men det blev jag precis...
Kära Sandra skrev på f.b:
Hej! Du är ju helt underbar =)
Jag satt och läste din blogg i 1,5 timme, så himla bra.
Och jag fick bara ur mig tack o en glad gubbe. Och blev generad?
Jag blir ytterst sällan generad... konstigt, för egentligen är jag nog blyg...tror jag.
Jag blev generad när en tjej kom fram och grattade mig i början för att jag var gravid när jag väntade "Lillfröken".
Det slog mig bara då att shit, nu fattar ju alla att vi har haft sex, jag och "The Man".
Visst, eh...det vore ju konstigare om folk inte trodde man hade sex, men det blev precis som ett sånt jäkla uppenbart bevis.
Fattar du? Inte? Nä, men det är sådan tankar och uppenbarelser som fyller min skalle.
Kan inte förklara det på ett bättre sätt.
Åter till Sandra då. Det var ju hur som helst himla rart skrivet tycker jag.
Just beröm om prestationer, (okej...förutom då prestationer som leder till grattis efter aktiviter i halmen som leder till graviditet) gör mig generad. Varför vet jag inte? Jag har slitit med bloggen faktiskt så jag nickar stolt samtidigt som jag blir generad. Samma gäller jobbet. Jag har lagt oerhörd kraft och kämpat en massa för att nå dit där jag är idag. Så jag anser själv att jag förtjänar berömmet och hade nog tjurat om jag inte uppmärksammats, men ändå...generad vid minsta beröm?
Åter till Sandra igen då...det jag skulle komma till var att jag tycker det är fantastiskt att en människa- även om bara en enda människa-lagt en och en halv timme på att läsa min blogg. MIN blogg. Jag som bara är jag. Simpel. Typ...
Det var i alla fall stort för mig!
"The Man" nattar "Lillfröken".
Hon måste hålla på att bli sjuk och vara i någon feberdimma...Hon följde med han frivilligt, utan ens att sträcka ute en hand efter mig, inte en enda tår, utan bara en puss och så vinkade hon innan dom stängde dörren. Eh...aldrig hänt förr...
Inte mycket att rapportera för övrigt den här dagen. Katterna har stått för dramat i huset. Dom har hållt på att slå i hjäl varandra- jag överdriver INTE- 4 ggr idag.
Jag har fått för mig att Signe har fått dålig syn...att hon inte känner igen sin syrra Doris...
Att hon tror det är en annan katt, en inkräktare som är i huset...
Hon avgudar Doris i vanliga fall...men idag...det var typ ordet K I L L i hennes ögon och skriket hon åtstadkom med sin lilla katthals skrämde även mig...Hat.
"The Man" är mycket bekymrad och kommer definitivt inte kunna somna förrän han är övertygad om att dom är vänner igen och att kattfrid råder i huset.
18 oktober, 2009
Jag som aldrig blir generad
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 från Dej till Mej:
Haha, du är ju för rolig. Spelar ingen roll hur pissdåligt jag mår, du kan fanimig alltid få mig att skratta!!! Oj oj va jag tokgillar din blogg!
Kram Tessilooo
Skicka en kommentar