Ja, massören jag var hos i går kände av mitt kaos ganska direkt. Att jag är upp i det blå, aldrig på jorden, huvudet fullt med tankar...
Hon visste. Utan att jag hann öppna min mun. Nästan.
Men hon sa också att jag är full av kärlek. Och ljus.
Jag hade behövt det där ljuset hon snackade om. För egentligen känner jag mig ganska mörk. Som en skugga mest. Jag är ett kaos. Jag har så många känslor i kroppen att ta tag i. Men jag har inte tid. Inte nu.
Den energi som finns i min kropp måste räcka till mina små och min skola.
Men jag känner så mycket.
Jag vill gråta och skrika. Skrika tills rösten brister och gråta till alla tårar tagit slut.
Det finns en person jag just nu vill ge världens värsta lavett. En sån som svider och lämnar märke. Som man aldrig glömmer. O lavetten ska ge skam. Som förföljer den personen i resten av dennes liv.
Det finns en person som jag mest av allt jag bara vill skrika-1 cm från personens huvud- VÄX UPP!
Det finns en person jag vill skaka om och få att förstå.
Det finns en person jag vill svära åt.
Det finns också en person jag vill böna och be.
Det finns också en famn jag vill gråta ut i.
Det finns en vän jag vill pimpla vin med och berätta precis allt för.
Det finns en person som ger mig råd som jag vill ska upprepa dom tills dom går in.
Men det går inte...Ja har inte tid.
Trots att både mitt hjärta och min hjärna håller på att brista.
15 oktober, 2011
Jag= ett vandrande kaos
14 oktober, 2011
Vilka fina vänner
jag har omkring mig...
Linda/ "Gladys"; vi kommer nog hänga när vi är 80 mä. Om vi så alltför sällan ses, hur skulle jag klara mig utan dig? Jag kopplar bort saker på nåt skönt sätt med dig? Jag är mig själv, helt på riktigt, med dig.
Hannah: Mitt "liksom". Du skrattar så du kiknar åt mina skämt. Min humor hade inte existerat utan dig! Och shiiit, du är klok. Klokare än mig.
Biborka: att du tar dig tid att lyssna på mitt malande. Jag fattar inte hur du orkar? Men oj vad mycket jag behöver dig som bollplank....;)
Min nyfunna vän Mikaela: En bättre kopia av mig själv. Vi kompletterar varandra så himla bra. Få människor kan lyfta andra utan att det blir smöreri. Men Mikaela, hon kan det där. :) Skolan hade inte alls varit samma sak utan dig! Så himla glad att jag träffat dig o att du är just DU!
10 oktober, 2011
En annan jag
Ibland önskar jag att jag kunde göra en kopia av mig själv...Så jag kunde berätta allt jag tänker, men inte vill dela med någon annan...för mig själv. Men ändå inte.
Kanske kunde mitt klokare jag ge den mer tankspridda, förvirrade mig lite svar.
Kanske, skulle den klokare delen av mig själv säg att det är den förvirrade som har rätt.
Eller skulle den klokare slå lite vett i den förvirrade.
Jag ve tinte om det är ensamheten som gör mig sån här.
Det är skitbra med mina studier. Jag har hittat något i mig själv att vara stolt över. Jag är så otroligt stolt över mina barn, men det är ju två underbara men unika individer som jag har till låns.
Min skola och allt runt det, att jag vågade, att jag kom in och hur jag hanterar det...det är mitt. Bara mitt. Och om det går vägen är det min förtjänst. O likaså om det faller platt i marken.
Jag känner mig ändå så satans ensam. Så ensam så det gör ont.
Det ska man väl inte göra?
Jag ska ju vara tacksam för familjen. Alla som sitter ensamma vill ju ha en familj.
O här sitter jag med familj och känner mig ensam.
Något fattas mig. Trots att jag har "allt det där" i mitt liv.
Varför har denna känslan kommit?
07 oktober, 2011
PLUGGHORSYYYY
Japp, det är jag....Socialt umgänge? Vad var det nu igen?
Förutom min lilla familj så består mitt sociala utbyte genom FB-chatten eller skolplattformen. Inget på riktigt riktigt liksom.
Det är intensivt, med stooora bokstäver, men jag tycker det är förbaskat skoj. :) Och tur är väl det, för jaghar svårt att begripa om man inte brinner för det, hur man hittar energin och orken att hela tiden ha full fokus på uppgifter, kunskaper o resultat.
Allt blir lite lättare med finaste "M". Vill ju inte bara kalla henne kurskamrat, för hon är mer än så.
Hon är en bättre version av mig själv skulle jag nog säg. Lite mer skinn på näsan än jag och det jag inte kommer ihåg eller fattar, det har hon alltid STENKOLL på. Piff & Puff helt enkelt. Även om jag får stå ut med att jag är den virrigare av dom två.
Måttet; näsan ovan vattenytan läste jag förövrigt nånstans...Det har blivit mitt mantra.
26 september, 2011
Det är galet
men härligt! De sista 2 veckorna har varit sprängfyllda med inlämningsuppgifter. Åtminstone räknat efter en oerfaren students mått. Öset fortsätter till torsdag, sen har jag lovat mig själv att ta någon HELT PLUGGFRI dag. Om inte 3. Behövligt!
Jag brinner verkligen för det här. Känns så otroligt rätt! Ska bli galet kul att få komma ut på praktik redan i januari.
Men som sagt, tiden, tiden, tiden...Mina små hjärtegryn har ju inte haft värlens lajbans mamma. Jag och "The Man" har fått dela upp oss; jag har haft morgonen med barnen, lämnat "Lillfröken" på dagis, härjat med "Lillprinsen", mött upp " The Man" o "Lillfröken" kl 14. Umgåtts till 15-16 o sen lämnat hemmet för rååååplugg. Inte hemma förrän runt 22 o då sover dom små¨. "The Man" hittar man slut som artist i soffan.
Men det är en kort (?) tid vi får stå ut så här. Detta kommer leda till det allra bästa för oss alla. ÄNTLIGEN!
I min värld har det varit OMÖJLIGT att verka hitta den där glimten, men jag har minsann hittat den nu.
Det medför ju dock att "Bullen", "Loffe Carlsson"...vår "Lillprins" ska skolas in redan veckan efter sin 1-års dag...men nånstans intalar jag mig att det kommer gå kalas. Det måste det! Skulle det inte göra det så har jag ju förmånen att kunna reglera och minska tiderna i princip hur jag vill.
Men shit pommes vad ja ska hålla tummarna för att han trivs. Ljuvliga gossebarnet!
23 september, 2011
Jag har nog blivit knäpp
Känner inte igen mig själv...men jag tror det är något bra? Egentligen. För jag gillade ju inte mig själv innan. Så om jag nu är förändrad. Borde det ju vara nåt bra?
Knäppt som sjuttons...:)
10 september, 2011
Både ja, syster yster o mamma gillar ju Jagger så...:)
Det händer mycket i mitt liv nu. Och förutom att jag inte är världens bäst fungerande människa under stress ( jag föredrar ju struktur o ordning o reda) gillar jag det. Ändå! :)
Skolan är preciiiis allt jag vill göra. Jag har träffat massor av fantastiska männsikor. Och en del känner jag redan kan bli bestående vänner även efter skolan.
Resandet till Östersund var ju en historia i sig- resan dit gav SJ oss chansen att uppleva en försening utan dess like; istället för att vara framme 21.20 på tisdagen var vi framme 07.00 på onsdagen?!!! Hysteriskt!
Hemresan blev en ÄNNU större katastrof...inga förseningar men trots det en katastrof. Lång historia och allt för galen för att ens yppas här.
Hursomhelst, dagarna därimellan var fantastiska! Massor av spännande föreläsningar och vi kom äntligen igång!
Jag utmanade mig själv. Jag förändrades så otroligt mycket! Jag har gjort saker jag aldrig trott jag själv skulle våga. Och att trotsa mig själv och mina svagheter har alltid varit livsfarligt i mina ögon. Men jag har haft fel. Hela tiden. Jag kunde! Jag vågade! :)
Jag är fortfarande lika ivrig över utbildningen. Det är precis det här jag vill göra! Det kommer bli 2 otroligt spännande år!
ÄNTLIGEN ÄNTLIGEN vet jag vad jag vill göra när jag blir "stor". :)
Blivit som galen i den här låten förresten. Så den drar ja igång o fortsätter läxläsandet!
Go lördag på dig!
