Nackspärr

på halva nacken har jag haft sen i går morse. Fattar inte varför det inte släpper?
Fast det är ju klart...jag närmar mig 30 och börjar därmed komam till åren?

"The Man" och "Lillfröken" är på dagis. 3 dagen av inskolningen. Måndagen gick jättebra men i går kom bakslag nummer ett: Ett av barnen började gråta vilket gjorde att "Lillfröken" började gråta vilket gjorde att grannens pojk började gråta vilket gjorde att flickan som gått på "Lillfröken"s babaymassage också började gårta...Värsta kedjereaktionen alltså.
Men idag var det nya friska tag.
Nästa vecka är det dags för mig att fortsätta inskolningen. Börjar bli otroligt nervös. Jag ska ju till o med prova vinka "hejdå".
????!!!!
Idag ska "Lillfröken" till tandläkaren för första gången. Behöver jag nämna att jag stannar hemma?
Jag kan inte följa med. Jag har hjärtklappning alla redan.
Detta är inte ett själviskt beslut utan det kom jag och min tandläkare överens om för länge sen...Att så länge jag inte kan bemästra min tandläkarskräck riskerar jag att föra över det på "Lillfröken" och därmed är det bättre att "The Man" sköter det...
Känns ändå OTROLIGT skönt att hon ska gå hos min tandläkare.
Skulle aldrig i livet låta henne behöva gå in på folktandvården.
ALDRIG! ALDRIG! ALDRIG!
Har redan bestämt att skicka beställning med "The Man" av en leksaksdammsugare som uppmuntran för att "Lillfröken" klarat av första gången hos tandläkare.

För övrigt har livet sin gilla gång här...
Dagsitider, syskonfunderingar, arbetspass, semesterdrömmar, renoveringsplaner, drömmen om beach-10-kroppen snurrar i bollen.

Och på jobbet går det också bra.