En sån dära dag

när man bara vill lägga sig under täcket o soooova.
Eller bara leta upp den där platsen i intet och skrika sig hes.
Eller rymma från sig själv.
Det är denna typen av jag som jag aldrig lär mig stå ut med. Den där jag som fyller tankarna med saker som inte passar in med mitt andra jag...Eller ja...vilket jag av alla mina jag är jag. Egentligen?
Blir man någonsin klok på sig själv?
Och dessutom borde jag hitta mitt effektiva jag istället. Men hon verkar dragit långt åt helsike....
Fasen då!