Den hederliga gamla dagboken

Jag kom på det...att jag saknar en gammal dagbok. Att skriva för hand och på ett sätt som inte behöver anpassas för alla andra, kända som okända. Kanske rent av bara anpassa det till mina barn. Lärdomar. För det har jag då rakt fått. Det är häftigt egentligen hur mycket mer man klarar, än man tror. Och hur de jobbigaste perioderna blir minnen som man uppskattar i efterhand, just för att man gått igenom dem blivit så mycket starkare och/eller fått insikter man aldrig fått annars.