Genuina vänskaper

Vänner...jag har många otroligt fina vänner omkring mig. Och det som är så charmigt är att det dyker upp nya ännu. Man tror man har nått gränsen på vilka härliga människor man får ha i sitt liv men nä...den där gränsen verkar inte finnas ändå.

Jag har kontakt med en person dagligen. Hon är liksom en kopia av mig själv fast en 08 och med lite mer skinn på näsan. Annars ligger majoriteten på en nivå i stil med kontakt mer per månad än per vecka.
Men alla har en viktig funktion i mitt liv.
Sen har jag de närmare. De som jag utan att tveka en sekund skulle kunna ringa dygnet runt. Och varje person har liksom sitt eget starka område där just den personen briljerar.
Och så har jag ett par specifika. Som jag vårdar för mitt liv.

Det är nästan lite otäckt det där...de viktigaste vänskaperna är på den nivån att jag inte tror jag skulle reda upp mitt liv utan dem.

Jag har pratat om det här mycket i flera tidigare inlägg men jag tycker det är ett ännu lika intressant och viktigt ämne. Jag lockas till människor som ger mig ett utbyte. En person som har ett utbyte av mig och en person som ger mig något tillbaka. På det sättet får man de mest genuina vänskaperna...förstås kanske.

En person jag idag saknar så jag började gråta är min JUAT. Hon har sitt eget lilla område. Området hon briljerar inom. Och även om jag vet att vår vänskap inte påverkas av det geografiska avståndet vi utsätts för just nu är det idag ändå otroligt tufft att jag inte kan ringa henne för en spontan fika och djupa samtal. JUAT är en av de mest varmhjärtade personer jag ärligt talat träffat i hela mitt liv. Så osjälvisk och med en sådan otrolig klokhet så man blir mållös. Idag önskar jag verkligen att avståndet mellan Texas o Sverige var på ett kort cykelavstånd.

"Jag bär dig med mig hela tiden. På det allra bästa tryggaste stället. Där avstånd inte spelar någon roll."