Det jag behövde

för att bli lite gladare var helt enkelt middag med familjen hos "Lillebror".
Där bjöds på potatis/kassler-gratäng och chokladpudding med banan och grädde. Kloka visdomsord från "Lilleman W" och att se "Lillfröken" och "Lilleman W" sitta tillsammans och prata och leka på sitt eget lilla vis gjorde mig varm i hela kroppen. Och plötsligt var den dära känslan så obegriplig och alldeles borta igen.
Tack för maten och sällskap!
Och tack Du, för att du står ut! ( p.s : Jag önskar mig en laptop i julklapp. Snälla! )