jag har haft en otroligt tung period. Jag kan inte förklara i ord vad som rörts sig i mitt huvud. Tankar som verkat äta upp mig inifrån. TACK O LOV för att jag kom att ha min skola att "gräva ner mig i". Den har räddat mig. Det är skolstressen som fått mig att hämta andan.
MEN....trots tårar, hysteri, panik, utbrott i det tysta....i ett liv som bara kändes rasa utför i 120....så har molnen lättat. Det vänder.
Vändningen kom tack vare någon annans tårar...
Jag vet att det låter sorgligt...ja, det var kanskr till o med lite sorgligt....
Men det var faktiskt ett grymt fint ögonblick. Ett ögonblick av sorg som vände till lycka. En bra känsla.
Och det var där o då som jag såg hopp. Det blev fulländningen. Nu kan jag verkligen säga;
Shiiiiiiiiiiiiiit va jag diggar precis ALLT just nu!
Må det vara preciiiiis så här "for ever ever ever ever".
30 november, 2011
Jag erkänner...
19 november, 2011
Härmed lovar jag mig själv...
att om jag någon gång känner mig felbehandlad ska jag ge personen en chans att rätta till sitt "misstag". Jag kanske inte lyckas alla gånger, men jag ska försöka ge 100 % i att vara ärlig om jag känner mig sårad.
Jag sitter nu i en helkonstig situation där jag sägs ha gjort en annan person illa. Jag vet inte hur, när eller var?
Personen vill inte diskutera med mig. Det enda jag vet är att det handlar om mig eller fina M. Någon av oss ska ha sagt något som sårat en tredje person.
Från början tyckte jag bara det var larv och eftersom personen i fråga inte agerade på ett vuxet sätt stängde jag av.
Men idag har det tagit så otroligt mycket energi från mig. Folk lägger sig i det här o kommenterar det på FB. Och tror att vi andra inte ser.
Jag kommer imorgon att prova att skriva till personen och be om en chans att rätta till det som gått fel.
Det känns bara så nedrans tungt...Jag säger inte att jag är felfri, jag agerar säkert supermärkligt många gånger, men att bli "anklagad" och inte få veta vad man gjort så man kan rätta till det som blivit fel, känns inte ok. Inte ens rättvist faktiskt.
Som sagt har det tagit otroligt mycket energi idag o nu sitter jag bara o tänker på alla fantastiska människor jag har omkring mig som faktiskt uppskattar mig för den jag är.
Så...även om jag inte får en andra chans av den här personen, har jag så många människor med stora hjärtan runt omkring mig så jag klarar mig ändå.
13 november, 2011
Usch
jag hade behövt rensa skallen. Tömma den o börja om. Hur gör man det?
Ibland känns det verkligen som om jag håller på att bli knäpp. På riktigt.
Hade en helfestlig kväll med fina syster på S.E i går. Jisses va hon är galen! :)
Väl hemma satt vi o käkade prickigkorvmackor, skålade i O´boy o snackade hemlisar till klockan slagit 03.
I dag har ja mest hängt med de små. "The Man" har jobbat hela långa helgen. Känns ju sådär inför tenta och min resa. Åker till Östersund imorgon o komemr inte hem förrän fredagmorgon.
Känns jättekonstigt! Kommer sakna hjärtegrynen så otroligt mycket! Sovit EN natt utan "Lillfröken" o häll på att gå av på mitten. O "Lillprinsen" o ja har ju kilat stadigt sen hans ankomst. :)
Jag försöker tänka på de bra bitarna: Kära återseende, IRL-umgänge med rara "M". Vilken hysterisk resa det kommer bli. :) Om vi ens komerm fram, risken är överhängade att vi blir avkastade från tåget pga våra galenskaper.
Jag kommer få sova hela nätter, jag kan duscha hur länge ja vill, jag kan sminka mig i lugn o ro o jag kommer ha sängen för mig själv. Antar att redan på tisdag känns de sakerna mindre viktiga.
Nu åter till tentaplugg.
Vi råkas!
12 november, 2011
This is it
ja, inte som M Jackson men för mig själv. Och jag tror det känns bättre redan.
Read More »»
10 november, 2011
Alla borde ha en egen "M".
Tänk så märklig kommunikation är. Och våra uppfattningar.
En typ jag tyckte var en av planetens roligaste visade sig förvandlas till en av världens märkligaste. Personen i fråga är helt det motsatta av vad jag trodde. Okej, inte helt...men nä...jag är besviken. Personen var inte alls så bra som jag fått det till. Vilken blåsning...eller vilka blåsningAR...
Ja, o så råkade jag ut för en annan märklig människa med. Intrycket av oskyldig som ett lamm blev snart en varg i fårakläder....eller vad fasiken man säger..Har NOLL gemensamt med människan o hoppas klara mig undan personen i fråga framöver.
Och sen så tar vi motsatsen: eller ja, jag fick ju bra vibbar redan från början av kära "M". Jag kan inte förklara hur men ganska genast på stationen i Ö-sund så var det något som gjorde att jag tydde mig till "M".
Jag ville lära känna henne bättre och de kommande tre dagarna i skolan var vi ihop hela dagarna mer eller mindre.
Jag kommer ihåg att jag på hemresan var lite låg för jag trodde att vänskapen inte var lika ömsesidig. Bara nån ide´jag fick för mig. Bestämde mig för att släppa det o låta saker ha sin gång. Jag hoppade ju på utbildningen för MIN skull. Nya vänner skulle bara vara en bonus.
Nu närmar sig nästa skolträff, på måndag.
Och då åker jag o "M" hela resan dit o hem ihop. Vi har kontakt 2 ggr om dagen MINST, och vid varje tillfälle sitter vi timmavis och när vi inte hörs av får jag abstinens.
Vi är så otroligt lika, fast hon har koll när jag inte har det.
Hon är en sån där som hur man än beskriver henne så blir det ändå inte tillräckligt rättvist.
Hon är så himlans bra o jag kan inte begripa hur jag klarat mig utan henne.
Och hur i hela friden skulle skolan varit utan henne?
Självfallet är det skolan som "knutit" ihop oss, men jag vet att det här är en vänskap som är intakt även bortsett från skolan.
Inför tenta med medicinska termer skickade hon under en kvart 3 olika inspelningar där hon rabblat orden, så jag kunde göra annat medan jag övade in tentaord. Och för att jag skulle ha hennes röst i skallen medan hon inte hade möjlighet att hänga med mig på FB.
Imorse kom det ett nytt röstmeddelande från henne. Det var en sång, med melodin; Tänk om jag hade en liten apa"...fast med mitt namn. Hon hade gjort om den till mig. Hahaha!
Borde försöka få in den här i bloggen minsann! Om det funkar.
Hon berömmer mig när jag själv trycker ner mig själv.
Hon vet hur jag fungerar, saker jag inte ens klurat ut om mig själv bara.
Hon har full koll på mitt dåliga lokalsinne. Det är ju dock en svaghet- för hon vet ju att om hon dumpar mig i Ö-sund hittar jag varken till skolan eller vandrarhem igen. :)
Listan kan göras precis hur lång som helst!
Hon är så galet bra! Alla borde ha en egen "M".
M- jag har sagt det 100 gånger men jag kommer säga det miljoner briljoner triljoner ggr till;
Du anar inte hur himlans bra du är! Jag kan inte säga det på ett annat sätt.
Tack för att du finns, för att du står ut med mig och för att DU ÄR DU!
På måndag drar vi på äventyr!
03 november, 2011
Hemma hos oss
bara ett par sådana där tankar som kommit under eftermiddagen:
Jag suckar o stonkar helt hemma själv över att jag inte hinner med så mycker skola som jag hade behövt. Ändå finner jag mig själv med snoken i HM-katalogen under min dyrbaka skoltid.
Bestämmer mig för att baka. Trots att jag kanppt vet vad ett decilitermått är.
Saga pratar om 105 grejer medan jag ska mäta upp 5 dl mjölk. Kommer på mig själv med att säg: "Nu får man inte prata, för nu ska mamma räkna."
Hallå...till 5...det säger det mesta om både mitt siffer- och mattesinne....
Saga fnyser: "Du bestämmer inte över mig." Jag svarar: " Joho, det gör jag faktiskt". "Näää...jag bestämmer över mig schäääv."
Lite rart det där, så bestämd och så "vuxen" men själv, som i självständig...det kan hon inte uttala.
Har man inte annat att roa sig med
It´s gonna be alright...
Sitter hemma, med köksbordet fullt av skolböcker, inlämningsuppgifter, anteckningar till kommande tenta, frusen-fullt påklädd och ändå morgonrocken ovanpå.
Tittar ut på det tristaste vädret och ändå infinner sig en smula lycka i mig.
Tänk att jag har förmånen att sitta här, fullt påklädd, med morgonrock, med musik på och göra det jag tycker är så historiskt kul. Mitt i studiehysteri men ändå så himla tillfreds.
Mycket snurr runt omkring.
Men det kommer ordna sig. Det gör det ju alltid.
