Hoppan Loppan

"Lillfröken" gav mig en kram o vinkade hejdå i farten idag också. Det går som en dans! Känns som att när det börjar så här bra är jag bättre rustad för framtida tårar och sorgliga avsked.
Traskade hem med tom vagn igen vid 9.05 och började tok-städa. Hög musik o fram med damm-vippan dagen till ära ( semester ).
Vid 10.30 ringde "Anjeska" och bad mig ordna lite kaffe. Oväntat besök av henne och lilla "Rutis". Jag blev så himla glad!
Vi gjorde tappra försök att ordna bröllopsfrisyren på "Anjeska". Efter galna försök blev det faktiskt bra och på ett ungefär så som vi båda hade tänkt det. Så nu har vi hennes frisyr spikad om hon inte hittar något annat.
Hämtade "Lillfröken" vid 14 och hon hann leka med "Rutis" en timme ca innan de var dags för dem att styra kosan hemåt igen.

Har ägnat eftermiddagen och kvällen till en massa kel med "Lillfröken".
Hon somnade redan vid 19 och nu har jag hunnit vänta på mat, äta, plocka undan disken, prata i telefon, leta bloggbakgrund, kolla f.b, lyssna på musik, prata dagis-tider med "The Man"...så vad ska jag nu göra?

Börjar närma sig träff med "the danish doctor"...
Jag orkar inte...men jag vill, men har inte energin...Att hoppas så innerligt och att sen bara mista allt hopp igen...
Vi ger det ett försök till. Sen blir det att fundera och fatta större beslut.

Hursomhelst...

Gällande bloggen så vet jag att jag har blivit ganska så "ytlig"...så som jag inte ville vara.
Jag vill vara ärlig, skriva om mina hemliga konstiga tankar på ett sätt som bara jag själv ? förstår...
Vet inte varför, men det går inte...Inte just nu.
Om det är för mycket runt omkring kanske?
Eller handlar det helt enkelt om rädslan att bara bli synad som en stor bluff?
För jo, det är jag....