Ett par korta rader

Satt och bläddrade i "Lillfröken" "Min första år"-bok.
Hade skrivit ett par korta rader:

080428

kom en underbar liten flicka som
fick mig att föstå att det var precis det här livet handlade om.
En kärlek som jag inte trodde fanns växte sig så stark så jag blev alldeles yr från första stund våra blickar möttes.
Från den dagen när vår dotter kom tackar jag livet, att denna lilla stjärna fick komma till oss.
Hon har tagit vårt hjärtan med storm.
Ingenting är större än det här.

Plötsligt kom allting tillbaka. Hur ofattbart allt var. Hur stort, underbart och overkligt allting var.
I boken fanns "Mitt brev til dig". Men raderna ovan var bara det jag kunde skriva. Orden räckte aldrig och räcker fortfarande inte till.
Det är så mycket jag vill säga henne, lära henne, förklara för henne.
Vi stannar upp, precis som då, och tittar på henne och någon av oss säger precis det den andra tänker: "Tänk att hon är här. Att hon är vår."
Det är ofattbart.
Hon är verkligen vår.
Vår "Lillfröken".