En alldeles fantastisk dag

närmar sig sitt slut.
"Lillprinsen" som har börjat vakna kl 04 sista veckorna vaknade inte "förrän" 05.30 MEN gick med på att somna om så vi fick lov att sova "ända" till 07.30.
Klev upp och monterade ihop det sista på evighetsmöblemanget till "Lillprinsen"s rum.
"Lillfröken" var sitt underbaraste lilla jag och jag vara bara tvungen att belöna med en överaskning:
"Vill du att vi går till sjön"?
"Fööön"?!
"Japp, sjön. Du och jag?"
"Bada?!!!!"
"Japp, du och jag går bort o premiärbadar i sjön".
Alldeles salig kastade hon på sig baddräkten och med fika och halva bohaget i väskan tog vi en tjejförmiddag och promenerade till stranden.
Så himlans härligt!
Bara promenaden i sig var för ljuvlig. Att lyssna på "Lillfröken"-nöjd och upprymd är en fröjd. :)
Hade stranden alldels för oss själva första timmen från 10.30. Och därefter fylldes det på med så där svenskt lagom med folk.

Vid 14 ville lilla loppan vila och vi bestämde att det nog var bättre att vila hemma än att däcka i solen.
Jag, född utan lokalsinne, gick ju så klart vilse. "Lillfröken" som helt har snurrat in sig på min påhittade version av Guldlock som har tappat bort sin mamma och pappa för att hon gått vilse men får hjälp hem av björnfamiljen, tog det med ro och tittade lugnt upp på mig med sina stora blå;
 "Så typiskt mamma. Vi får fråga nå´n".
Lät ju klokt, men orealistiskt ute i skogen, där varenda väg är identisk den andra.
Just som jag gett upp och började gräva efter mobilen ( vilken uppfinning alltså, utan mobil hade jag ju aldrig kunnat ge mig iväg så där spontant och antagligen i det läget redan suttit på en sten o stortjötit) dök "The Man" och "lill-Prinsen" upp. Eskortering hemåt!

Hemma gjorde vi inflytt till "Lillprinsens" rum färdig och passade på att möblersa om "Lillfrökens" rum. I o med ommöblering lyckades jag sluuuugt övertala "The Man" om att även "Lillfröken" behöver ett möblemang ur den förträffliga IKEA-serien STUVA till sitt rum. Yes yes yes, slug som en orm. Ibland lyckas jag!:)

Ni som troget följer bloggen vet ju att jag inhandlade ett par löpdojs för ett tag sen. Har ju provsprungit dom. EN GÅNG. Sen har de agerat promenadskor. Men idag...Nu jädrans.
Drog iväg med sambo och syskonvagnen full av kiddoz, okej, mina två som förövrigt är som fyra och sprang som en dåre.
Gick bättre än väntat med endast en paus även om den irriterade mig. Vi får se hur länge motivationen håller i sig. Kanske kan tigga till mig ett löpband framåt hösten om jag bara håller i det här nu.

Aftonen avslutades hemma hos mamma. Min Big Brother-frände. Idag var ju finalen av det jag för 90 dagar sedan påstod var trams. Jag avböjde bestämt att titta på skräpet de första 16 dagarna, men så såg jag en skymt av Peter. Och blev lite kär.
Men lika kär som jag blev där o då lika kär blev jag när han idag fick komma ut ur huset och återförenas med sitt ex. Som jag hoppas ska bli hans nya. Igen.
Jag har blivit lite BB-besatt. Känns som att det var mina vänner som försvann idag, i om med finalen.
Dags för verkligheten igen antar jag. Och äntligen kan jag gå och lägga mig klockan 22 igen.
Så nu, åter till de riktiga kompisarna och mitt riktiga liv. 1 timme och 30 minuter redan förbi min sovklocka.
Godnatt!