Anti-dag!

Har haft en rejäl ANTI-DAG! Vaknade alldels för tidigt, förvisso log jag trots att klockan bara var 06.30 eftersom jag väcktes av att "Lillfröken" satt upp intill mig och sjöng. Försökte i alla fall. :)

Morgon och förmiddag gick till en massa galna upptåg och bus. Och x antal "PLAY"-påtryckningar av dvd:n " I drömmarnas trädgård". "Lillfröken" älskar den serien! Och vi lyckades hitta den på dvd.
Till filmen medföljde ett litet häfte med bilder på alla "gubbar" och deras namn. Så fort hon sett det här häftet har jag fått sätta i gång filmen igen. Den har alltså gått varm här idag.
Mamma/ mormor som passade "Lillförken" mellan 12.30-15.30 här sa att hon ALDRIG I HELA SITT LIV vill höra signaturmelodin till "I drömmarnas trädgård" igen. :) "Lillfröken" har alltså kört stenhårt med filmen även med mamma/mormor. Här är dom. Nästan alla "gubbarna". :) Min personliga favorit är MakkaPakka. Lille gubben i mitten som ser ut att ha kanelbullar till öron och en mitt på huvudet.

Dagen har gått i slow-motion. Och som trogna följare bör ha uppmärksammat redan så AVSKYR jag när saker går sakta! Prata fort, äta fort, leva fort....och så vidare.

På jobbet var jag så tråkig så jag höll mig för mig själv och valde att fokusera 110 % på jobbet för att undvika att hamna i luven med någon kollega.

Okej, något överdrivet men jag var verkligen på uruselt humör.

Till min glädje, kröp det fram att alltid-så-glada-Linn även råkade ha en anti-dag. Då kändes genast allting lite lättare. Allt blir ju lättare när man är två. Och därmed flöt resten av arbetsdagen på så mycket bättre.

Hemma igen så har det varit full folkus på "Lillfröken". Först nu som jag kan sätta mig ner och andas. Och genast påminns jag ju om tandläkartiden i morgon. GAAAAH! Okej, nog om det! Bort, bort, bort!!!

Ganska komiskt...

Vi pratar ofta om hur stressade vi är här hemma. Att vi aldrig tar det lugnt och tar saker som de kommer. Att alla eventuella framtida problem ska lösas inna de ens hunnit komma. Om de ens någonsin skulle kommit. Det är verkligen full rulle här. Konstant.

Men å andra sidan brukar vi säg: hur gör alla andra då? Hur gör alla med fler än ett barn? Med två, tre eller fyra??? Hur hinner dom med allt?

Vi har alltså tagit vårt stressande med en nypa salt. Ansett att vi själva överdriver, men samtidigt insett att båda är kaputt i skallen allt som oftast.

"The Man"s mamma hade visst varit hos en spåtant som minsann sagt att " The Man" måste lära sig varva ner. Att han stressar alldeles för mycket. Att han kommer hem från jobebt och direkt ger sig i kast med massa saker. Det stämmer. Och jag är nog en bidragande orsak...Som sagt...allt ska ju gå fort fort fort. Sen varför den där spåtanten inte nämnde mig fattar jag inte? För jag stressar också minsann. Minst lika mycket! ( var bara tvungen att påpeka det...Rätt ska ju vara rätt. ;) )

Hur som helst...Vi har insett båda två att det inte funkar i längden att stimma som vi gör och sagt att vi ska försöka planera upp allt lite bättre. Det kändes verkligen som att bara sen vi konstaterade det så har det lugnat sig lite. Vi har båda gått ner i varv och inte tagit så allvarligt på alla måsten.

Allt borde vara mycket bättre nu. Eller?

"The Man" skulle pysa till affären då vi i sista minuten (förstås) upptäcker att vällingen är slut. På väg ut genom dörren hör jag honom skratta. In kommer han igen och frågar om jag ser något kosntigt...Eh? Keps, jacka, byxor, skor...Nä? Vad skulle det vara?

Okej...båda är väl lite koko...Han hade två olika skor på fötterna! :)