Utan tid till att stanna upp

Det är mycket nu. Galet mycket. Händer mycket. Har inte tid att stanna upp. Dagarna springer verkligen iväg.
Är inne på min fjärde praktik-vecka, min första av mina två på lasarettet. Efter en förmiddag där var jag SÅLD och alldeles lyrisk, precis som min lärare förutspått.
Alltid lite läskigt att komma till nya arbetsplatser. Nya rutiner och framför allt-nya "kollegor". Men jag har tur- det vimlar av massa trevliga människor som verkligen välkomnat mig. Jag trivs så otroligt bra! Trots pendlandet.
Jag pendlade andra året på gymnasiet och avskydde det verkligen, men nu trots min tågnoja och stressen över att oroa sig för att missa det ena eller andra tåget, funkar allt superbra och jag kan verkligen tänka mig att bli en pendlare på riktigt i framtiden.

Känns så overkligt. Ännu mer på lasarettet. Lasarettet är stort och mäktigt på något sätt. Tänk att jag är halvvägs på min utbildning. Att jag tog tag i det. Att jag vågade. och att jag ALDRIG ens för en bråkdels sekund ångrat mig. Tvärtom- för varje praktik blir jag bara mer o mer säker på att det är det här jag ska göra.

I övrigt har jag inte mycket spännande att bjuda på. Dagarna rullar på med praktiken.
Saknar många. Tiden blir knapp till spontana träffar.Och man vill ju aldrig träffa någon så mycket som när det inte går...eller hur? Det har jag blivit ganska van vid nu. Sommaren kommer verkligen gå till att ta igen det sociala. :)

Nä, ska det piano ett tag innan jag ger mig på skolarbete.
På återseende!