Lite blandat helt enkelt

Nääää...fy vad jag är dålig på att uppdatera min blogg. Jag är MYCKET bättre på att läsa alla andras. OCH lägga för mycket korta rader om vad som händer i mitt liv på Facebook.
Fakta är att jag mer o mer överväger att avskaffa mitt Facebook-konto. Sen NÄR har en jäkla bild på en blå "tummen upp"-knapp egentligen gynnat en vänskap, fått den att växa och utvecklas? Näää...FB innebär egentligen bara lathet från mig.
Istället för att verkligen umgås, smsa, ringa, mejla eller om så skicka ett gammalt hederligt brev till mina vänner sitter jag där och klickar på den där jäkla fåniga bilden och "gillar" inlägg. Om jag har tid eller lockas till höga skratt kanske jag lämnar en kort kommentar. Men vad ger det mig och vad ger det egentligen min vän genom att "gilla" en mening...Möjligtvis bekräftar jag att jag är medveten om att denna vän existerar men inte mycket mer. Och vad händer om man INTE gillar ett inlägg? Innebär det att man är nonchalant? Ska man gilla allas inlägg jämt och ständigt för att bekräfta att vår vänskap fortfarande finns...någonstans där ute i cybervärlden?
Jag har funderat över det där ett tag, vad Facebook egentligen ger mig och visst det är många gamla vänner jag faktiskt återfunnit via Facebook men om det är något att bygga vidare på bör vi väl kunna göra det utan Facebook? Det fanns ju en tid INNAN Facebook...precis som det fanns en tid innan mobilen och mejl. Även om det känns otroligt länge sen.
Jag är trött på min egen lathet och tror att jag verkligen anstränger mig mer för att vårda mina vänskaper utan   de där sociala sidorna faktiskt.

Hursomhelst...
Idag sa jag hejdå till min handledare på Ljungby lasarett. Rara människa! Vilken inspirationskälla för min framtida karriär. Jag MÅSTE tillbaka till våren då vår sista praktik äger rum. Jag saknar kliniken redan, tots att jag får se de andra även imorgon.
Även denna praktik fick jag otroligt fina lovord med mig därifrån i bedömningsunderlaget. OCH samma dag får jag reda på att jag knep ett VG i slutbetyg i statistikkursen. HELT GALET! Visserligen, jag slet som ett djuuur med det men jag hade aldrig vågat tänka på ett VG. Ekonomiresultatet har vi inte fått än och där är det bara att inse att jag är köööörd. Antingen får jag ett G och har lovat mig att vara nöjd. Annars blir det ett IG och jag ser det som en chans till att få ett VG (vilket tack o lov ur egoistisk synpunkt faktiskt är möjligt trots att jag får en omtenta). Jag har inte bestämt mig för vilket jag hoppas på..."bara" ett G eller ett IG för att få göra en omtenta...

Nä, nu ska jag sätta mig med lite skolgrejer. Hörs snart igen, hoppas jag!