med att vara känslomänniska och följa sitt hjärta är att man har ett brutalt behov av att vara så satans ärlig. Och så händer det då att man är så jäklans ärlig så man blir illamående på sig själv. På sin egen jäkla ärlighet. På sin egen jäkla följ-ditt-hjärta-smörja.
Men hursomhelst....det blir ändå lite lättare. Intalar jag mig själv.
O tack o lov för LINDA!
En fika ute i solen var preciiis vad jag behövde! Något vi gjort till en supertrevlig vana!
20 juni, 2012
Okej då...en nackdel...
.
20 juni, 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 från Dej till Mej:
Ja, det måsste bli en vana=) Tror både du och jag behöver det. Shit så mycket som jag har varit ute nu de sista dagarna med dig har jag inte varit på fleeeeera veckor!=) Kram du är BÄST! <3<3<3<3
Skicka en kommentar