är duktigt utan enbart på föräldrarnas beslut.
Förstår inte det där resonnemanget?

Ja, egentid, visst! Alla föräldrar behöver det. Stor eloge till föräldrar och ÄNNU MER flerbarnsföräldrar som hittar orken och energin för sig själva eller för parförhållandet, för jag kan ibland känna att jag bara vill lägga mig ner och sova och strunta i resten och då har vi ännu endast ett barn.
 Men eftersom jag valde att skaffa barn, måste mitt barn vara prio ett!
Resten får anpassa sig. Visst det är svårt och det är ett himla pusslande.

Märkligare är det inte.

 P.S: Ingen behöver ta åt sig personligen av mina åsikter om nattningsrutiner. Däremot hoppas jag att personer som låter barn somna själva trots gråt inte passar på att framhäva sina egna beslut genom att påstå att barnet är duktigt. Jag står fast vid att ett barn som gråter sig till sömns, vad är det duktiga i det ??? Jag känner enbart medlidande och en önskan om att få trösta dom barnen. D.S

Read More »»

Moment 2

I dag var dagen D för det som mest snurrat i mitt huvud den sista tiden.
Massa tankar i huvudet. Räcker det jag har, går det att finputsa det som kanske inte räcker, kan jag, bör jag, vad händer sen?

Här gäller det att ha koll på sina svagheter. Mitt största MINUS är mitt kontrollbehov!
Jag vill veta exakt ALLT i MINST MINSTA detalj.
Men jag får inget veta, förrän jag provat.
Jag tror jag kör på, och utmanar mig själv.
Kontrollbehov- är det bara negativt?
Om man vänder på det så beror det ju också på ett slags ansvarstagande. Att jag vill vara insatt och kunna prestera mitt allra bästa. Men vänder man i sin tur på just DET, så bör man också vara modig nog att chansa, att våga riskera att göra fel och inse att allt inte går att styra över.

Räcker jag som jag är?
Är det något för mig?

Jag har i alla fall bestämt mig, tror jag, för att köra på. Och det är dags för moment 2.
Fixar jag det men inte resten, ja då är jag riktigt glad och nöjd ändå!


 

Read More »»

Snart är det jul

September ser jag som sista månaden innan jul.
Eller ok, jag fattar ju att oktober och november kommer emellan, men ändå!
"The Man"s födelsedag har alltid varit "likamed" att sommaren är slut, hösten är på väg och sen kommer julafton!
Japp, och idag fick jag den där första julstämningen! Galet, ja vet...i september!
Började fundera på julklappar, hur vi kommer fira julen- var och med vilka. Och om en vecka är sista dagen att lämna in önskan om jul-ledigheten. Då ska kalendern klottras ner med "SEMESTER" och därefter följer planering av julbestyren.
Eftersom jag är usel på att laga mat handlar det DEFINITIVT INTE om när maten ska inhandlas eller förberedas utan ENBART OCH ENBART om julklappar!
Jag har sagt det varje år, men nu ska jag faktikst försöka att börja köpa julklappar INNAN sista veckan innan julafton.
Mitt stora bekymmer är att jag ÄLSKAR att ge bort presenter så så fort jag har ett paket vill jag att personen ska öppna det på direkten. Under flera år har jag tvingat- inte med våld, men nästan- flera i familjen att öppna något paket innan självaste julafton.

Älskar JULAFTON! Råkar bara ha trista vuxna människor omkring mig som envisas med att julklappar bara handlar om att byta pengar och att "vi köper till barnen istället".

Men jag då? Jag må vara vuxen, men jag vill också ha paket. Massor!

Födelsedagar är också roligt!

Att få ha en elldeles egen dag på året!

Gillar andras födelsedagar N Ä S T A N lika mycket som min egen. Uppvakting är kul!

"The Man" har tagit dagen idag, sin födelsedag, med ro. Mest varit jag som tjoat och tjimmat.

Dragit på mig kalasbyxor och klänning, okej, en något för liten klänning, men är det kalas så är det.

Vill inte födelsedagen ska ta slut. Det är en härlig stämning i huset. Och dessutom städat och fint!

På jobbet går det också bra.

Hannah var tillbaka efter en dags ledighet och jag fick ta igen alla skämt jag missade i går.

Mitt mål med Hannah är alltid att få henne att skratta så hon gråter. Ofta lyckas jag. Gör jag det inte, så blir jag bekymrad och filar på skämten tills jag lyckas nästa gång.

Förutom Hannah går det övriga också bra.

Jag är inne i rutinerna, om inte fullt ut så en bra bit på vägen.

Och det är skönt att ha fått lite vardagsrutiner!

Vad som händer härnäst...det återstår att se!

Passar på att gratta käraste

Tessilooos lille "WILLE" på 1-årsdagen! :) GRATTIS!

Read More »»

Jag är som bäst när jag är mig själv

Äntligen!
Nu kan jag sätta mig vid datorn med kalasgott samvete!
Lekt, badat, finrenoverat, tvättat och städat! *mallig*
"The Man" fyller år i morgon. Blir väl inte något jättejippo, men kan vara en fördel om ev gäster kan ta sig in i hallen utan att behöva ta hjälp av stege.

Var en superstressig morgon. Sådana morgnar kan ju som känt sätta sin prägel på resten av dagen, men förutom en grym trötthet blev dagen bra.
Tomt utan Hannah på jobbet men tiden rusade ändå.

Trotsade min feghet och mitt kontrollbehov och gjorde det jag funderat på länge nu.
Eller ja...ett steg närmare i alla fall. Om jag tar steg 2 får vi se.
Bara att jag tog det här faktiskt pyttelilla beslutet betydde otroligt mycket för mig själv. Att jag vågade.

Jag är som bäst när jag är mig själv, har jag visst sagt någon gång.
Så länge jag gör vad som känns rätt och bäst för mig så ska jag gå med huvudet högt.
Och vågar jag utmana mig själv- ännu bättre!
Det kanske inte räcker hela vägen i det här fallet, men då vet jag i alla fall och får finna andra mål.
Heja mig!

Read More »»

Berätta hur du gör

Read More »»

Lyssnar på

Winnerbäcks nya album....Det gör mig lycklig!

Read More »»

Asså ja veeeeeeeeeeeeeeet

att jag har haft sjukt tråkiga inlägg de sista dagarna...
Kan inte hjälpas.

För lite tid, nollställt humör och frusna fingrar = trist bloggande.

Jag ska bli roligare.

Snart.
Jag loooooooooovar!

Read More »»

Det blev

en bra dag!
Jag omger mig med arbetskamrater som lockar till skratt.
Kommer hem och kelar med raraste raraste.
Cyklar till lekplatsen med raraste.
For vidare till bus med "Lilleman W" som bara växer o växer!
Nattat lilla sötnosen och nu väntar jag på telefonsamtal gällande min nya "hobby"!

Hej!

Read More »»

Medelmåtta Måndag

Käre tid...Jag börjar en halvtimme tidigare än vanligt idag och ändå sitter jag redo att åka till jobbet. En halvtimme förvisso kvar tills jag ens behöver börja leta efter bilnycklarna.
Har egentligen inte tid att jobba idag. Har alldeles för mycket jag borde reda upp.
Men det får bli sen...
Sen, det är väl just det ordet som satt mig i den sits jag befinner mig i.
Gårdagen SÖNDAG var en av dom sämre under mitt liv tror jag. Höll mig undan bloggen medvetet för att försöka koppla bort bekymrena. Gick inget vidare ändå.

Att somna med bekymmer och samtidigt vara rädd för att försova sig, ingen bra kombination.
Idag är det en ny dag och jag ska försöka hålla mig mittimellan.
Visst det finns massor jag borde ta tag i, men idag ska jag mer försöka hålla huvudet ovanför vattenytan.

Partajet i lördags, det får mig fortfarande att le.
Jisses, jag var manisk och dansade hej vilt i ett par snodda tubsockar? ( av någon anledning tyckte jag att det var svårare att göa moonwalken barfota, och mina motståndare hade ju faktikst just tubsockar på sig.)
Vita tubsockar ja...
Som jag senare råkade spilla rödvin på. Oooops...
Jag vek i hop dom iallafall prydligt och lämnade dem tillbaka till sin ägare innan vi lämnade partajet.
Okej, nu flinar jag för mig själv.

Det kommer bli en bra dag i alla fall!

Read More »»

Funderar

mycket, alldeles för mycket...Pratade även med " Gladys" om det i går. Vet inte vad jag ska göra. Om jag orkar.
Eller går dom där tankarna över?
Vill skriva av mig, men kan inte här och nu.

Käraste "Gladys" fick mig i alla fall att sitta och gapskratta när jag såg hennes bild-dokumentation av gårdagen på hennes blogg ! Hysteriskt kul!

Read More »»

Gårdagen

var helt fantastisk! Jag älskar att skratta så jag får kramp i magen! :)
Dancebattle, partaj med spännande tema hos "Lillebror" & "Biborka" , hämnd många år senare- äntligen, prat om allt och inget med käraste "Gladys!
Kalas!

Read More »»

I dag ser jag

fram emot lite rose´och fnitter hos "Biborka". Käraste " Gladys" ska också med. Så kul att träffa henne! Blir alltid en extra massa skratt.
Varit en sväng på lekplatsen med "Lillfröken". Var där max 45 min men hon hann trilla och slå sig minst 5 ggr. Stackars.

Knepigt i livet just nu...Var ganska knepigt innan, men så blev det ännu knepigare.
Började tänka på saker som jag inte riktigt vet vad dom betyder...om dom ens betyder något alls?
Gamla saker gör sig påminda.

Har inte tid med fler knepigheter.
Koncentrerar mig på kvällens kalajs istället! :)

Read More »»

Shit...

Vad betyder det här nu då???
Avskyr när jag inte förstår mig på mina egna tankar!

Read More »»

Latmaskdag

Okej, förmiddagen öste på i full fräs men från middag ställde hela min kropp in sig på V I L O L Ä G E !
Har inte hänt något märkvärdigt, har inte tänkt några typiska knäppa Katja- tankar men har ju "dille" på att skriva minst ett inlägg om dagen.
So this is it!

Read More »»

Värsta humöret

brukar ju dessvärre göra en annan himla oeffektiv.
Ett tag kändes det som att världen rasade över mig och jag ville faktiskt bara gå o sova i samma veva som "Lillfröken" somnade vid middagsvilan.
Slösade bort dyrbar tid vid datorn, inte ens på bloggen!

Men hejssvejs, när "Lillfröken" vaknat körde vi full rulle här!
Efter lite disco fick jag för mig att jag skulle möblera om sovrummet.
Totalvände upp o ner på rubbet.
Okej, sängen väger säkert ett ton, men jag flyttade den, alldeles själv.
Okej, det skrapade i parketten och jag vågade inte kolla om det blev märken.
 ( tänker inte nämna det för "The Man" )
Dessutom trillade någon pinne av undertill på sängen, men det kan väl inte vara något "bärande"?
Visserligen, det gör inget om sängen brakar i golvet. Då måste vi köpa ny säng ( JAAAAA) och då måste man ju köpa nya nattuksbord och ny byrå och kanske en ny spegel och ...Varför begriper inte " The Man" att det är ett M Å S T E?!
Hursomhelst, "Lillfröken" tyckte just sängförflyttningen såg kul ut antar jag för hon skrattade så hon kiknade. :)
Vet inte om det blev så mycket bättre, men förändring är kul!
Och jag skingrade de där trista tankarna gällande min förmiddag.
Kalas!

Förhopningsvis ger flytten av den två ton tunga sängen mig träningsvärk till i morgon. Det innebär i sin tur att jag är steget närmare " T H E  B O D Y " för brudtärnesuccén midsommar 2010 !

Nu ska jag gå och lägga mig i nymöblerade sovrummet, bläddra i IKEA-katalogen
och kika ut nya sängen jag vill ha!

Godnatt!

Read More »»

VÅGA VÅGA

Det är mitt nya mantra.
Jag är så trött på att vara försiktigt och rädd. Rädd för att inte vara perfekt och fröken duktig. Visst måste man få lov att vara en medelmåtta på vissa saker? Det är ju också en styrka. Visst?
Funderar på en grej som jag håller för mig själv tills jag bestämt mig.
Jag vill fatta det beslutet helt grundade på mina egna åsikter. Vad JAG tror är bäst.
Om JAG tror att det är något för mig och jag något för "det".
Mitt dilemma är just det där...Att jag måste våga just våga.
Mitt enda hinder är jag själv. Min knepiga egenskap som säger att jag måste vara så otroligt duktig hela tiden. Och mitt kontrollbehov.
Min förhoppning är att de där egenskaperna, som är mitt hinder för att våga,
är egenskaper som faktikst går att tona ner. Som kanske rent av går att finputsa och göra till något bra?
Kanske?
Enda sättet att få veta är att utmana mig själv.
Och det är PRECIS det hela min kropp och själ ber om; att få utmanas av inte bara mig själv utan även av andra!
Ju mer jag funderar desto mer känns det som att detta är något för mig.
Att jag har hjärtat på rätt ställe och en bunt med kanonegenskaper.

Men som sagt, jag måste våga bara!

Read More »»

Jomen sjääääälvklart!

( Det är svårt det där...Hur mycket man ska berätta här.
Men en del känner redan till bakgrundshistorien så jag kör på. Mest för min egen skull, jag behöver rensa huvudet! )

Hemkommen från spännande orten Gislaved.
Varit hos läkaren. Vanliga rutinkontrollen blev en trist överaskning....
"Jag har hittat något som ser konstigt ut på livmodern".
Jomen sjääääälvklart!
Jag blev lite ställd men höll på att brista ut i skratt faktiskt. Det var som om jag omedvetet gått
och väntat på detta.
Blir vattenscanning nästa månad och med otur leder provsvar till operation.
Visst, kan ju vara så att det inte är som läkaren befarar, men ändå...Lika bra att stålsätta sig.
Mitt stora bekymmer är inte själva operationen, utan ärret.
Jag har redan ett superlångt ärr, som ett kejsarsnittsärr på magen från en annan op. Jag vill inte ha fler!
Märkligt det där...jag är inte rädd, mest uppgiven och fylld av "så typiskt"-tankar.

Dessutom fick jag bekräftat att jag "endast"( det kunde ju varit värre) har 50 % chans att bli gravid pga av vad de var tvungna att operera bort den där vintern..
Jehooo....aldrig känt mig så kvinnlig som nu...Icke!
Det var nog inte själva beskedet jag fick av läkaren som gjorde att jag började gråta när vi gick därifrån.
Det var nog just det där att jag känner mig så okvinnlig...Lika bra dom tar bort rubbet.

Stannade till på "Donkan" och käkade.
Såg två gamla supersöta farbröder och plötsligt var mina bekymmer borta för en stund.
Det där är så typiskt mig.
Om jag ser något rart, ful-fint, annorlunda så lever jag upp.
Dom ögonblicken är superhäftiga och ger mig verkligen en "kick".
Vet inte hur jag ska förklara det. Det är i alla fall himla kul att vara som jag då.
På vägen ut såg jag dessutom en polisbil vid drive-in. Ännu en sådan där kul bild. Poliser- som jag är så rädd för, på Mc Donalds- som jag förknippar med bollhav, busiga barn och glada miner.
Jag är otrooooooligt rädd för poliser. Eller rädd o rädd, men jag har en VÄLDIG respekt för dom.

Sov nästan hela vägen hem.
Väl hemma har jag försökt att koppla bort allt det där.
Fick kela massor med underbaraste "Lillfröken" som fortfarande sov när vi åkte i morse.
Vi vinkade hejdå till barnvakten mamma/mormor och tog igen alla kramar och pussar vi missat innan hon somnade i sin säng.

"The Man" har åkt till jobbet och jag vet inte riktigt vad jag ska pyssla med under "Lillfrökens "middagslur.
Kaffe, först o främst!

  

Read More »»

Eftermiddagsfika

med fantastiska "JUAT" ser jag fram emot. 15.30 ca dyker hon upp.
Tror inte vi setts sen i julas, runt advent.
Vi jobbade i hop, delade arbetsuppgifter och blev allra allra bästa vänner från sommaren -07 till jag gick på mammaledigheten våren -08.
Det var tur att jag hann gå på mammaledighet innan hon slutade på jobbet, annars hade jag gråtit floder.
"JUAT" är en sån person som jag vill vara. Vi är otroligt lika, men hon har även de där egenskaperna jag önskar att jag hade.
Jag ska prata om de där funderingarna jag har.
Jag är övertygad om att hon har kloka tankar och svar.

Var en stressig dag på jobbet och jag kämpade febrilt mot "fröken duktig" som gjorde sig påmind oftare än vanligt i mitt huvud.
Ska bli skönt med lite lediga dagar. Jobbar igen först på måndag. Tills dess bör jag sopat bort den där duktigstämpeln.

Hursomhelst, "Lillfröken" tar middagsluren och här ser ut som fasen.
Panikstäda springandes på tå!

Read More »»

En låt

jag glömt bort.

Read More »»

Käraste systeryster

& hennes Jon har bokat kyrka nu. På något sätt känns bröllopet ännu mera verkligt. Hon var så glad när hon ringde och berättade att de fått kyrkan de ville ha.
Kom in på lite allmänt bröllopsplanerande och hon berättade vilka som skulle ansvara för vad, värdpar, värdinnor och så vidare.
Frågade henne vilka mer än jag som skulle vara brudtärnor. Har bara tagit för givet att det var jag och minst två av hennes vänner.
Hennes svar var så rörande:
"Det är bara du som ska vara tärna. Du är den viktigaste."
Frågade om jag skulle ansvara för något eller ha någon uppgift.
"Det kommer vara din uppgift, att vara min tärna. Du ska bara vara. "

Så kärt så jag blev alldeles rörd!

Och att jag blir ensam brudtärna gör ju att det nästan känns som att det är jag själv som ska gifta mig. Okej, nästan i alla fall. Jag får åtminstone stå där framme och kolla åt samma håll som brudparet. Typ.

Read More »»

Alla mina tankar går till "A" & " S".

Jag måste köpa en mössa. Ryss-mössetypen tror jag.
Eftersom jag totalvägrar bilen tills den är fixad (aldrig) blir det cykel till jobbet framöver. Jag kan informera er om att det är kallt på morgnarna. ÄNNU kallare när man cyklar!

Fast jag vägrar att cykla hem från jobbet när jag jobbar kväll. Visst, cykelvägen är jättemysig och fin och alldeles underbar på dagen, men när det är mörkt är den ENBART otäck. SUPEROTÄCK!
Hur som haver behöver jag inte tänka på transportering av mig själv under kvällstid förrän nästnästa vecka.
Jag har alltså ett tag på mig att klura ut en lösning.

Märklig dag idag...
Engagerade mig i en fundering fullständigt på jobbet.
Var så uppe i dom där tankarna även när jag kom hem.
Ringde Rebecka för att kolla vad hon tyckte om mina funderingar, men kom på att dom skulle på  "Lillebror" s väns sons begravning. Plötsligt var inget av det jag hade att säga viktigt längre.
Lille " H" begravdes idag kl 14.
Det är så sjukt sorgligt och det gör så ont i hela mig.

Jag började gråta när hon läste upp vad dom skrivit på kortet.

Jag kan inte tänka på det mer. Jag blir så besviken på det där med ödet, meningen med livet och allt...

Alla mina tankar går till "A" & " S".

Read More »»

Vad har vi konstaterat idag då?

Jo! Att när man närmar sig 30 så behöver man mer än 5 timmars sömn!

Om jag är trött?

TRÖTT?!!!

Jag sover än!

Read More »»

Utmaning

Kikade på Pennys blogg och fann en utmaning.
Let´s do it!

Regler:

Det här är svårare än du tror! Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord! Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma ord som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar (förutom på fråga 1)!

1. Vad heter du? Katja
2. Ett ord på fyra bokstäver: Kaka
3. Flicknamn: Kajsa
4. Pojknamn: Kalle
5. Yrke: Konditor
6. Färg: Khakigrön
7. Klädesplagg: Klänning
8. Mat: Korvstroganoff
9. Sak i badrummet: Kam
10. Plats/stad: Kungälv
11. En orsak att vara sen: Kris?
12. Något man skriker: Kör då för f-n
13. Film: Kalle och chokladfabriken
14. Något man dricker? Kaffe ( FÖRSTÅS)
15. Band: K

16. Djur: Krokodil

17. Gatunamn: Klintavägen ( strömsnäsbruk)

18. Bil: Kombi

19. Sång: Klappa händerna ( när du är riktigt glad)

Read More »»

För övrigt var nog bilfärden till jobbet dagens drama

Vet inte vad som hänt. har tappat stinget, igen, med bloggandet.
Kan inte koncentrera mig på vad jag ska skriva om?!

Påbörjade en av mina två veckor med tidiga morgnar på jobbet. Var övertygad om att jag skulle försova mig, så när jag inte gjorde det steg jag upp glad som en sol...eller vad man nu brukar jämföra med?
Såg framemot att komma till jobbet och berätta om helgens eskapader, men hallå?
Inte många som blev imponerade precis.
Hannah allra minst? Hallå?
Nä, det var inte Hannah likt så jag ska göra ett nytt försök i morgon.
Martin var i alla fall snäll och spelade imponerad. Och så såg han till att sprida det lite också. Kanske med hopp om att jag ska få fler vänner?
Tack Martin!
Ditt stöd i lördags, det, DET är vänskap det!

För övrigt var nog bilfärden till jobbet dagens drama.
Vet inte vad det är med den bilen. Den lever sitt eget liv?!
Spelade i alla fall Rolling Stones på full speta och drog på värmen eftersom det kändes som minusgrader när jag stack ut näsan.
Tydligen klarar inte vår bil med att gasa, rulla, spela musik och producera värme samtidigt...Den började tjuta- MER ÄN VANLIGT- och hoppade mer fram än rullade.

Höjde volymen för att försöka koppla bort oljudet och gasade på med hopp om att komma till jobbet utan att behöva gå.
Okej...500 meter från jobbet får den totalfnatt och vill dö.
Panikslagen, mitt bland säkert 100 kollegor ute på gatorna som helst av allt vill hålla för öronen när jag kommer farandes i gnisselbilen från  helsiket, håller den på att dö så fort jag bara nuddar bromsen. Försöker låta bli att gasa, men då dör den ju för det.
Det är bara att hålla i hatten, eller ratten och gasa. Och jag klarade det. Hann precis parkera och så dog den.

Totalvägrade köra hem rackarbilen och krävde att "The Man" cyklade ner min cykel istället.
Okej, det är en bra bit att cykla, tycker jag.
Men nu vägrar ja köra den där bilen förrän man kan använda bromsen eller i alla fall gasen MÅTTLIGT!
Det blir cykel från o med nu till jobbet. VARJE DAG!
Det kan ju vara passande att bli hurtbulle nu också. Hade visst glömt bort det där med brudtärnekroppen visst.
Men nu! Från och med nu!

Read More »»

Jag har blivit gammal

Kollade på grannens son som har körkort.

Han är ju pytteliten?!

Shit, jag har verkligen blivit gammal?!

Read More »»