Kvällen är kommen och avrundas med ett leende.

Så somnade småfolket till slut.

Lillprinsen efter envist pott-tränande...eller nja...killen är smart! Han vet att jag läser 100 böcker om och om igen i väntan på kisspremiären. Men nix, när han känner det är dags att pinka envisas han med att dra på sig blöjjan, om det så kostar han att jag inte läser boken om de sjutiofemtioelva djuren och fyrahundratjugofyra olika fordonen. Och dåååå, mina vänner...om han offrar de där böckerna, då är han bestämd.
Han nattas galet lätt. Vi leker att han startar en helikopter och så hoppar och snurrar vi hela vägen in i sängen. En puss på varje hand och en puss på munnen, vink vink o sovgott- vi ses imorgon. Klart!

Sen har vi Lillfröken som fortfarande t o t al v ä g r a r sova i sin egen säng...O inte lär det vara något att ta i tu med nu precis. Damen har en vilja av stål om lååångt mer saker än vart hon ska sova om nätterna. Jag kliar mig i huvudet o undrar: vad var det som hände?
Tösabiten har fortfarande det mest otroliga sinnet för fyndiga kommentarer, ironisk och kvicktänkt, med glimten i ögat och en fantasi för att skapa som jag sällan skådat....men så på köpet kom humöret jag mer än gärna hade velat se nannyakuten hantera utan att bli flintskalliga. Tösabiten tål inte ett enda nej, hon får spader om inte saker händer BUMS HÄR O NU, hon har hakat upp sig i tvärtom-leken, vill inte säga förlåt och totalignorerar pappa men avgudar mamma...o då kan jag säg att pappan är nog den som mest är den tålmodiga av hennes päron.
Låg en bra stund med henne i sängen ( vår, eller jag menar min och The Mans då...egentligen)  idag och försökte prata på ett sådant sätt så hon förstår. Och grejen är den...att hon är smart, tösen min. Man får vara på sin vakt...man ska hitta balansen med att hitta nya intressanta ord, vara pedagogisk, göra henne lite stor och lika mycket liten...inget mer än det andra...bara det i sig är ett projekt...Men kanske lyckades jag ikväll. Hon låg där och tittade på mig med sina vackra blåa ögon och jag såg den där glimten i ögonen när jag använde orden som stolt, samarbete och vi pratade om vänskap- om hur viktig den är i familjen och med andra människor.

Vi kanske inte vänder alla hennes stormar idag (som så klart får härja här ett tag för jag är övertygad om att de är nödvändiga även om de är svårhanterliga för henne nu) men vi fixar det. Tillsammans. Jag och min kloka tös.