Read More »»

En annan jag

Ibland önskar jag att jag kunde göra en kopia av mig själv...Så jag kunde berätta allt jag tänker, men inte vill dela med någon annan...för mig själv. Men ändå inte.
Kanske kunde mitt klokare jag ge den mer tankspridda, förvirrade mig lite svar.
Kanske, skulle den klokare delen av mig själv säg att det är den förvirrade som har rätt.
Eller skulle den klokare slå lite vett i den förvirrade.
Jag ve tinte om det är ensamheten som gör mig sån här.
Det är skitbra med mina studier. Jag har hittat något i mig själv att vara stolt över. Jag är så otroligt stolt över mina barn, men det är ju två underbara men unika individer som jag har till låns.
Min skola och allt runt det, att jag vågade, att jag kom in och hur jag hanterar det...det är mitt. Bara mitt. Och om det går vägen är det min förtjänst. O likaså om det faller platt i marken.
Jag känner mig ändå så satans ensam. Så ensam så det gör ont.
Det ska man väl inte göra?
Jag ska ju vara tacksam för familjen. Alla som sitter ensamma vill ju ha en familj.
O här sitter jag med familj och känner mig ensam.
Något fattas mig. Trots att jag har "allt det där" i mitt liv.

Varför har denna känslan kommit?

Read More »»

PLUGGHORSYYYY

Japp, det är jag....Socialt umgänge? Vad var det nu igen?
Förutom min lilla familj så består mitt sociala utbyte genom FB-chatten eller skolplattformen. Inget på riktigt riktigt liksom.
Det är intensivt, med stooora bokstäver, men jag tycker det är förbaskat skoj. :) Och tur är väl det, för jaghar svårt att begripa om man inte brinner för det, hur man hittar energin och orken att hela tiden ha full fokus på uppgifter, kunskaper o resultat.
Allt blir lite lättare med finaste "M". Vill ju inte bara kalla henne kurskamrat, för hon är mer än så.
Hon är en bättre version av mig själv skulle jag nog säg. Lite mer skinn på näsan än jag och det jag inte kommer ihåg eller fattar, det har hon alltid STENKOLL på. Piff & Puff helt enkelt. Även om jag får stå ut med att jag är den virrigare av dom två.

Måttet; näsan ovan vattenytan läste jag förövrigt nånstans...Det har blivit mitt mantra.

Read More »»

Det är galet

men härligt! De sista 2 veckorna har varit sprängfyllda med inlämningsuppgifter. Åtminstone räknat efter en oerfaren students mått. Öset fortsätter till torsdag, sen har jag lovat mig själv att ta någon HELT PLUGGFRI dag. Om inte 3. Behövligt!
Jag brinner verkligen för det här. Känns så otroligt rätt! Ska bli galet kul att få komma ut på praktik redan i januari.

Men som sagt, tiden, tiden, tiden...Mina små hjärtegryn har ju inte haft värlens lajbans mamma. Jag och "The Man" har fått dela upp oss; jag har haft morgonen med barnen, lämnat "Lillfröken" på dagis, härjat med "Lillprinsen", mött upp " The Man" o "Lillfröken" kl 14. Umgåtts till 15-16 o sen lämnat hemmet för rååååplugg. Inte hemma förrän runt 22 o då sover dom små¨. "The Man" hittar man slut som artist i soffan.
Men det är en kort (?) tid vi får stå ut så här. Detta kommer leda till det allra bästa för oss alla. ÄNTLIGEN!
I min värld har det varit OMÖJLIGT att verka hitta den där glimten, men jag har minsann hittat den nu.

Det medför ju dock att "Bullen", "Loffe Carlsson"...vår "Lillprins" ska skolas in redan veckan efter sin 1-års dag...men nånstans intalar jag mig att det kommer gå kalas. Det måste det! Skulle det inte göra det så har jag ju förmånen att kunna reglera och minska tiderna i princip hur jag vill.
Men shit pommes vad ja ska hålla tummarna för att han trivs. Ljuvliga gossebarnet!

Read More »»

Jag har nog blivit knäpp

Känner inte igen mig själv...men jag tror det är något bra? Egentligen. För jag gillade ju inte mig själv innan. Så om jag nu är förändrad. Borde det ju vara nåt bra?
Knäppt som sjuttons...:)

Read More »»

Både ja, syster yster o mamma gillar ju Jagger så...:)

Det händer mycket i mitt liv nu. Och förutom att jag inte är världens bäst fungerande människa under stress ( jag föredrar ju struktur o ordning o reda) gillar jag det. Ändå! :)

Skolan är preciiiis allt jag vill göra. Jag har träffat massor av fantastiska männsikor. Och en del känner jag redan kan bli bestående vänner även efter skolan.
Resandet till Östersund var ju en historia i sig- resan dit gav SJ oss chansen att uppleva en försening utan dess like; istället för att vara framme 21.20 på tisdagen var vi framme 07.00 på onsdagen?!!! Hysteriskt!
Hemresan blev en ÄNNU större katastrof...inga förseningar men trots det en katastrof. Lång historia och allt för galen för att ens yppas här.
Hursomhelst, dagarna därimellan var fantastiska! Massor av spännande föreläsningar och vi kom äntligen igång!
Jag utmanade mig själv. Jag förändrades så otroligt mycket!  Jag har gjort saker jag aldrig trott jag själv skulle våga. Och att trotsa mig själv och mina svagheter har alltid varit livsfarligt i mina ögon. Men jag har haft fel. Hela tiden. Jag kunde! Jag vågade! :)

Jag är fortfarande lika ivrig över utbildningen. Det är precis det här jag vill göra! Det kommer bli 2 otroligt spännande år!
ÄNTLIGEN ÄNTLIGEN vet jag vad jag vill göra när jag blir "stor". :)

Blivit som galen i den här låten förresten. Så den drar ja igång o fortsätter läxläsandet!
Go lördag på dig!

Read More »»

Afton!

En vecka kvar...sen är jag student. Så overkligt. Ännu! kanske dags att försöka förstå det nu. Om jag inte fattar det snart så kanske jag glömmer bort att plugga ju. :)
Känns så otroligt rätt och det ska bli både spännande och så otroligt kul. Men ack så läskigt. Kommer jag fixa det här? Bara litteraturlistan för första terminen är galen. Vilka ord!
Finns inget snack om saken...fixa det ska jag. Så klart. Men jag får nog sänka mina krav på mig själv lite. Ibland räcker det med att vara "lagom" och likaså att vara lagom duktig.
Faktiskt.

Annars är det som vanligt här tycker jag.
Full rulle från otta till midnatt och sen börjar det om. Som det ska vara antar jag.

Nu ska jag sätta mig och beställa hem böckerna inför skolstart. Minsann!

Afton!

Read More »»

Bloggen is still aliiiive

även om det kan vara himlans svårt att tro det.
Frånvaron beror dels på tidsbrist- "The Man" har ju börjat jobba igen o visa mig den som kan roa två barn och blogga samtidigt- och dels på att vi inte längre har datorn direkt tillgänglig. "Lillprinsens" armar har ju blivit längre och han når allt, även det onåbara. Efter att ha fångat datorn i luften en gång för mycket får den nu vara på köksbänken. Där en annan knappt ens kan nå den.

Just idag, just nu upptäckte jag för första gången på läääääääänge den där känslan jag tror heter "avkoppling". En jädrans skön känsla måste jag säg!
"The Man" är på bröllop, "Lillfröken" på bio med kusinen "Lilleman W" & tillhörande päron och "Lillprinsen" med de långa armarna somnade redan 18. Här sitter jag nu. Avkopplad. Jisses!

Avkoppling som annars lyser med sin frånvaro kan också framkalla stress nu när man är vuxen och förälder. För precis som med pengar kommer man alltid på femtioelva saker tiden/pengarna borde räcka till. Och vad man än väljer så kommer man alltid EFTERÅT FÖRSTÅS på något bättre man borde gjort/köpt...
Märkligt fenomen det där...

Så...ska jag fylla diskmaskinen, hänga tvätt, virka klart "Lillfrökens"s prinsesstårta, surfa vidare på internet eller ska jag helt enkelt bara slänga mig raklång på sofflocket...


Vet du va...SOFFLOCKET IT IS!

Read More »»