Ingen ide´att avundas

Jag ägnade mig i många år att avundas alla andra...
Jag åker dit emellanåt än idag...Se bara på mina syskon som båda ska gifta sig..." Men varför kan inte vi? Dom kan ju?" För att nämna ett av 100000000 exempel...

Men så var det någon som fick mig att vakna...Som berättade om sitt "perfekta liv". Hur dom kämpade för att det alltid skulle vara så perfekt och underbart UTÅT...men verkligheten...den var bister och en mardröm.
Det fick mig att tänka om...Och det blev en lärdom jag tog med mig.

Men tänk ändå hur sorgligt det är...
Du har ingen aning om vad som händer bakom stängda dörrar. På gott och ont.
Om man kände till alla tragedier skulle man bli mörkrädd. Man skulle tappa tron på kärleken, tilliten och mänskligheten...

Och sen det där med vad alla andra vet om....men inte du....

Killen som blev pappa för andra gången och höll masken så glatt...Stackars sambon vet inte att han varit otrogen med x antal tjejer...Förhållanden till o med! Och hans draman är vida omtalade...
Jag tror aldrig att det når henne.

En annan snubbe..."the Hunk" som spelar gitarr. Flickornas drömkarl som skickar foto på sig själv till tjejer kors och tvärs, som haft affärer hit och dit...Frun har inte en aning...förmodar jag...

Man vet så lite...
och tur är väl kanske det?

Ingen ide´att avundas. Säg den som är felfri, med perfekta livet...och som dessutom har rent mjöl i påsen....Ingen.