Jag är ännu illamående...flera timmar efter att det sorgliga nått mig.
M har förlorat sin man. 3 pojkar sin pappa.
Jag kan inte ta in det. Jag vägrar.
Trots att jag vet att livet är sådant...att allt kan vända på en sekund. Att livet inte tar hänsyn.
Det känns som om att jag vägrar tro det förrän nästa gång jag är där. Hos dom. Och inte T är med mer.
Jag kan inte hantera livets nyckfullhet. Kanske för att jag är kontrollfreak.
Allt är så skört.
Allt det du idag inte kan tro du kan leva utan kan vara dig förlorat imorgon.
Att leva med den tanken är grymt. Men nödvändigt.
Jag kan inte ge dem T tillbaka.
Men jag kan lova mig själv att ta vara på de sekunder, de andetag livet ger mig.
Och jag lovar mig själv att försöka komma ihåg att värdesätta det lite mer.
28 februari, 2011
Allt det du idag inte kan tro du kan leva utan kan vara dig förlorat imorgon.
21 februari, 2011
All I ever need is You
20 februari, 2011
" Mamma, jag var en fågel"
Satt och tittade igenom gamla foto.
"Lillfröken" hittar ett foto på mig tillsammans med "The Man" .
Kortet är 9-10 år gammalt.
"Var är jag" ? säger hon förvånat.
Jag svarar kort att det var innan hon fanns.
Jag märker att svaret inte hjälper. Hon undrar fortfarande var hon var när den bilden togs.
Jag provar en gång till:
"Du var en liten stjärna på himlen".
Dom där blå stora ögonen tittar upp på mig:
"Nej, mamma. Jag var en fågel".
:)
Älskade unge!
16 februari, 2011
Mossa i huvudet
Precis hemkommen från träff numero 2 i föräldrakursen Ömsesidig Respekt. Skulle suttit längre fram...
Måste VERKLIGEN boka den där tiden hos optikern inom kort. Har otrolig huvudvärk och känner mig tung i ögonen och huvudet.
Märkligt nog har jag prioriterat bort nya glasögon i flera år nu...Man hittar ju alltid annat att köpa för pengarna. ;)
Att gå till optikern står och har stått på familjens " MÅSTE FIXA"-lista sen vem-vet-när...men nu har jag lovat mig själv att prioritera lysmaskarna när budgeten faktiskt finns.
Jag har befunnit mig i någon märklig period i livet. Jag tolkade det först som 2 barns-chocken, sen blev det en 30-års kris men sen insåg jag att det helt enkelt bara handlade om en livsanalys ...kan man säga.
Jag har funderat mycket på varför jag är som jag är.
Var mina personlighetsdrag kommer ifrån. Vart kommer mina svagheter vs styrkor i från. Vad vill jag förändra?
Kanske beror det på att jag brinner för att ge mina egna barn en trygg uppväxt med rätta redskap att bemöta det stora som kallas LIVET...
För att kunna analysera mig själv har jag även analyserat många i min närhet.
Det är både bra och dåligt. Man inser saker man kanske inte velat inse.
TROTS att bara den insikten borde få en annan att må bättre.
Det är inte jag, det är DU...istället för tvärtom, är min sanning.
Allt för många gånger. Med lite för många personer omkring mig.
Men jag låter det vara så. För nu.
Kanske kommer detta även från att jag går föräldrautbildningen. Att analysera. Ibland analysera för mycket.
Insikten efter dagens träff var bland annat att...
På något sätt känns det som att det var lättare att vara förälder förr.
Utan analyser och råd om allt från nattning till bokstavssjukdommar....
Vi föräldrar är numera så bra på att gräva fram vad vi måste bli bättre på. Istället för det vi redan gör bra.
Om jag kan göra lite mindre fel. Då är jag mer än nöjd!
Om jag kan göra ett mer rätt än ett fel. Då är jag på rätt bana.
13 februari, 2011
Vi börjar om...
Den här våren kommer handla om föräldraskap, studier och kreativitet!
Föräldraskap...vem kunde ana att det skulle vara så svårt? Inte jag! Jag trodde det räckte med kärlek...
Jag ser fram emot resterande träffar av föräldrautbildningen.
Redan efter EN INTRODUCERINGSTRÄFF har vi lärt oss så otroligt mycket.
Vi bemöter allt så annorlunda nu här hemma. Berömmer det bra och hanterar det mindre bra på ett mycket lärorikare och tydligare sätt. Redan. Hur mycket bättre är det då inte om 7 veckor?
Föräldraskap är verkligen något jag brinner för. Att vara förälder som inspirerar, motiverar och får mitt barn att växa. Att hjälpa barnet bli en unik människa med en trygg grund och en starkt självkänsla.
Precis det.
Vi satsar fullt ut på detta. Och vi gör det TILLSAMMANS.
Jag är så lycklig för att vi brinner för samma saker här hemma. Vi tänker precis samma tankar.
Studier...
vem kunde ana att matte var såååå svårt?
Ok, jag har alltid varit usel på matte men förhoppningen var ju att fixa Matte A medel-lätt nu.
Jag trodde väl att jag som numera VUXEN skulle ha ett annat mattesinne än under gymnasietiden.
Eh....nääää...!!!!
Efter 3 sidor in i min mattebok hade jag nästan tvinnat bort en kal yta av hår på skallen....
Det här kommer bli tufft. TUFFT-som-i-militären-tufft...
Jag är lycklig om jag fixar ett G.
Nästa mål var lärarlinjen. Hela min värld förändrades den dagen då jag kom på vad jag vill bli: LÅGSTADIELÄRARE.
Äntligen hade jag framtidsmål för mig själv. För mig. MIG.
Jag har levt upp sen dess. Allt har varit lättare. Jag har lyckats strunta ganska bra i knepigheter som skett runt om mig, för att jag kunnat fokusera på det här. Att jag någonstans hittat mig själv.
Tills i fredags... Sedan jag bestämde mig för att bli lärare har det inte funnits några färdiga behörighetskrav för lärarlinjen. Det har hela tiden endast stått: Kommer inom kort.
Jag har aldrig ens slagits vid tanken om att Matte B kan komma att dyka upp som krav..
but yes it did.
Och i samma blick som mina ögon såg MATTE B insåg jag att min lärardröm gick i kras.
Det var knäckande. Verkligen. Jag grät som ett barn.
Jag ger inte upp för att det är jobbigt bara. Jag inser fakta...;att om man kämpar och redan hänger i en skör tråd när man försöker läsa upp matte A...vad är då oddsen att man fixar matte B???
I fredags la jag allt på hyllan. Jag gav upp framtidsplaner, mål och japp...
matteboken hade jag eldat upp-
om det inte vore för att jag lånat den av C....
I fredags lämnade vi mitt studentliv åt sitt öde, torkade tårar och åkte till min fina syster med familj.
Blev tacos följt av prat till 01 med våra barns sovandes i våra knän.
Lördagen bjöd på djurpark och korvgrillning i strålande sol. Så jäääädrans mysigt!!!
Idag har jag varit hemma igen i de vanliga rutinerna och efter fredagens tårar och besvikelse fann jag någonstans mod och lite jäklarinamma...Jag börjar om!
Okej, det var min finaste sambo som kom och i princip drog mig till soffan och satte sig där med mig för att tvinga mig ge det en andra chans.
"Finns det verkligen INGET annat?"
"Nu går vi igenom vartenda program innan du säger att du gett upp..."
Min älskling.
Jag hittade TVÅ olika program. Som båda passar mig. Som handen i handsken.
Och båda HELT utan krav på matte B.
Vilken jäkla tur att ja inte eldade upp den där matteboken....
Kreativitet...vem kunde ana att det var så svårt att finna tid till sånt jag älskar att göra?
Som en liten belöning till mig själv, för att jag är jag, alltid har dåligt samvete, ska bli bättre på att berömma mig själv och för att jag helt enkelt saknar att pyssla, så beställde jag den här boken idag:
Jag kan behöva något avkopplande när barnen somnat och jag svurit för länge över matteboken.Japp...kan bli en bra vår det här. Nu kör vi.
Igen! Read More »»
10 februari, 2011
Hurra till mig om jag är klar till maj- till NÄSTA år...
Kaffe, filt och laptop i soffan.
"Lillprinsen" sover och "The Man" och "Lillfröken" är på Buslandet i Lagan.
Jag och "Lillprinsen" vinkade hejdå till käraste "Gladys" för en stund sedan. Fina "Gladys". Önskar att jag tog bättre vara på vår vänskap. Hon är så bra. Behöver mer "Gladys" i livet.
Dagen började med "Lillprinsens" vanliga "Godmorgon-mitt-liv-är-en-fest"-joller. Klockan 05.15. För min del får han gärna vänta med att sjunga till iaf 07.
Han är som allra lyckligast just där o då; runt 05-slaget. :) Tok!
Just när jag gett upp om mer sömn somnade han om och jag hann få ett par timmars sömn till. Tack o lov!
Efter att "Lillfröken" åkt till dagis gav jag mig på matten igen.
DRA MIG BAKLÄNGES.....Jag har tappat modet. Hurra till mig om jag är klar till maj- till NÄSTA år...
Antar att jag borde stänga av musiken nu och flytta vidare till matteboken va?
Jepp...
09 februari, 2011
Stolt
är Hannah över mig och jag över mig själv också; nu är jag igång med att läsa upp min matte.
Söta matteläraren trodde att jag kunde vara klar till Maj.
Maj??? Jag som fasat för att inte hinna bli klar till oktober då det är dags att söka till högskola.
Jag är så sjukt mallig för att jag är igång. Laddad till tänderna!
Började förmiddagen med visit på haganäs och inskrivningen. Hemma igen rusade timmarna och vips var det dags för föräldraföreläsningen Ömsesidig respekt. Första träffen idag.
Jag och "S" anmälde oss till den här föräldrakursen på 7 träffar. Innehållet är fantastiskt. Ser verkligen framemot de resterande 6 gångerna. Antar att jag kommer nämna mer om det framöver.
( här finns lite kort om Ömsesidig respekt)
Imorgon väntas träff med "Gladys" för mig och "Lillprinsen" medan "Lillfröken" kommer få en tokmysig dag med "The Man"; direkt efter dagis far dom till Ljungby och leklandet där.
Snabba rader fick det bli.
På återseende!:)
07 februari, 2011
Det slog mig...
att man är rätt ensam ändå.
"The Man" är min själsfrände och numera den ende i hela världen jag kan prata med så där öppet, utan konstigheter då man ska ta hänsyn eller plocka bort eller lägga till saker bara för att förstora eller förminska vad man nu vill ha sagt.
Jag kan prata utan att oroa mig för att han ska tycka jag är tråkig.
Eller oroa mig för att han ska bli orolig eller må dåligt. Eller bli arg. Eller inte bry sig.
Han är världens bästa och faktiskt nästan som en psykolog.
Han ser saker som aldrig slagit mig förut. Han kommer med de där självklara svaren. Efteråt sitter jag bara och kliar mig i huvudet..." Hur kan HAN veta så mycket mer om mig än vad jag själv vet om ...mig???"
Han kan lyfta mig från de knivigaste tankarna, ge svaren på frågorna som inte har något svar, han har ett svar. Hela tiden.
Ibland frågar jag utan att vilja ha ett svar. Men han svara ändå.
Och i just dom lägena kommer de där vuxna realistiska svaren.
Svaren som inte alls passar mig. Just då.
Och då, vid de få tillfällena, vill jag prata med någon annan.
Idag insåg jag att det inte finns någon annan.
Det är mitt eget fel. De vänner jag har får bara veta det fina. Det som funkar och går bra. Jag vet inte varför jag gör så. Förr var jag som en öppen bok, på gott och ont om allt bra och även det som fungerar mindre bra.
Jag önskar att det fanns fler i min omgivning jag kunnat prata med.
Idag känner jag mig så fruktansvärt ensam.
05 februari, 2011
Unge! Vilken unge? Köttunge???
Jag o "Lillfröken" myste med "Lillprinsen" i sängen.
Jag gosar hans lilla näsa och säger; Busunge!
"Lillfröken" pussar hans mage och säger; Köttunge!
Hahaha! :)
02 februari, 2011
Så trött...
Jag är så arg. Det kryper verkligen i skinnet. Jag är trött, förbannad, irriterad och bara så less.
Vill bara packa in sambo och barn i en bil och köra långt långt härifråååån.
Jag har tagit tag i så mycket men vissa saker förändras aldrig.
Ta bort skygglapparna för fasen....
Och allt jag ser framemot, det ligger så långt borta ännu.
Men allt ska bli verklighet, inget snack om saken...Men ändå.
Det är så långt dit.
Nu går jag och lägger mig med mina underbaraste små barn.
Go natten
01 februari, 2011
KAPOFF
Den ursprungliga planen var att jag skulle gå och lägga mig så snart barnen somnat men nu sitter jag här ändå, efter att ha stoppat om dom båda.
Bli nog att jag väntar uppe på "The Man" ändå,
precis som vanligt.
Då "Lillfröken" inte varit på dagis sedan i torsdags fick vi försöka klura ut någon aktivitet utöver de vanliga rita, måla, dockleksaktiviteterna.
Första tanken var "kyrkis" men vi försov oss i morse så jag orkade inte stressa ikapp utan valde att ta det lugna gatan istället.
Efter att vi vinkat hejdå till "The Man" bylsade vi på oss och drog iväg med vagnen.
Ganska nära finns 2 olika lekplatser. Jag och "Lillfröken" pratade i mun på varann om hur högt hon skulle gunga och hur vi skulle leka i snön. Hur vi skulle gunga på elefanten. Vem som skulle styra i den dära bilen och vem som skulle sitta där bak.
Jovisst, väl framme står ju lekplatserna kvar där de alltid stått men OMÖJLIGT att ta sig fram med vagnen. Och hur gärna vi än ville leka där ville vi ju inte lämna lillebror alldeles ensam vid vägkanten.
Blev att gå en sväng och sjunga högt i vagnen och istället ta igen den utlovade gungningen hemma på trädgården istället.
KAPOFF!!!
Godisbegäret från helvetet slog mig på truten...F-n!
Blir att rota i skafferiet. Eller gå och sova.
Jag klurar på den...
