Det finns en mening med allt...

En gång var jag superledsen för att jag inte kom in på en utbildning jag sökt till.
Det kändes som hela mitt liv rasade samman och jag såg inget slut på mitt elände som icke-student.
Min kära Hedvig-senare "Lillfröken"s gudmor sa:
"Du ska se...Det kommer något annat. Något bättre- Det är inte meningen att du ska gå den utbildningen nu.
3 månader senare, efter flera års väntan, var jag gravid, med "Lillfröken".
Jag har inte tänkt på utbildningen sen dess.

Vi letade hus...För varje hus vi la bud på, som vi tittade på vrålade jag av ilska och hade gråten i halsen när det inte blev vårt...
Alla sa: Det är helt enkelt inte rätt hus.
Du ska se att en dag så får ni ett hus. Ert hus. Det rätta huset.
Jag svor i hemlighet över deras präktiga kommentarer.
Dom hade rätt. Förstås.

Ett hus som jag sa jag skulle kunna slava i resten av mitt liv för...fick vi inte. Jag bölade mig tokig.
Tack o lov säger jag idag...Det ligger i andra änden av orten. Jag vill bo nära centrum och har redan nu kompromissat. Att få det huset...det är evigheter bort. Vad tänkte jag?

Och idag fick jag av en slump se huset vi tittade på innan vi köpte det vi bor i.
Det var billigt men ett FULLKOMLIGT renoveringsobjekt.
Men trots att vi båda har tummen mitt i hand så funderade vi länge o väl å om vi ändå inte skulle köpa det där fallfärdiga huset...Och göra det till vår drömkåk.

Du milde tid vilket tur att vi tog vårt förnuft tillfånga.
Såg renoveringsprojektet...OH MY!
Vi trodde i princip det handlade om ett nytt badrum och lite så där...mer än FÖR MYCKET för vår del...men oj...de tvingas riva väggar, byta golv...
Hade vi flyttat in där med våra kunskaper och förväntningar på renoveringsbehov så hade vi tuppat av.

Tack o lov för att man inte alltid får som man vill! Och för att det inte alltid blir som man vill. Just då.