3 nya bekantskaper

blev det på förmiddagsfikat idag.
Jag- som för bara ett par år sedan- hade värsta sociala fobin och hade gjort aaaaaallt för att undvika sociala sammankomster kom på mig själv med att traska iväg till grannen som ingenting.
Kom på att jag inte ens var det minstaste pyttelilla nervös. O då hade jag verkligen känt efter ORDENTLIGT.
Så olikt mig.
Både jag och Lillprinsen hade jättetrevligt. Gossen var på gladaste humöret såå jag fick verkligen chans att prata av mig med råge.
Pinnade hem 2 timmar senare och förundrades fortfarande över mitt modiga jag.
Det var nog först idag, som det slog mig på riktigt, att jag vann.
Jag vann- och det redan för flera år sedan-över den där förbannade ångesten och sociala fobin.
Hejja mig!