Jag antar att man inte gjort något större imponerande intryck på en person om man sedan blir bortglömd trots bokad intervju?
Jag försöker ta det piano och se det som att det inte är personligt, men ändå...Det känns otroligt taskigt.
Och det gjorde mig riktigt ledsen. Den här chansen betyder så mycket för mig. Allt faktiskt.
Jag garanterar att jag vill det här mer än alla dom andra, som trots allt fått ha sin intervju...
Sällan att jag säger att jag är stolt över mig själv. Jo, mina fina barn...Dom får mig alltid ( förutom vid oförklarliga utbrott som beror på deras faders gener) att brisera av stolthet. Men om jag inte får nämna mina barn så har jag hittat en annan sak som boostar mitt självförtroende. Att faktiskt jag också kan. Löpning.
Tycker det är galet kul! Och målet ja...ribban är lagd högt. Förstås. 1.5 mil. Jag lever ju trots allt med ett hälso/träningsfreak.
Enligt uträkning så bör jag kunna springa 1.5 mil inom 11 veckor. Första större delmålet är 7.5 km. Och det ska jag fixa inom 5 veckor.
Djeeeeeeeeeeeeeeses Kraaaajst....
17 juni, 2011
Bortglömd
.
17 juni, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 från Dej till Mej:
Nä, men fy ...vad är det su säger. Man glömmer inte bort ngt sådant viktigt väl?? Det måste vara ngt helgalet med dem, för jag kan inte ens tänka tanken på att de skulle tänka ngt negativt om dej...glöm det där tankarna! Lova! Jag tror det hela har blivit en stor missuppfattning å även om det "bara" var det, så ställde det till kaos å sorg i ditt lilla hjärta. Nog om det, för jag tror det finns en förklaring till det.
Ha en underbar helg trots detta å spring lugnt gumman!
Kramis Tessiloooan
Hej vännen, hoppas att det är br amed dig å att ni kom fram till vad som hade hänt den dagen du skulle på intervjun.
Vet inte om du redan följer denna bloggen, men om du inte gör det så bara måste du in å läsa å kolla på hennes virkelivirk-alster. Tänker på dej när jag ser dem ;)
Kram Tessiloan
Har lagt bloggen i min blogg nu ♥♥
Skicka en kommentar