Snöstormen

bekommer mig inte...så länge jag får vara inomhus.
Då gillar jag snö. Mycket snö.
Men om jag måste gå, traska, stå eller ens sticka ut näsan i snö så gillar jag inte snö. Så mycket.
Nu vill jag faktiskt ha vår.
Jag kräver inte en torr asfalt, den kan få vara blöt av morgonens regn, men gärna lite solstrålar mot en svart jacka så man känner värmen i ryggen.
Och då får man lyckorus så man måste stanna upp och vända huvudet upp mot solen och känna de farliga uvstrålarna mot ansiktet. Och tänka: I år ska jag bli solbränd som bara den!

Är trött som ett as och kämpar för att inte gå o lägga mig pladask i sängen.
Har varit så otroligt trött de sista dagarna, trots att jag ändå somnat så tidigt.
Det är den där förbaskade kylan...Man vill bara snurra in sig i en filt och väckas först när det är vår. När asfalten nästan är torr. Eller i alla fall snöfri.

Var ledig i går och hade en mysdag med "Lillfrörken". Målade med fingerfärg. Lät som en jättekul och spännande ide´. Ända tills jag såg att fingerfärgen kröp ner i parketten....?!!!
Skrubbade som en dåre och tror jag fick bort det. "The Man" har i alla fall inte upptäckt eventuella färgrester...

Inskolningen som gick så bra...Nu kommer nog bakslagen?
Gick kalas i måndags. Hon var hemma med mig i går. Inga problem. Och idag var det samma glädjeskutt när jag sa att det var dags för dagis. Precis som vanligt pratade vi om alla barnen hon skulle leka med och allt man kan göra på dagis.

Men...i vagnen när jag frågar om hon ska leka i snön på dagis- nix.
Ska du leka med dockorna på dagis- skak på huvudet och "mamma".
La väl inte så stor eftertanke på det men det var ändå olikt "Lillfröken" som älskar snö och avgudar varenda docka.

Råkade vara lite tidiga idag så vi kom mitt i frukosten, vilket innebar att jag satt kvar med henne i hallen och tittade på kort och pratade om alla barnen och småpratade i väntan på att de andra barnen skulle äta klart.

Jag tror det var här det blev lite galet...Jag var kvar i nästan 15 min på dagis med "Lillfröken" och sen ville hon inte att jag skulle gå när det väl var dags.
Hon blev aldrig ledsen men sa mamma och drog mig i handen när jag skulle gå.
Men så kramades vi och hon kilade i väg glad igen.

30 min innan jag skulle hämta henne sen, ringde de från dagis och då var "Lillfröken" superledsen.
Eftersom jag ändå inte skulle jobba förrän 16 och ändå skulle hänmta henne så snart sa jag direkt att jag kom bort på en gång.

Pratade lite med en av fröknarna och de misstänkte att hon kanske började bli sjuk, vilket vi själva så smått anat.
"Lillfröken" hade mycket riktigt vägrat gå ut i snön.
Hon hade stannat inne och varit nöjd tills hon fick se en av fröknarna från andra avdelningen Bakifrån tyckte visst "Lillfröken" att det såg ut som mamma...och hon hade blivit alldeles förtvivlad och ropat och pekat mamma, mamma, mamma....
Summa summarum så tyckte väl alla fröknarna att hon inte varit sig lik o inte lika aktiv som vanligt. Inte velat leka precis utan mest bara vara uppe i fröknarnas famn.

"Lillfröken" blev i alla fall nöjd när vi satte henne i vagnen och traskade hemåt igen.

Märkte inte direkt av att "Lillfröken" var sämre precis med hostan utan väl hemma kändes hon mer som vanligt.

Åkte och jobbade mellan 16-20.
Fick veta att "The Man" fått bära henne ungefär konstant sen jag gick till jobbet. Och att hon gått med tröjan jag hade på mig tidigare idag och kelat med den och ropat på mamma.

Antingen håller hon på att bli sjuk...eller är det separationsångest? Hjärtesorg?
Mitt hjärta går sönder!
Jag avskyr dåligt samvete...
Ändå har jag verkligen pusslat och gjort dagistidernahelt och hållet efter vad jag tror är lagom för "Lillfröken" och jag vet ju att hon har det superbra på dagis...
Förhoppnignsvis är det "bara " som hon har en infektion i kroppen vilket gör att hon inte var sig själv i dag riktigt...

Får se i morgon bitti. Ringer nog o pratar med dagis så får vi se hur vi ska göra. '

Kanske inte superkul för just dig o läsa om förtvivlat mamma-hjärt, men jag skrev det mest för min egen skull...kanske känns det lite lättare då? Snart? Typ nu? Nääää...

Ska peta in lite bilder i bloggen på det vackraste jag vet så blir jag glad igen.

-