Nu ska jag bara vara Katja för en stund

Lyckades natta "Lillfröken" för ca 30 minuter sen . Tänkte kolla på mitt enda måste-program "Desperate Housewifes" men hade så många måsten...och satte genast i gång med allt som bör fixas.
Ny overall ska beställas, skor, vantar, mössa- för allt MÅSTE ju matcha, ändra jobbtider, räkna timmar, planera upp morgondagen, säga hej till bekantskaper på fb-vilken tur att fb finns tänk tiden när det bara var telefon som var ett alternativ, ångest för att jag fortfarande inte kommit på en bra födelsedagspresent till kära "gladys" som faktikst fyllde år för 2 veckor sen, kolla mail, plocka undan, plocka fram...
Nä, jag bara la allt åt sidan.
Det tar emot men jag orkar inte.
Jag måste få en liten liten stund till att bara vara.
Bara vara Katja. För mig själv.

Kom till jobbet vid 13 och en knapp timme senare hade jag hysterisk huvudvärk...
Vid fika runt 15 slog det mig att jag inte ätit något på hela dagen. Bara kaffe.
Kastade i hop mina saker vid 16.45 och sprang ut till bilen.
Hem och äta i panik, packa "Lillfröken" lekväska, hem med henne till mamma/mormor, notera att vi är i god tid till mötet kl 18, in och handla mat till våra svältande katter, noterar att vi är på gränsen till sena till mötet kl 18 och köra i ösregn till dagis.

Jag som oroat mig så för dagis, inskolning, bemötande, om fröknarna verkligen brinner för sitt jobb, prioriterar dom alltid barnets bästa, förstår som min oro...osv...
Vi har fått ett alldeles fantastiskt dagis! Supertrevlig personal med precis samma värderingar som jag! Det känns så rätt!
Så 11/1 kör vi...Då är dagen D för inskolning!

Jag och "The Man" lämnade dagiset 19.45, hem t mamma/mormor, kasta i mig en kopp kaffe med ena foten nästintill kvar i hallen, pussa övertrötta "Lillfröken" som vägrade åka från mormor utan mormors äggklocka som är i form av en kanin, rusa i ösregn med tokledsen "Lillfröken" som är jättearg för att hon inte får gå sj'lv i strumpor i regnet ut till bilen, hem, förbereda nattning, och så äntligen få kasta sig i ligga i soffan med barn, snutte, nalle och äggklocka förstås.

Jag förundras över mig själv idag kan jag säg.
Jag är alltså rätt bra ändå!