När man inte vet om man duger

eller gjort nåt fel...det tycker jag är jobbigt...
Det är liksom bättre att få det slängt rätt upp i fejjan. Om och vad man gjort fel.
Jag kanske borde ställa frågan....men jag orkar inte. Och jag vill nog inte veta. Eller...jag vet inte...Tycker bara det känns konstigt o jobbigt just nu o då kan jag inte riktigt vara mig själv. Och att inte kunna vara sig själv tar energi och det i sig får ju följdeffekter på allt o inget...

Imorgon vankas träff med alla tiders Heidi och hennes lilla tös. Efterlängtad träff! Kommer prata mig hes o ändå stå lite lamt när hon kör hem igen o mumla: "Men jag hade ju så mycket mer att prata om?!"

O för övrigt tänker jag på min lilla mormor ikväll. Önskar du var närmare.