Fast jag fungerar ju...allt som oftast...

Det är inte klokt så mycket galenskaper jag är med om. Och så mycket galenskaper som pågår i min skalle.
Jag har börjat berätta om precis de där sjukaste galenskaperna för min hysteriska kompis A.
Hon skrattar hysteriskt samtidigt som vi på allvar funderar på vad det är som inte står rätt till i mitt hjärnkontor.
Det är så mycket grejer jag håller på med som inte ens går att förklara.
Ibland funderar jag på att videofilma mig själv. Men knappt ens då skulle ni förstå.
Jag har sjuka fobier o rädslor. Jag är nog en av planetens mest uppvevade personer. Nä...jag kan likaväl sluta...för det går inte att återberätta så här.
Fast det är synd...för jag hade velat dela med mig om alla de här galenskaperna. För det är ALLT som inte passar in på en medelmåtts Svensson-typ.
Jag är liksom allt för mycket som man inte SKA vara. Långt ifrån riktigt klar i huvudet om man säger så.
Fast jag fungerar ju...allt som oftast...
O på nåt sätt är det befriande att dela med sig av de där jobbiga, knepiga och helt galna sidorna av sig själv. Om jag genom att dela med mig av mina sämre/svaga sidor kan locka någon annan stackare till skratt så är det ju faktiskt alldeles förträffligt.