Har ni någon gång sett en person som ni bara fått en sådan där stark "känner vi varandra"-känsla för? TROTS att ni aldrig träffats eller någonsin setts?
Jag har massa sådana där grejer för mig. Till exempel såg jag en av mina handledare som jag skulle ha på stationen i Växjö...2 dagar innan vi träffats, utan att jag visste förut hur hon såg ut, visste jag ändå där på stationen, att det var hon. Förklarar jag begripligt?
Jag har också någon märklig förmåga att känna av människor. Jag brukar gå på magkänsla, men sen finns det de där som man ändå hade velat tokdigga, så man försöker se förbi de svagare sidorna...men det håller liksom aldrig i längden. Jag kan anpassa mig med och till människor på något sätt jag inte kan förklara...Jag spelar inte, smörar inte eller nåt sånt där...jag kan inte förklara det på något annat sätt än att jag läser av och vet precis vad som förväntas av mig. Jag menar inte att jag ställer om för att göra mig till. Utan jag är hela tiden mig själv men vet vilka sidor jag ska ta fram hos var och en...för det mesta. Eller ja... Nä...det går inte att förklara.
Det går inte heller att förklara att jag såg en person 1 gång, en ögonkontakt EN endaste gång...och jag var tvungen att ta reda på namnet. Jag vet inte vad det är men namnet gör mig sömnlös. Vad handlar det om??? Och nej...det var inte kärlek vid första ögonkastet, om det nu är det ni romantik-tokiga töser genast tänker på...det var nåt annat? Jag vet inte om det var bra eller dåligt? Eller bara otroligt märkligt?
1 från Dej till Mej:
JO, jag vet hur du menar me att känna av folk. Man vet vilken "version" av sig själv man ska vara me den personen. Funkar min sarkastiska humor? Kan jag va ironisk eller e det "prata om vädret-Heidi" som ska komma fram. Båda personerna e ju jag, bara två olika sidor som passar vid olika tillfällen.
Skicka en kommentar