Fick en så fin kommentar av min H på ett tidigare inlägg så jag började gråta igår. Vilka fina människor det finns. Att någon lägger den tiden, den ÄRLIGA tiden på mig. Det är otroligt.
Är det något jag lärt mig uppskatta så är det vänskap. För jisses så många härliga människor jag har omkring mig.
Linda...som jag vet alltid finns där. Alltid. Oavsett vad som skulle komma emellan. År, pojkvänner, resor, livsförändringar...vi vet alltid var vi har varandra.
Heidi...som jag kan vara hur brutalt ärlig som helst med. Som fattar vad jag menar. Som är så klok så det är inte vettigt.
Annelie...som jag kan prata fortare än fortast med och maler sönder timmar i ett nafs. Samtalsämnena tar ALDRIG slut. Som är en annan version av mig fast boende i huvudstaden.
Och utöver de här tre som nu cirkulerar flitigast i mitt liv finns det så många mer som ger mig tid. (människor som jag dessvärre inte hinner ge tillbaka lika mycket till just nu mitt i allt kaos) ÄRLIG tid.
För det finns fortfarande människor som mest lägger tid på mig av någon slags egoistisk självbevarelsedrift. Vet inte vad det är hos mig som gör att dessa människor känner att de måste briljera eller överträffa...För jag är inte sån själv. Verkligen inte. Jag ser bortom allt sånt. Status och erfarenheter rör mig inte i ryggen. Det är det som finns bakom skalet som jag i så fall finner intressant och som kan ge mig ett utbyte.
Men usch...det här inlägget skulle vara av ett seriöst slag men blev ganska rörigt...Jag är trött bara. Och jag är tacksam att jag har vänner som är så bra så de får mig att skaka av mig effekterna från de vännerna som ger mig mindre bra känslor.
Människor- ljuvliga o galna!
0 från Dej till Mej:
Skicka en kommentar