Snälla rara människa

Tänk vad folk blir galna av nyfikenhet! Det är lika mycket komiskt som tragiskt, egentligen!
Alla vi som bloggar har all rätt att utnyttja vår yttrandefrihet, vi har rätt att namnge och att hemlighålla personer vi nämner i våra bloggar, vi har rätt att yttra goda och onda ting med sunt förnuft.
För min egen del skriver jag min blogg för att den hjälper mig att bearbeta saker. Som en dagbok. Mest för mig själv men även för andra. Oftast väljer jag att inte skriva namn, Och lika ofta väljer jag att inte klargöra mina bekymmer i minsta detalj. Det är en rättighet jag tar mig när jag väljer att skriva dagbok offentligt.

Självfallet hoppas man ha många läsare och självklart förstår jag att personer jag inte ens känner läser min blogg. Sen kommer de där som jag inte känner men som känner någon som känner mig.
Och tänk...att mitt liv kan vara så spännande. Även för dem.

Nu var det inte min egen blogg som hamnade i fokus. Tyvärr...? utan en väns. Det har tydligen spekulerats och kommenterats kring ett inlägg hon gjort. Om ett blogginlägg gällde mig och detta har tydligen hunnit hela vägen till GÖTEBORG?! ...denna nyfikenheten om lilla mig?!
Så för att stilla er nyfikenhet så rykten slipper nå mig hela vägen från Göteborg fler gånger så svarar jag er här: Att med mig är det bara bra. Jag har haft en otroligt tuff vår och sommar. Allt rasade mitt i högsommaren och ett tag kändes det som jag drunknade. Jag tappade fotfästet och allt jag någonsin trott på verkade vara en bluff.
Jag valde att ta det med mina närmaste vänner. De som bryr sig om mig fick veta vad som pågick och det var också de som gav mig tröst och kloka ord. Så jo då...jag är på väg tillbaka.
Tack för omtanken.
Nästa gång ni cirkulerar på min blogg och mina vänners för att reda ut vad som håller på att hända i mitt liv går det bra att ringa mig! Ni hittar mitt nummer på hitta.se. Eller skicka ett brev. Adressen finns där också. Då kan ni ju till o med vara anonyma. Och är frimärken för dyra i jakten på svar på era frågor så går det också bra att skicka meddelande på facebook. Fast det är klart...än en gång, då måste ni ju stå med er namn. Och vem vill vara känd som nyfiken? Som sagt...brev går bra!

Om ni inte vågar skicka brev så ahr jag bara ETT RÅD KVAR: Lägg er tid på något annat istället för mig.
Jag har vänner jag vänder mig till när jag behöver och jag tror ni har vänner som behöver er energi bättre än jag.

Det var allt!