Och ännu en...

Antidag...

Jag som för så kort tid sedan hade framtiden spikad o klar. Mål som kändes nåbara. Flaggan för självförtroendet på topp. Men nu...?! Vad hände?

Önskar mig en mentor i julklapp. Laptop får hamna på plats nummer två.

Jag avskyr att känna mig omotiverad...eller vad det nu är jag känner...Hjulet snurrar men hamstern är död...typ.

Jag vill ha utmaningar. Ge mig!
Men nix...Jag gör saker som jag kan göra i sömnen. Och jag ser inte ett slut på det. Mina drömmar och planer är lagda på is.

Jag hoppas att det vänder igen...Jag gillade mig själv mer förrut.
När jag var stolt över mig själv. Trodde på mig själv.
Jag vill känna det igen.

Kanske är det en annan ledarstil jag behöver? Jag tror det.
Kanske måste jag påtala det?
Men hur säger man det då? På ett fint men rakt och tydligt sätt utan krussiduller?
Jag vet inte...Kanske går det över av sig själv?

Annars har jag som deadline-efter jul.
Nytt år och nya krafter. Nya löften och nya mål.

Dagens största irritationsmoment- tro mig- det har varit himla många för övrigt idag: Snorkiga fröken som jag trodde så gott om, har förvandlats till en märklig typ. Vad får dig att tro att du är bättre än andra andra? Jag ser igenom din fasad. Det är sorgligt. Men jag ska inte förtälja något. Fasaden börjar redan falla...Andra har sett det också. Dessvärre redan långt innan jag.