"Kvinnan som talar med katter".

Försov mig i morse. Så kallt så jag tyckte jag förtjänade att ligga kvar. Inbillade mig att jag skulle lyckas blunda 5 minuter utan att ställa om klockan, utan helt enkelt vakna av mig själv...Eh...? Okej, en halvtimme senare var jag uppe i alla fall. Det kunde ju varit värre...

Timmarna på jobbet guldkantades av kära "MAAZ" som råkat låsa in sig i soprummet (- tack o lov att han hade en telefon så han kunde ringa Sandra om hjälp. Haha!), Hannahs support när jag fick småpanik för att tekniken krånglade och så lite beröm från chefen ( som jag förtjänade :)).
Allt flyter på och jag trivs bättre än någonsin. Känns sorgligt att lämna avdelningen när jag trivs så himla bra, fast jag är övertygad om att det kommer gå bra på nya avdelningen också. Men efter 7 år på samma ställe så vore det väl konstigt om man inte blev lite sentimental av att lämna gänget?

Här hemma är det som vanligt..."Lillfrökens" utbrott har avtagit och här är mestadels frid och fröjd. "The Man" har påbörjat sin lediga vecka så jag har förhoppningar om en eller annan mindre renovering eller någon form av huspyssel under den här veckan. Tvättstugan är fortfarande överbelamrad trots att jag verkligen lagt full fokus på att förinta tvätthögen. Och kattkriget...ja, kattkriget pågår än...

Signe och Doris har fått leva åtskilda sedan i går kväll. "The Man" var förtvivlad och väldigt dramatisk när jag kom hem från jobbet idag:
"Vad ska vi göra? Vi måste ju lämna bort dom?! Dom kommer slå i hjäl varandra."
Han hade inte vågat släppa ut dom så Signe var fortfarande instängd.
Lämna bort katterna för att dom råkade slåss EN dag? Det där kan vi diskutera om dom fortfarande slåss 4 ggr om dagen efter en vecka. Och slåss jo...det gör dom så hårtussar flyger och ljuden dom åstadkommer är horribla...men att slå i hjäl varandra....nja....Kan katter verkligen mörda varandra???

Jag höll fast vid att dom måste få reda upp det här...på sitt eget lilla kattvis. Konfronteras helt enkelt.
Inte kan man bli vänner igen om man itne träffas?
"The Man" gillade väl inte ideén speciellt, men med tanke på hans eget alternativ ( - att lämna bort dom på något P12-hem för arga katter ) så var min ide´värd att testa. På ett villkor: att han slapp vara hemma.
Så "The Man" och "Lillförken" traskade till lekplatsen och jag får leka "Kvinnan som talar med katter".
Det har gått bra än så länge. Okej, dom fräste åt varandra och Signe är inte intresserad av att klättra ner från garderoben där hon gömt sig, men inga slagsmål än så länge...Och det är ju bra.
Återkommer med vidare rapporter.
Jag förstår att ni sitter klistrade i väntan på uppföljningen. :)