Det är tufft!

Har inte samma tid som förr till bloggen.
O andra sidan, när vi väl får tid tillsammans, bloggen och jag, då stirrar vi tomt på varandra. Inte lyckas vi enas om några spännande rader. Blir mest korta anteckningar eller alldeles för lite invecklade saker.

Här händer en del, men allt för rörigt för att dra i bloggen.

Efternamnbytet ja..Har 3 namn på lut...Ett som min kära mamma förälskade sig i direkt, ett som de andra jag frågat föredrar och ett som jag själv förälskat mig i.
Alla dessa 3 är sökbara som nyskapade efternamn hos Patent och registreringsverket.
Problem nr 1: Summan av kardemumman för att byta efternamn är 1500 kr.
Känns ju lite väl att kasta ut på sig själv så där i julklappstider.
Problem nr 2: PLÖTSLIGT är vi inte överens här hemma. "The Man" håller desperat fast vid sitt efternamn, som faktiskt är mer komplicerat än MITT, och tycker inte alls längre att det är av intresse att jag ska - och därmed även "Lillfröken"- byta efternamn.
Kan ju bero på den enkla anledningen att han tvunget vill att hon ska ha hans efternamn.

Här pågår alltså en strid hemma. Om vems efternamn hon ska ha.
Jag kommer troligtvis att byta ändå. Kommer söka efternamnet i Januari/Februari. Och tills dess hoppas jag ha övertalat "The Man" att "Lillfröken" ska ha det också.
"Anjeska" tyckte det var tramsigt om jag ska byta själv, men någon av oss bör ha ett uttalbart och gärna svenskklingande efternamn anser jag.
Projekt övertalning kommer hursomhelst pågå ett tag till....

Nåja...Vaccinering av "Lillfröken" blev inte av idag.
Det visade sig att det var mindre än 5 v sedan hon vaccinerades sist, så vi får vänta tills nästa vecka. Men "The Man" har lovat att vaccinera henne utan mig.
Det där är en jobbig sak...Som mamma vill jag vara med och hålla i handen, pussa bort tårar och förklara att det snart blir bra igen, men samtidigt. när jag blir tårögd och får hjärtklappning som kan synas utanpå, då bör jag nog lämna över det till den något mer stabilare föräldern?
Och dessutom lovade jag henne bara för 4 veckor sedan att "nu är det jääääääääääääättelänge tills du behöver ta en spruta nästa gång".
4 veckor var alltså inte min plan,. Jag talade om år.
Okej, hon förstod säkert inte vad jag sa, men det är en principsak. Jag lovade- och jag svek.

Min trista förmiddag glömdes ungefär samtidigt som jag kom till jobbet
Där finns massor av roliga människor
Trams, hysteriskt skratt och fula jackor gjorde min kväll!
Känner mig fortfarande alldeles för ny i gruppen och har inte fått chans att visa hur himla kul jag är. Det är tufft.
Men jag hoppas på att snart påpekas vara sååå himla kul och att fler än Hannah skrattar så dom håller på att kissa på sig.
Skam den som ger sig....