Jag blev kär ikväll..

o i den hära määää!

Read More »»

Vill rymma hemifrån

men tar mitt ansvar som den vuxna människa jag är.
Jag borde vara tacksam för allt jag har; familj, hus o värme, mat på bordet och hälsan framför allt.
Men ändå är det något som fattas mig så otroligt idag.
Men sånt får man ju inte säga 2012.
Så jag vill hellre rymma hemifrån!

Read More »»

Men hjärnan full av virrvarr

Tanke 1:Jag har en liten låtsasvärld.
Den verkar komma o gå. Ibland är den inte alls intressant...men så ibland trillar jag dit igen.
Jag gillar den. Trots att den inte rimmar med verkligheten.
Det är ganska mycket som är annorlunda där bara.

Tanke 2: Ljug inte mer än att du kan hålla reda på dina lögner. Det blir liksom hyfsat pinsamt när de där lögnerna uppdagas...

Tanke 3: Och jag har insett att det är dags för mig att lära mig att varva ner. Jag är just nu världens mest upphypade typ.

Tanke 4:Ja, shit pommes...det är sorgligt när illusionen brister. Men ja...kanske nödvändigt. Jag vet inte.

Tanke 5: Fortfarande helt såld över vilka UNDERBARA människor som fortsätter dyka upp i mitt liv. Vart hittar jag alla liksom???

Read More »»

Det är en härlig

känsla när jag upptäcker att jag omger mig med mer FANTASTISKA människor än märkliga.
Från att, för inte allt för många år sedan, ha tyckt att världen mest bestod av märkliga typer har jag nu vänt. Åt andra hållet.
Och nu har jag mitt lager. Så jag klarar mig.
TACK allra bästa ni!

Read More »»

Hur sorglig är inte den hära då?!

Usch! Kan inte lyssna på låten utan att få lipen i kroppen! Hade lyckats att förtränga den, men hittade den idag igen. Bra där! Så efter nätshopping lite böl då eller???

Read More »»

Bloggen o jag

verkar kila stadigt nu. Och saken är den att jag egentligen inte har tid till att äta, duscha, sova, umgås och DEFINITIVT inte blogga just nu.
Åker till skolan på måndag och har två stora tentor. Borde därmed plugga. Men min hjärna vägrar acceptera det där.
Den vill göra mer spontana saker. Som inte kräver disciplin. Typ kolla smink, parfym o kläder. Eller grunna på vilken färg jag borde köpa på mina andra Converse. Mina röda är liksom nya stora kärleken.
Jag har aldrig nätshoppat så mycket som de sista två veckorna när jag egentligen startat datorn för att plugga. Det är sjuuukt! Så priset av att hitta det man vill bli när man blir stor ska liksom straffa mig med att jag blir shopoholic??? Som jag alltid sagt- det finns ingen rättvisa i världen.

Read More »»

Mobilappar

är perfekt när man känner sig blek men vill ta nya kort.

Read More »»

Ett leeende

ger ett leende, ger ett leende, ger ett leende...
Goda gärningar ger mera goda gärningar!

http://heidipetridis.blogspot.com/2012/03/riktig-vanskap.html

Read More »»

Jag har upptäckt en svaghet

...för SNÄLLA människor.
Jag tål inte höra eller läsa att en annan person omnämner mig i en snäll mening. Jag klarar liksom inte av att personer är så hjärtligt snälla mot mig?
Och nu råkar jag omge mig med ett par unika personer som har den tendensen att just göra det. Så jag sitter med en darrande underläpp var o varannan dag.
Det ger liksom en sådan mäktig känsla, att någon annan som jag tokdiggar och ser upp till på ett eller annat sätt, verkligen får ut något av en relation till mig.
Jag kan inte få in det...
Jag tyr mig alltid till människor jag kan få ett utbyte av. Som jag ser upp till. Någon som kan få mig att skratta så jag gråter, någon som är klok, någon som är precis så jag önskar jag var, någon annan är diplomatisk, en annan vän är den mamman jag hoppas bli (?), en annan vän är den perfekta vännen som jag vet finns där dygnet runt- även om det skulle gå 2 år mellan att vi hörs....
Och då undrar jag ofta...vad får de här fantastiska personerna ut av mig?
Vad kan jag ge som är i närheten av det jag FÅR? Detta framkallar så klart otrolig ångest...
Nu har jag dock blivit vuxen och insett att det inte går att tänka så. Utan mer att jag får vara den jag är och om det inte räcker till så försvinner väl de där braiga personerna omkring mig.
Men tänk...de finns kvar.
Och tänk, de skriver så snälla saker...OM mig...så jag kan börja tjuta på studs.

Det finns vänner jättelångt borta, vänner nära och vänner lite mittemellannära/långt bort...
Jag befinner mig i en minst sagt kaotisk tid och även om jag tar 5 dygn på mig att svara på sms, inte hinner prata i telefon pga skolmöten eller nattning av barn, måste förplanera alla eventuella träffar....så bär jag alltid med mig de här personerna. Både i huvudet och i hjärtat. Flera ggr om dagen kan jag få en tanke och då välja ett passande namn av mina vänner och tänka: Om jag pratat med X om det här så hade X sagt...
Jag bär liksom med mig allt det här. Dygnet runt.

Jag önskar jag kunde vara där. Alltid för alla. Och att alla hade tid samtidigt som jag.
Men när det inte funkar får man komma på alternativ.
Överraskningar är jättebra då.
När orden liksom inte räcker till.
En blomma kan väl visst uppskattas...men ännu bättre: EN godisbox!

Heidi var personen som jag ville överraska.
Sagt och gjort, en box med godis, en designad låda med en liten text på insidan, med lite 80-tals godis ( 81:or är både jag och Heidi serru).
Som jag vääääntat på att den skulle dimpa ner i hennes brevlåda.
Googlat för att försöka få reda när postutlämningen sker på hennes adress. = omöjligt. Svaret jag fick var: "Det beror på var personen bor utefter brevbärarens tur. Det vill säga om personen bor i början eller i slutet på turen".
Ehhh....Åh fan?!

Men så dök det upp på Facebook. Hennes rader. Hennes tack! Och så skämdes jag lite. För vad är egentligen lite godis på posten mot att ha sådana vänner som henne?! Som ger mig så mycket. Som diggar mig för den jag är. Trots mina brister.
Som ger mig en massa men bara får lite godis på posten tillbaka?

Hennes hjärtliga tack gjorde min dag. Nu får jag nog  fila vidare på muta numero 2.

Read More »»

Ibland undrar jag

om jag är riktigt klok...
Alltså jag vill inte vara klok jämt...Och inte nödvändigtvis den vassaste kniven i lådan...Men ibland säger jag saker som kanske inte är de smartaste. Sådana där saker som låter bra i huvudet, men sen väl sagda...nja...det blir inte alltid så bra.

Efter veckor fyllda med shopping, städ och viktiga nöjen avrundat med en rejäl fest finns det numera ingen återvändo. Nu har jag en vecka på mig att plugga inför T V Å tentor.
Fast det har varit otroligt roligt att förgylla dagarna på massa kul saker bara gjorda för att undvika just tentaplugg. Det har verkligen varit värt det. Har ju liksom fått i princip en ny garderob, massa paket på väg hem t mig och så har jag fått avnjuta massa galet umgänge.
Kan behövas när jag nu i dagarna sjuuu, förbi midnatt, får sitta alldeles allena med mitt kaffe och mina 455431589 olika papper som ska nötas in.

Adios!

Read More »»

I alle di hundre åren

ja o "The Man" kilat stadigt...( 12 år men ändå, nästan samma sak) så har jag fått höra att jag har det för jäkla bra.
 Jag har suckat uttråkat när mina kvinnliga kollegor snackat middagstips på luncherna...det där har ju alltid "The Man" skött. Jag har suckat medlidande när de pratat om att de måste hinna in i affären på vägen hem efter en heldags arbete INNAN de hämtar barnen...det där har alltid "The Man" gjort.
OM jag någon gång öppnat truten om hur himla bra jag har det så har jag minsann fått äta upp det. Och det har alltid slutat med att jag känner mig som en urusel sambo. Som hatar att laga mat och som vägrar handla efter jobbet. Eller handla över huvudtaget.
MEEEEEEEEEEN....så visade det sig ligga i släkten.
För min faster har det preciiiis likadant.
Hon avskyr att åka o handla. Hon skriver lappar till sin sambo. Och gud nåde han om han glömt nåt när han kommer hem.
Samma här.
Hon tycker det är traaaadigt att laga mat så det gör alltid sambon.
Samma här.
Hon får höra att hon har det så himlans bra för hon slipper det där.
Samma här.
Hon är långsint och den som tjurar längst när dom är oense. Och det är alltid sambon som får krypa o säga förlåt.
Samma här.
Hon sköter tvätten. Ensam.
Samma här.
Hon har koll på hushållet i övrigt. Samma här.
 Han ansvar för badrummet. Min ansvarar för köket.
MEEEEEEEN till mitt och min fasters försvar så gör vi massor med annat bra. Jag tror vi är jättekul trots att vi inte lagar mat och vägrar handla tråksaker. Det är nog ett sundhetstecken. Egentligen.
Vi åker båda gärna med till affären lite då o då. Som sällskap. Och för att kolla på andra saker än mat. Liksom. Maxi är ju en jättekul affär, förutom mat o grönsaksavdelningen förstås.

Ja, jag har det himla bra. Men jag håller fast vid att min sambo har det ÄNNU bättre.
Faktiskt!

Read More »»

Jag älskar överraskningar...

Både att ge o att få. Och idag kom jag på en briljant ide´! Jag är USEL på att hålla hemligheter...Därför har jag alltid bekymmer när jag köper presenter eller julklappar..jag vill alltid att personen som ska få saken ska öppna det låååångt innan det egentligen var planerat.
Det här var så bra bara. Spontant o till en intet anande person. Som är väl värd även om en liten, men kär guldkant. :) Hoppas tidsplanen måndag håller nu då!

Read More »»

En sån dära dag

när man bara vill lägga sig under täcket o soooova.
Eller bara leta upp den där platsen i intet och skrika sig hes.
Eller rymma från sig själv.
Det är denna typen av jag som jag aldrig lär mig stå ut med. Den där jag som fyller tankarna med saker som inte passar in med mitt andra jag...Eller ja...vilket jag av alla mina jag är jag. Egentligen?
Blir man någonsin klok på sig själv?
Och dessutom borde jag hitta mitt effektiva jag istället. Men hon verkar dragit långt åt helsike....
Fasen då!

Read More »»

När alla andra är flitiga

då gör jag som jag alltid gjort...Jag fortsätter att vara lat.

Nu har jag o syster dragit igång ett kom i form-program. Inget bantarskit utan enbart hälsotänk!
Hon har hunnit springa på gymmet, idag hade svägerskan varit på Zumba...o ja...? Jag köpte en träningstidning o känner mig ganska duktig ändå. Fast ja...hur många tidningar får man bläddra i innan man bränt en kalori eller två...?
Jag borde ju...Jag är ju 30. Det går liksom utför...När jag blev 30 la jag allt med träning på is. Det kändes meningslöst. jag fyllde ju 30. Nu skulle man ju typ ändå dö. På riktigt, så kände jag.
Fast nu har jag ju insett att ett år gått, jag lever än...och den där förbannade vågen verkar inte slutat fungera....och inte min viktpåsamling heller.
Men ok...man kan ändå inte börja en söndag.
Det vet ju alla.
Måndagar is the shiiit för alla nya kom-igång-grejer. Så imorgon. Ok. Senast tisdag då. För imorgon så är det ju så mycket annat. Jag måste ju ner i byn. O så skulle ju ja o svägerskan fika med barnen och så är ju barnen lediga. Men på tisdag! Oj, javisst...på tisdag ahr jag ju så mycket...då skulle jag ju klippa mig o sen skulle vi ju till Växjö. Onsdag då?
Näää...onsdag blir liksom min enda vilodag denna veckan. Ska jag behöva ut o motionera då? Nä, jag får ta det på torsdag...javiiiiiiisst ja...attans. På torsdag så skulle jag ju....
Så här håller jag på.
Så slut på ursäkter. Nu gäller det. 12 veckor. Projektet finns att följa på systerns blogg.
Adios!

Read More »»

Snaaaart

kan jag säga hejdå till min komplex för mina tänder.
Jag har hittat drömkliniken.
Äntligen ska jag bleka mina tänder så de blir vitare än vitast. För min del får de gärna skifta neonblått. Spelar igen roll!
I alla år har jag HATAT mina gigantiska tänder. Jag avskyr alla foton som dyker upp (oftast på fyllan o villan då jag glömmer bort att knipa igen käften) och jag ser de gigantiska tänderna.
MEEEEEEEEEEN....nu har jag gjort en dela med mig själv. När jag väl blekt mina tänder ska jag le det bredaste leendet. DYGNET RUNT! Jag ska liksom slå de där Colgatebrudarna med bravur.
När det blir av vet jag inte exakt. Fullt upp med skola, praktik och förhoppningsvis sommarjobb. Men absolut senast till hösten ska jag nocka er allihop med mitt perfekta kriiiitvita GIGANTISKA leende!

Read More »»