Fenomenet BILFANSKAP

Inte nog med att jag gick med på att vi köpte den dära bilen med träpanel...i plast.
Det var en automatare. Jag var inom ett dygn på vippen, en hårsmån, från att köra rätt in i en vägg för att jag förväxlade gasen och bromsen...
Jag gick med på att vi hade det där träkorset -som nästan skymmer framrutan- hängandes i backspegeln, bara för att "The Man" sa att det innebär otur att INTE ha det upphängt och även numera att ta bort det, för att det var en gåva från hans bästis från hej-o-hå-jag-vet-inte-vart-det-korset-täljts...

Jag har anpassat mig. Och japp, tänk att jag kom att säga att jag vägrar köra annat än automatare.
För så är det. Ingen kan omvända mig. Igen.
Just som jag gått med på alla villkor lärt mig den och börjat gilla den...Då börjar fanskapet hoppa.
Den låter konstigt med. Det hjälper inte att höjja volymen på radion.
Bromsarna skriker och för aaaaallt i världen...starta den inte med radion och fläkten på...
Då skriker den så hela kvarteret tror värsta anfallslarmet gått av.
Men okej..Jag kan ta att bromsarna tjuter, konstiga skriii från bilen och konstiga hopp...
Jag kör fanskapet ändå. Alltid.
Men nu säger "The Man" att det knäpper i motorn...jag vet inget om bilar...
Men fasen...Missljud från motorn...det låter värre.
Bilfanskap, våga inte gå och ställ tofflorna nu...