Min gosse

Älskade lillprinsen...

Ja, jag har avundats alla som lyckas natta sina barn i egna sängar. Jag har då inte gjort det.
Lillfröken nattades i soffan innan vi bar in henne och hon var två år MINST innan hon gick med på att vi följde med henne in i hennes säng o nattade henne där.
Lillprinsen likadant...O jag har försökt med konstens alla regler. UTOM att låta dom skrika sig till sömns. Det skulle jag aldrig utsätta mina barn för.
Lillfröken har gått med på att nattas i sin säng sista tiden men är kvick med att komma tassandes runt 23 redan o då vips in i vår säng. Men vi låter det vara så...allt för husfriden.
Detta får många att klia sig i huvudet. Ja, en annan också emellanåt. För visst, jag avundas de med barn i egna sängar som somnat där utan gråt...
MEEEN...så idag när jag satt nerkurad i soffan "Lillprinsen" under nattningen så kastade jag en blick på mitt rara sovandes gossebarn o blev alldeles varm i hela kroppen.
Tänk att dagen kommer då han inte vill ligga o somna i min famn. Jag tittade på hans långa svarta ögonfransar, den lilla näsan som man bara vill pussa på och hans små knubbiga händer som bara får mig att le. För en stund funderade jag på allvar om jag inte skulle sitta precis så, med det ljuvligaste gossebarnet i världen, min lille son i famnen ända tills solen går upp igen. O väcka han med en puss på den där sötaste lilla näsan....

Den dagen han tar sin snutte o pinnar in för att gå o lägga sig i sin egen säng, då kommer troligtvis hans mamma pinna efter.