Idag har jag då upplevt de flesta känslor

som får plats i en kropp!
Jag har varit arg som attans! Jag har varit sur och betett mig som en trotsig tonåring...eller fan? Är tonåringar trotsiga? Dom gör väl revolt...Ja, det har jag också gjort idag...
Okej...som ett trotsigt barn.
Jag har blivit tom. Jag förbrukade liksom alla känslor på en gång.
Sen gjorde jag revolten där ja, som en tonåring.
Sen fick jag en psykos kan man säg, när jag pratade med bästa A! Men shit....att jag rett mig i så många år utan henne. EXAKT samma sjuuuka humor!
Sen hamnade jag i nån dvala som följdes av harmoni.
Sen följde en skrattfest.
Följt av melankoli...
Hur är det möjligt liksom????
Jag är en känslomänniska, visst. Men hur orkar jag? Hur får allt plats?

Och på allt det här är jag S L U T KÖ R D!
Jag har ingen fokus på nåt. Ingen motivation...den har liksom tappats nånstans i virrvarret av kaos o stress.

Och när jag är sån här blir bara allt ÄNNU mer komplicerat.
Du ser, jag har en tendens att ställa till det för mig, ännu mer, när jag som minst behöver det.

Fast sen kommer lugnet bara så där, o jag försöker sopa undan...Det brukar ordna sig. Tills nästa känslostorm.
Konstigt....
Mycket mycket konstigt....