När jag bara ska vara mig själv

för en stund så måste jag också ägna en stund åt den dära känslan som kallas vemod.
Och då räcker det att lyssna på herr Winnerbäck.



Förresten så var i dag första dagen med Hannah på nya avdelningen. Kände mig genast lite mera hemma med Hannahs fnitter intill mig.

Förresten två, så saknar jag "Anjeska". Asmycket.