Frihetskänslan

är en märklig känsla.
EN ovan o faktiskt OBEKVÄM känsla.
För första gången på evigheter har jag inga skolgrejer att pyssla med om kvällarna. Praktiken har dragit igång nu så det är full fokus där. Fria eftermiddagar o kvällar. Det är jättetrevligt...ungefär till 19:00, då barnen somnat.
Då börjar det krypa i kroppen. Jag glor igenom skolsodan för att se så det säkert inte kommit in nåt nytt. Börjar fundera på att rensa garderoben, eller förrådet...eller trädgården.
För ta det piano, nä...det går inte. Trots att det är verkligen det enda min kropp o själv skriker om just nu.