t.
om vissa personer kan jag tycka är svårt.
Det finns en del personer som varit en
del av mitt liv som jag stundvis saknar.
Jag tänker på de här personerna så
intensivt vissa stunder.
Och önskar att saker vore lite annorlunda. Så de fick
plats i mitt liv ändå.
Detta är personer som har gjort starka
intryck på ett eller annat sätt. Troligen både bra och dåliga. Men intrycket
har varit så intensivt. Kanske är det just det intensiva som fattas mig?
Du vet när man skriver i ett kollegieblock
med blyerts och hur hårt man än suddar så finns spåren av
pennspetsens tryck kvar…
För att bli av med det på riktigt måste du kasta pappret.
För att bli av med det på riktigt måste du kasta pappret.
Hur kastar man bort delar av sitt
gamla liv?
Jag tycker inte om när de här
tomrummen gör sig påminda.
Jag måste fylla dom med något annat…
Men de verkar inte vilja fyllas… För tomrummen verkar vilja
vara kvar. För att
göra lite ont då och då. För att påminna mig.
O hur gör man då?
1 från Dej till Mej:
Man e lite ledsen en stund å sen inser man att det finns en anledning till att de inte e kvar i ens liv. Oavsett anledning så känns det då lite lättare, för man vet att det e inget man kunde göra åt saken. Ibland e det bara så, helt enkelt. En del stannar bara en stund å lämnar avtryck å försvinner sen. Precis på samma sätt som du har lämnat avtryck i personers liv du inte längre är delaktig i å som alldeles säkert tänker precis som du gör emellanåt.
Kram <3
Skicka en kommentar