Och hon somnade, med ett leende.

Skriver julkort så jag får kramp i handleden.
Paus med rätta.

Galen dag..behöver jag säga mer?

Men vi fick äntligen fatt i en hyfsad overall, skor, vantar och kängor till "Lillfröken".
Vägen mellan färd och hemkomst var lååång.

Varför har VARJE klädbutik ett bord med leksaker?
Riktigt så länge går väl inte mamma och pappa och handlar barnkläder så att barnen ska sitta och leka?
Och jag menar det är ju 2000-talet? Vem vågar släppa blicken från sitt barn ens 3 sekunder? NOT ME!

Affär ett: LEGO
"Lillfröken" slog sig ned i samma sekund som vi konstaterat att där inte fanns en enda overall.
15 minuter senare med vibrerande trumhinnor kommer vi därifrån.

Affär två: Bord och stolar med små tallrikar och bestick. Hoho? Svininfluensan härjar vilt? Mindre klokt att slänga ut små leksaksbestick som barnen- ja, även "Lillfröken" stoppar hej vilt i munnen. Och då tillhör ända jag den lilla skara som INTE har panik för sjukdomar, inte heller svinis...
Hon hann stoppa den dära skeden i munnen 5 ggr innan vi konstaterade att inte heller här fanns overaller i hennes storlek.
ÄNNU mer påfrestningar för trumhinnorna men jag fyrade av ett smajl med min sprattlande dotter i famnen; "Ni har alldels för roliga leksaker här".

Genomsvett traskade vi vidare hand i hand med "Lillfröken" till bilen och efter en lång övertalan fick vi in henne i bilen igen.

Affär tre: Precis innanför entrén står en pulka.
Jag är inte konsekvent och ja, jag kör alldeles för i härdigt med mutor och ja, hon är bortskämd och ja, det kommer straffa mig och min plånbok framöver...ÄNNU mer.
Men ja, jag drog kvickt åt mig en pulka med förhoppning om att det skulle hjälpa att få henne gå fint vid min sida.
UNDER en klädställning finnes fotbollar. "Lillfröken" kastade sig ner på mage och krälade in under ställningen och fick tag i bollen. Efter ett par snygga skott, utan att skjuta sönder något, hittade hon ett nät till ett fotbollsmål som hon absolut ville ha. Hon fick en adrenalinkick som gav henne PUMAS STYRKA UPPENBARLIGEN och det var omöjligt att ta det i från henne.
15 minuter senare lyckas vi få henne med oss ut ur affären, utan vilda protester, men med en allt annat än glad uppsyn.

AFFÄR fyra: Ännu ett bord med leksaker. Jippi...not.
Jag försökte signalera till "The Man" att han skulle skymma bordet men tjena...eh, det fattade han ungefär i samma sekund som "Lillfröken" upptäckte bordet. ALLTSÅ FÖR SENT.
Nå väl...det kan ju vara bra att hon sitter där och leker medan vi provar skor.
Nix. Inget får komma emellan "Lillfröken" och en leksak. Inte ens en sko.
Vid denna stund hade jag redan knäppt upp jackan och satt mig pladask på golvet. På med happy face och samla mod.

Inte förrän "Lillfröken" fick syn på ett helt ställ med gummistövlar reste hon sig och traskade i väg.
Damen i affären hade en himla bra hand med barn, TACK O LOV, och lät "Lillfröken" plocka och prova skor bäst hon ville.
Och minsann, hon mutade med en pepparkaka och fick "Lillfröken" att prova 2 par kängor.
Den damen borde få en bukett blommor!
Med den gula kassen med sina nya skor traskade "Lillfröken" ut utan en enda protest. Och jag undrar om jag inte såg ett leende där också.

Affär fem: Tack o lov inte en tillstymmelse till bord eller leksaker eller ens någon kombination av de båda.
Nu var jag slut som artist och "Lillfröken" också.
Med hopp om att snabbt som attan finna en overall, en mössa och ett par vantar.
Och jo då, hyfsat fort gick det.
Och genom att låta "Lillfröken" leka med så väl vuxen-underkläder till hårklämmor klarade vi oss undan flax, gråt och sura miner här också.

Efter den shoppingrundan var vi alla faktiskt rejält alla sura, trötta och frusna!
Packade ner mig under massa filtar i soffan med "Lillfröken så fort vi kom hem.
Och hon somnade, med ett leende.