Min tur

att fortsätta inskolningen på dagis började idag.
Traskade i väg i snöyran med "Lillfröken" i vagnen vid 8.30.
"Lillfröken" som annars avskyr sin vagn, så länge hon inte får gå och putta den satt alldeles stilla och väntade spänt på att få komma till dagis.
Kom in och genast tog "Lillfröken" en pojke i handen. Hann inte ens få av henne skor o overall.
Medan tösen lekte med sina kompisar fick jag äran att göra en "Min bok".
Jag var i pyssel-riket!!!
Klippa, klistra, skriva och rita!
Min kreativitet fann inga gränser!
Och överallt otroligt söta barn som gav mig ett konstant leende på läpparna.
En liten tjej satt jämte mig och hjälpte mig att välja ut vilka foto som skulle klistras in i "Lillfröken"s bok.
Allt känns jättebra och jag är glad att vi valde och fick det dagiset som vi fick.
Jag kan vara helt ärlig mot dem och de tar min hejdå-skräck på allvar. Fick chans att prata en lång stund med en av fröknarna om just min oro över att vinka hejdå och behöva gå trots gråt.
Allt går precis enligt planen med "Lillfröken"s inskolning så i morgon ska vi börja öva på "hejdå". Jätteläskigt, men oundvikligt klart...Jag har redan gråten i halsen!
Antar att det är mig fröknarna får trösta!