Bloggen is still aliiiive

även om det kan vara himlans svårt att tro det.
Frånvaron beror dels på tidsbrist- "The Man" har ju börjat jobba igen o visa mig den som kan roa två barn och blogga samtidigt- och dels på att vi inte längre har datorn direkt tillgänglig. "Lillprinsens" armar har ju blivit längre och han når allt, även det onåbara. Efter att ha fångat datorn i luften en gång för mycket får den nu vara på köksbänken. Där en annan knappt ens kan nå den.

Just idag, just nu upptäckte jag för första gången på läääääääänge den där känslan jag tror heter "avkoppling". En jädrans skön känsla måste jag säg!
"The Man" är på bröllop, "Lillfröken" på bio med kusinen "Lilleman W" & tillhörande päron och "Lillprinsen" med de långa armarna somnade redan 18. Här sitter jag nu. Avkopplad. Jisses!

Avkoppling som annars lyser med sin frånvaro kan också framkalla stress nu när man är vuxen och förälder. För precis som med pengar kommer man alltid på femtioelva saker tiden/pengarna borde räcka till. Och vad man än väljer så kommer man alltid EFTERÅT FÖRSTÅS på något bättre man borde gjort/köpt...
Märkligt fenomen det där...

Så...ska jag fylla diskmaskinen, hänga tvätt, virka klart "Lillfrökens"s prinsesstårta, surfa vidare på internet eller ska jag helt enkelt bara slänga mig raklång på sofflocket...


Vet du va...SOFFLOCKET IT IS!